Smaka

Jag har identifierat det! Svenskans störigaste ord. Det är ju lätt smaka! Fundera kring allt du förknippar med ordet en stund... Det börjar med erfarenheterna du fick som liten. Varenda gång du inte var redo att stoppa något äckligt i munnen manade dina föräldrar på dig. Jo, men smaka! Likadant var det på gården när du lekte med dina vänner. Hade du fått en bulle av din fina mamma för att gotta på efter middagen så kunde du ge dig på att det flockades så kallade vänner (närmare bestämt varenda unge med ett doftsinne eller hyggligt fungerande ögon) runt dig så fort du kom ut. Kan jag få smaka, i kör.

När man blir äldre fortsätter de där störigheterna. Går du och handlar kan du ge dig på att det står nån stackars varupromotor och kletar ut en oätlig sörja på något torrt kex som de med en primitiv ihärdighet vill köra ner i halsen på dig. Och det sker alltid ackompanjerat av den hemska kommentaren som sipprar ut genom det påklistrade leendet, jo men ta ett smakprov, det är gratis - smaka! Samma fras retar dig när du i lugn o ro vill äta din pizza i gott sällskap med dina vänner. Alltid finns det någon stackars obeslutsam och äventyrlig jävel som med sin egen pizza serverad inser att detta inte alls är det han eller hon ville ha. I sitt sökande efter tröst sträcker han eller hon (vilket jag skriver bara för att vara politiskt korrekt. Alla vet att det bara är TJEJER som gör sånt) sig framåt med besticken utsträckta mot din pizza och snyftar, får jag smaka?

Smaka. How do i hate it? Let me count the ways... one and thousands, two and thousands, three and thousands...

Henke - drar ut på otroheten