next episode

När jag skriver folkrace istället för facebook i adressfältet så mår jag inte bra. Jag gillar ju inte ens folkrace...

I lördags var jag i Karlskrona. Behållningar därifrån? Irländsk musik dominerar, också i Blekingeformat. Jag är farligt nära nya besök hos beteende-Eva för att få lite ordning och Nina är bättre på att leta efter mobil än vad jag är. Posh håller mig under armarna nu och talar till mig som bara en vädur kan. Det finns de som uppskattar Rolling Stones mer än mig. Nina och hennes grabb är assköna, även när de fyller mig med polsk sprit och fantastisk whisky. Jag är nöjd med den sammanfattningen. Synd att jag glömde att bada naken.

I Rydaholm finns en bensinstation som har två svenskar i Shejkutstyrsel som logotyp. Trots att jag var helt förstörd på hemfärden kunde jag inte låta bli att le med hela min själ åt den humorn.

Idag har jag fått lite gjort. Det är ett fall framåt. Hon har rätt. Jag måste välja bort. I bägge fallen. Det är skönt att ha nya vänner när de gamla inte riktigt passar kostymen.

Mustasch med Posh & Colle. Helt klart. Han är ju min eviga konsertdragare. Som vapen, fast bättre. Och hon är ju... ja, som jag.

Tänk att Deep Purple är den musik som känns bäst nu. Child in time från Made in Japan är magisk.

Metallica kommer bli så bra. U2 kan sluta hur som helst. Det finns en risk för att jag svimmar av ångest. Får hoppas nu tillfrågade damer följer med så att jag kan svamla bort hela City of blinding lights. Inte känna efter, inte fundera, inte tänka. Go, go, go!

Våra själar möts inte längre, sa jag. Hon tyckte det var vackert. Vackert är kanske det sista adjektiv som jag hade landat i. Hon förstår inte att tomheten jag känner till hälften är orsakad av den ihåligheten.

En av gångerna när jag vaknade i natt så hade jag Kings of Leons Sex on fire från Hultan i huvudet.

Vissa saker är bara läskiga. Som DN:s pricksäkerhet. Eller det avstånd som finns mellan vissa människor och det som är mänsklighet.

Henke - gimme shelter