Ovanstående låt rungade i mitt huvud när jag vaknade i morse. Det är mystiskt hur det där fungerar för mig. Låten jag vaknar med i skallen sätter tempot på hela dagen. Idag blev det en kanondag som började med lite hopp i sängen.
I bilen till Älmhult råkade St. Anger och Death Magnetic fortsätta min startade Metallicafrenzy och jag börjar bli rejält laddad för nästa helgs konsert i Köpenhamn. Hoppas jag får någon av mina favoriter, Tuesday's Gone, Hero of The Day eller The Unnamed Feeling. Inte speciellt troligt, men min vana trogen så har jag ju rätt att hoppas :)
Metallica, U2, bröllop och Prag. Mitt sommarschema är okej!
Jag har återgått till zen. Vetifan hur det gick till. Får konsultera Buddha. Eller Anton. Lite samma sak. Ska försöka få med honom till Nina i helgen. Hoppas han kan. Men det är skönt att vara sig själv igen hur som helst.
Vill bara klargöra en sak. Orsaken till att jag ger kärlek och glädje utan krav på motprestation är att min kärlek och glädje inte tar slut. Med hög insats vinner man mer, och med oändliga resurser kan man spela högt konstant.
Henke - de som räds, och de som vågar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar