För första gången i mitt liv (nu ljuger jag och överdriver på samma gång) så upplever jag riktig separationsångest. Min underbara Sony Ericsson W810i har tappat talförmågan och skriker numera bara via högtalarsystem och handsfree. Hultsfredsfestivalen blev för mycket för min trogne vapendragare. Jag kommer sakna dess Utinni-ljud, dess rosbeklädda bakgrundsbild och dess enastående balans i handen. Men jag antar att vi alla måste inse att det är dags att gå vidare.
Men... varför lämnar den mig här? Ensam och övergiven. Orkade den inte med att se mig förändras - från att ha tidernas ego till att bli en mjukare och vänligare Henke? Tröttnade den på att ofta förväxlas med Colle B Bads telefons lika tilltalade yttre? Var den trött på att bara få dela säng med mig på fyllan, då den annars förpassades till nattygsbordet? Eller var det kanske mina uppskattande ord mot W995:an och iPhonen som var droppen som fick batteriet att pipa?
Saknad kommer du att vara, W810i. Mitt livs mobilkärlek.
Sista fungerande samtal mottogs 11 Juli 2009. 04:57.
Ett sista andetag. Att för sista gången få bli tryckt på avsluta.
Nu ska jag bara lyssna på Glasvegas o gråta.
Henke - lämnad ensam
Inlägg
1 kommentar:
Det är en mobil Henke.
Släng den och byt ut din livskärlek mot en yngre version, som tillför dig mer.
Då kommer du att slippa dö ensam och du kommer att ha den snyggaste frun(mobilen)av alla i samma ålder som du!
Skicka en kommentar