lite kantstött

Hur ska jag beskriva känslan som plågar mig?

Som om jag vore en fisk, som svalt kroken, linan och sänket - och kroken sitter i hjärtat. Som att odödligt gå på moln och samtidigt vara livrädd för att slitas i stycken? Som att kunna brista ut i gråt bara för att jag aldrig kommer få se något vackrare. Som att inte kunna fokusera ens under den enklaste uppgift, eller kunna somna när jag borde. Som att känna att det finns en tid före och efter, som att ifrågasätta allting som är jag. Som om ingenting annat spelar någon som helst roll. Som om nästa andetag bara spelar roll om hon finns bredvid.

Hon är så bra att jag känner mig otillräcklig när jag vaknar. Så bra att jag känner mig lite kantstött. Mina vänner bara skakar på huvudet när de hör mig nu.

Vissa tycker att olycklig kärlek är en förbannelse. Jag kan inte instämma. Ett enda skratt kan värma, ett enda ord sänka min puls. Aldrig är jag så levande annars. Synd om hon ska missa världens bästa kille. Synd om jag ska missa det som känns så tidlöst.

Jag känner igen en Ferrari när jag ser henne. Jag har känt igen henne från början.

Någon säger att jag ska gå vidare. Som om hjärtat kunde styras av handling.

Efter att ha spelat ut hela känsloregistret under 48 timmar var det skönt att återigen få fokusera på någon annan. Sen att det skulle ske på IKEA får jag bara beklaga. Jag spenderar alldeles för mycket tid hos min arbetsgivare. Men nu är allt klart och jag hoppas hon finner ro. Happy Rotter på bio blir min belöning för slitet.

Tack Queen för att du styr upp mig när jag är såhär utlämnad. Trots att jag vet att det gör ont. Härifrån blir vår vänskap bara starkare.

Henke - tidernas sucker