måndag 20 april 2009

En förlorad vardag

Råslätt kan rimligt beräknas få en arbetslöshet runt 20-30 % under pågående lågkonjuktur. För kidsen, vars föräldrar då förlorar tron på sig själva, sin chans att etablera sig och bidra i det svenska samhället blir det en ny vardag. Oavsett vad lärare, svenska vänner och Nyamko Sabuni då än säger, så sprider sig oron nedåt i generationerna. De oroliga blir oroligare och de utanför förskjuts ytterligare. Detta kommer såsom alla ihållande känslor av hopplöshet att förvandlas till frustration. En frustration som föräldrarna knappast kan dämpa, eftersom sonens eller dotterns tänk inte kan besvaras på ett tillfredställande sätt. "Varför kan du inte bli läkare? Din examen från Irak tog 8 år och du arbetade där lika länge?", "Angav de något skäl till att du inte fick jobbet?", "Har någon svarat på de 30 ansökningar jag hjälpte dig skriva förra veckan?", "Jo men pappa, Sverige ger alla en chans!"

När frustrationen väl uppstår är en dämpande faktor den i Sverige utbyggda fritidsverksamheten. Föreningslivet och dess grupptillhörighet ger kidsen något att leva för, något att hoppas på. Denna verksamhets förankring är ofta en av nycklarna till att låsa upp utanförskapet och det våld det leder till. Därför oroas jag av att fritidsnämnden under borgerligt styre valt att fokusera så kallade effektiviseringar på Råslätts närmiljö. Höjda kostnader på Råslättsbadet, ett nedlagt idéland (där barn och ungdomar under 15 år fått utveckla sin kreativitet) och en issäsong förkortad med två veckor utelämnar dem ytterligare till sin egen ensamhet och frustration.

När jag sedan samtidigt påtalar att man i centrala stadsmiljöer pratar Puls Arena, en fritidsgård på direkt central placering (med medföljande hyra) och en idrottshusrenovering för 140 miljoner så förstår man var högern tycker att anslagen ska landa. Trappan till höger, högt upp i hierarkin.

När Torpa-Tore får en plats att hänga på innan farsan kör honom till hockeyträningen så får Råslätts-Rayed mer tid till att fundera på vad han har gjort för fel. För Nyamkos Sverige är ju rättvist och ger alla samma möjligheter...

Se Australia och älska lille Nullah och Luhrmanns otroliga känsla för ljus.

Lyssna inte till Volbeats Always, wu när ni kör bil.

Sverige vinner VM i hockey, har jag sagt det?

Den 1 Maj fortsätter SSU demonstrationen med en konsert på tändsticksområdet. Då lirar lokala och coola Cat O' Nine Tails. Jag är där.

Henke - Ge tillbaka Sverige. Tack.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar