*nästa låtrad*
Jag har stött på något nytt. En känsla av fridfull uppgivenhet.
Jag misslyckades med att skaka av mig henne. Och nu är hon närmare än någonsin. När mina fingrar rör sig sakta utmed hennes känner jag värmen strömma igenom. Det är ett fönster som stått oöppnat för länge. Tidigare har det gjort mig ivrig, nu känner jag bara en rofylld lättnad. Jag uppskattar att jag ser ut, istället för att sakna vinden. Glad över det jag får, istället för att längta efter det som saknas. Jag tror att hon gör det också. Hennes ord sänker mitt tempo och hennes hjärtslag har berättat att hon är ömtålig. Jag har tagit det till mig. Jag köper de villkor hon har. Hon är inte en av dem som min gamla själ är här för att ta hand om, istället tror jag att hennes är här för mig. För att lägga mig rätt. Det är ombytta roller. Det är hon som bär, jag som blir buren. Det är ovant.
När giftet är i mig så talar jag från hjärtat. När tanken är klar håller jag det i huvudet, för jag tror att hon blir obekväm av mina raka ord. Men orden finns i huvudet. Du är allt. Det har du varit sedan den bortvända blicken fick mig att blinka och tappa den där tanken. Det Ruby hör, är min innersta sanning.
Idag har du mig förbehållslöst.
Henke - bara Henke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar