långsam verklighet

På O'learys ser jag HV gå till final. Ungefär som väntat. Nu får vi äntligen riktigt motstånd.

Det var kul att träffa Johan och Stina igen. Härliga vänner, med egna härliga vänner. Mycket goda skratt. En skön herre i stolen bredvid förgyllde ytterligare med Arsenalnostalgi, "jo, visst var Bergkamp bäst". Jag har förresten underskattat Jönköpings utbud på en annan front - tydligen finns det min typ av själar här också. Hon såg att jag såg hennes och hon såg min. Hon log och nickade. Respekt.

Kom precis hem från kommunens Earth Hour fackeltåg. Kul att Jönköpings lokala politiker gör något vettigt till skillnad från Allians-Stockholms inte lika inspirerande kontorskollin. Syrran, Sandra och morsan var trevligt sällskap på promenaden där halva tåget gick åt "fel" håll.

Trots ett högt tempo är livet långsammare. I natt stjäler klockan ytterligare en timme av mig. Mina handleder är svullna. Det känns som om de i dimman dolda parallella andetagen fattas mig. Jag fyller utrymmet med ödmjukhet inför livet, världen och alla människor. Det finns ju så många fantastiska människor.

Nu blir det lite Guitar Hero hos syrran innan jag sätter mig med studera.nu och väljer liv åt en flicka som helst inte gör det själv. Läskigt att kunna navigera i Frankfurt, men inte i sin egen framtid. Men vilket makalöst potential hon har. It's yours, take it!

den karma som vi givit upphov till skapar ett nytt liv och ett annat själv.

Henke - Allt liv är lidande