tisdag 14 juli 2009

long and winding...

Ibland svänger det fort. Natten var lång och varm. Dagen symboliseras av den frysande is som Vättern erbjöd Kaxholmens utsikt.

Min hjärna har temporärt förlorat konsten att fokusera, och jag har tappat hela mitt fotfäste och halva min själ. Ni som vrålade att jag borde hitta en fast punkt hade rätt. Men det är för sent för sånt nu. Henke måste plocka upp Henke, knyta näven och ta fler steg framåt. Jag har ingen rätt att må dåligt.

Varför börjar jag tänka på mig? Det gör så ont.

Can you hear the violins playing my song?

Jag läste ut en bok till. Ronnie Sandahls Vi som aldrig sa hora. Pubertal sanning - med livslånga biverkningar. Jag älskar budskapet och föraktar världen.

Aldrig har jag svamlat så mycket. Death by conviction it shall be.

Nu saknar jag Pia på riktigt. Jag behöver en angel of death.

Henke - i fuckin dare ya

Inga kommentarer: