långsam verklighet

På O'learys ser jag HV gå till final. Ungefär som väntat. Nu får vi äntligen riktigt motstånd.

Det var kul att träffa Johan och Stina igen. Härliga vänner, med egna härliga vänner. Mycket goda skratt. En skön herre i stolen bredvid förgyllde ytterligare med Arsenalnostalgi, "jo, visst var Bergkamp bäst". Jag har förresten underskattat Jönköpings utbud på en annan front - tydligen finns det min typ av själar här också. Hon såg att jag såg hennes och hon såg min. Hon log och nickade. Respekt.

Kom precis hem från kommunens Earth Hour fackeltåg. Kul att Jönköpings lokala politiker gör något vettigt till skillnad från Allians-Stockholms inte lika inspirerande kontorskollin. Syrran, Sandra och morsan var trevligt sällskap på promenaden där halva tåget gick åt "fel" håll.

Trots ett högt tempo är livet långsammare. I natt stjäler klockan ytterligare en timme av mig. Mina handleder är svullna. Det känns som om de i dimman dolda parallella andetagen fattas mig. Jag fyller utrymmet med ödmjukhet inför livet, världen och alla människor. Det finns ju så många fantastiska människor.

Nu blir det lite Guitar Hero hos syrran innan jag sätter mig med studera.nu och väljer liv åt en flicka som helst inte gör det själv. Läskigt att kunna navigera i Frankfurt, men inte i sin egen framtid. Men vilket makalöst potential hon har. It's yours, take it!

den karma som vi givit upphov till skapar ett nytt liv och ett annat själv.

Henke - Allt liv är lidande

Robert Allen Zimmerman

"Ladies and gentlemen please welcome the poet laureate of rock 'n' roll. The voice of the promise of the 60's counterculture. The guy who forced folk into bed with rock. Who donned makeup in the 70's and disappeared into a haze of substance abuse. Who emerged to find Jesus. Who was written off as a has-been by the end of the 80's, and who suddenly shifted gears releasing some of the strongest music of his career beginning in the late 90's. Ladies and gentlemen - Columbia recording artist - Bob Dylan." The Buffalo News, August 9, 2002.

Igår tog jag återigen chansen att se Dylan. Nu på hemmaplan i Jönköping. Ovastående introduktion som alltid inleder showen är artistvärldens coolaste, som många tyvärr glömmer att uppskatta. Men uppskattar gör publiken trots allt. Allsången i just like a woman gör mig nästan lite stolt över min hemstad, även om det troligtvis är alla inåkta Dylanoholics som lyfter.
Mina favoriter Visions of Johanna, Nettie Moore och Shelter from the storm uteblir, men vi får istället en hög sköna låtar i ny tappning - Don't think twice it's alright, The Levee's Gonna Break, It's Alright, Ma (I'm only bleeding), Stuck Inside Mobile With the Memphis Blues again, Highway 61 Revisited, Thunder on the Mountain (som jag tycker att han dräller bort), Like a Rolling Stone, All along the watchtower och avslutande Blowin' in the wind. Under sistnämnda inser man hur svårtillgänglig Dylan kan vara, och att det faktiskt krävs lite av hans publik. Jönköping brister aldrig ut när låten börjar, trots att de får en av Dylans stora klassiker. De verkar liksom inte förstå vad det är de hör... men när Dylan senare uttalar orden "Blowin' in the wind" så blir det en kraftig reaktion! Hmm, bra där Jönköping. Sitta halva låten utan att förstå vad som spelas... inte så imponerande.

Av de fem gånger jag sett Dylan var nog det här den tredje bästa. Även om jag tycker att poängen som Eddie belyser angående James Brown också går att applicera på Dylan. När han introducerar bandet låter det verkligen delirious. "I don't know what the fuck Bob is talking about."



Blir HV klara för att få stryk i finalen idag? Kan hända...

Vad är Visions of Johanna? Det är enkelt tolkat att stå längst fram på Hultsfred när Hotnights kliver på. Biljetten inhandlades samma dag som de blev klara för mitt jubileumsbesök. (10 år sedan jag besökte Hultsfred för första gången) Det finns ju dessutom med på min lista att se Hotnights några gånger till. Men Visions of Johanna är såklart så mycket mer än bara Johanna.

Henke - Thank you Bob.

Restoration of me

You made no preparation, for my reputation, once again



Don't let anybody get in your way, cos' it's all too much for me to take..



Cos' God gave me a soul, and it's rock'n'roll babe...



I can't tell you the way i feel, because the way i feel is oh so new to me...



Cos' when it comes on top, you've gotta make it happen...



You can have it all, but how much do you want it?



My head in the clouds, but at least i'm tryin'



I met my maker, I made him cry...



Taste every potion, cos if ya like yerself a lot...



now you're concerned about the way i feel...



Henke - vårmusik för vårsjälen

The sacred heart is bleeding

Jag har en ny favoritlåt med Thin Lizzy. Angel from the coast. Galet bra. Precis som resten av fantastiska plattan Jailbreak. Top 10 på min lista över de ösigaste rockalbumen ever. Go fetch.



Det är fridfullt att putsa kängor, skor och boots. Det tyckte jag i kronans tjänst och det tycker jag fortfarande. Harmoni definierar jag som synbar förbättring skapad av fysiskt arbete.

Ikväll kikar jag på Obama när han besöker Jay Leno.

Det blev en kortare injicering av Kalmardrogen den här gången. Med tanke på att jag idag ofrivilligt tog del av en halvtimmesdiskussion om preventivmedel så var det kanske lika bra? Jag satte förresten miljöekonomitentan även om jag delar toksköna Bellas bad feeling. Kul att hela vår kvartett var på gott humör den här gången med. Det boostar ytterligare - och det behövs nu, bland uppsägningar, avslutade facebookvänskaper och saknade systrar.

Henke - Go tell the holy ghost.

Mina korrekta passioner

Kultur och Miljö. Det är ju mina två korrekta passioner. De inkorrekta får ni allt ge lite för att få reda på...

Jag älskar det som händer på lördag! Det är bara så tufft. Va med i kommunens fackeltåg ni också. 20:30 börjar festen runt Munksjön.



Jag och mitt snabbläsande sällskap missade ju de nya ansiktena i lördags. Men jag får göra ett återbesök snart och kika på de nya när jag har vägarna förbi.

Jag är hemligt förälskad i Haribos Persikor. De är ju helt tokigt goda.

Får förresten tacka Jesper för tipset om den här intressanta bloggen. Vilken idé!

Och tack Bella för nedanstående klimp, även om det kom indirekt via en film jag aldrig hade sett annars...



Ja! Jag handlade förresten 3 nya blommor med! Så nu har jag fyra som jag kan namnet på. Juncus Spiralis (Veketåg), Aloe Vera (svår!), Crassula Ovata (Paradisträd) och Sagina Procumbens (Krypnarv). Den som kan blommor ser den gemensamma nämnaren och vad det säger om ägaren. Hela punkten på min lista finns för att hedra min mormors gröna ådra.

På min födelsedag så inleds IPREDs korståg. Piraterna står förberedda. Gör du?

Henke - Tar ställning för det jag älskar, även om det känns långt bort.

Sunny Saturday

Tänker på scenen i American Beauty där soldatsonen filmat en plastpåse som rör sig i vinden bland löv. Ungefär så känns det i mitt huvud precis nu. Jag förnekar mig själv rörelse utanför kameran och leds runt i rutan av den vind som passerar för tillfället. Läskigt ostrukturerat för att vara jag. Det känns som Powerslave. Now I am cold but a ghost lives in my veins. A shell of man God preserved - a thousand ages. I don't wanna die. I'm a God, why can't I live on?

Ikväll tar Färjestad sin 13:e raka seger. Frölunda vinner hemma.

Hotnights äger fortfarande - om jag glömt påpeka det på ett tag. P3 Populär, del 2, inkl Johanna och Josephine.

Dylan, Hotnights x 2, Springsteen x 2, Metallica, U2, Hultsfred. Mina öron får en fin semester.

Ja, jag tycker att det är fel att placera en sortergård intill ett bostadsområde. Speciellt ett bostadsområde med dåligt självförtroende. Men trafikfrågan är det som får mig att ta debatten.

Ja, jag tycker det är skamligt att inte låta kommunerna få mer resurser. "Vi vill inte slösa med medborgarnas pengar" sägs det. Nej, välfärden ska inte kosta något under alliansen. Som Mona sa "politik är att välja". Rheinfelt väljer låga skatter för höginkomsttagare före välfärd och en dräglig tillvaro för de nu varslade massorna. Föga förvånande...

Det kommer inifrån. Livet är underbart men inte enkelt. Bali berövar.



Det är en underbar dag trots allt.

Henke - 10 days to Tuborg!

En känsla från förr

Jag besökte biblioteket på Stadsgårdsskolan idag för att lyssna till Elsie Johansson, och en försvunnen del av mig själv. Stadsgården med sitt bibliotek, sin skola och sin fritidsverksamhet var under tre, fyra år en väldigt central del av mitt liv. När jag idag återvände och tog mig tid att andas fylldes min kropp av undanstoppade känslor.



Då var varje steg i korridoren en kamp mellan den underliggande ilskan och en rädsla för omvärldens penetrerande blickar. Då uttalade jag mig som något så paradoxalt som en krigsimperialistisk marxist. Striden inom mig var värre än den som pågick utanför mig, och den var ändå många gånger blodig. Jag får sinnligheten in i munnen som Elsie senare uttrycker det när hon förespråkar att läsa högt.



Känslan är idag densamma, även om det fysiska biblioteket har fått ett ansiktslyft. En inomhusträdkoja, en soffa vars stoppning tittar ut och en nymålad sektionerad lässal kan inte dölja den fruktan som de omkringhovrande putsade skalen till tonåringar försöker dölja med sina tilltjatade dyra jeans och truckerkepsar. Insidan är ju inte så tuff som utsidan. Insidan vet inte ens vad den vill, än mindre vad den kan. Rädslan att inte höra hemma, att inte finnas till och inte kunna förändra sin framtid råder.



Jag undrar för en sekund hur jag bröt rädslan och fann den ro som nu stilla håller mig leende bekvämt i stormens öga. Elsies lästa rader ur hennes nya jubileumsbok påminner mig. När hon läser om ett bleknat kort på konungen, doften av kokande potatis och om en frusen miljö av hårt arbete i tider som flytt, så minns jag vad jag är. Jag är ett arv av min mormor. Hon höll mig kvar på solidaritetens och kärlekens sida. Hon stöttade, tröstade, lugnade och förklarade. När jag går runt på biblioteket efter att Elsie har avslutat så hittar jag bok efter bok som jag minns min mormor eller min mor läsa för mig. Jag tjuvlyssnar på två barn som diskuterar. "Tycker du om att dö?". Tjejen i cykelhjälm upptäcker mig och förklarar att de har en vän de inte gillar. Men de ska hämnas när de blir veterinärer och vännen kommer dit med sin hund. Då ska de skära upp magen på hunden och fylla den med sten. "Jag minns den boken", tänker jag och hindrar mig från att le eftersom jag ju inte vill att de ska tro att jag tycker det låter som en bra idé.



Biblioteket ska nu ha stängt på lördagar efter att några grabbar mellan 11 och 15 valde att hota personalen, stjäla ur kassan och plocka på sig vad de kom över. Några dagar innan händelsen hade bibliotekets nu arbetslösa eldsjäl Gabriel blivit uppsagd för att kommunen inte har råd att ha honom där. Hade Gabriel varit där den där lördagen så hade det aldrig hänt. Det är ett bakvänt resonemang om man vill lösa det grundläggande problemet, men det är fortfarande lika sant. Gabriel tillhör Råslätts kultur. Det gör inte de som håller i pengarna.



Det grundläggande problemet löser ett samhälle på samma sätt som min mormor löste mig. Det stöttar, tröstar, lugnar och förklarar.



Svenska Postverket tilldelade Elsie en klocka med graveringen "För nit och redlighet i rikets tjänst". Vilket fantastiskt uttryck.



Föräldrars själ syns i deras barn. Samhällets själ syns i dess bibliotek.



Jag känner mig inspirerad efter min stund på stadsgården och en låt spelar i mitt huvud. Lyssna på låten av kungen som när han skulle träffa Mona sa: "Socialdemocrats? That's Olof Palmes party. I'm honored to meet YOU." You bet your ass it is Olof Palmes party.







Jag gav min syrra en bok jag tror hon vill ha. Det hjälper till med punkt 71.



Jag vill avsluta med en skön fras som Elsie använde. Det smakar ändå karl sa pigan och kysste tuppen.



Henke - En påminnelse om vad och vem jag är

Att leva som man lär

Jag tänkter fortfarande på Uppdrag granskning i förra veckan. Anders Borg lever inte som han lär - trots att han själv inte ens behöver leva som han lär, sålänge hans statliga företag gör det. Slarvigt är ordet, men han är inte större skit än han kan ändra sig, som mormor brukade säga.

Facket lever dock som de lär. De lät förhandlingarna om nya LAS gå i stöpet idag. Bra där. En turordning där man får plocka som man vill är ju ingen vidare turordning. Varför ska arbetare gå med på försämrade arbetsvillkor i en värld som enbart lider av girighet? Varför ska de som har det sämst betala? Men facken är inte heliga, Birro har rätt.

Snuten lever inte heller som de lär, men det visste vi ju sedan tidigare. DN har kul åt det. Jag också.

Tittar jag lite närmare, på en av våra parkeringar här utanför, så hittar jag ännu fler som inte lever som de lär.

Igår hade jag så bra sällskap på väg hem från Älmhult att jag blev sådär supersolidarisk som jag älskar att vara. Det ledde till att jag sände ut ett gäng sms till er som förgyller mitt liv extra mycket just nu. Tack för att ni finns. Ni är så fina. 3 svar fick jag. Ni blir ju ännu finare när ni älskar mig tillbaka. Hanna är också fin.

Sällskapet avslöjade förresten att jag inte är idealist på riktigt. Vita skåpbilar med utländska skyltar behöver ju faktiskt inte alltid innehålla smugglare. "Det kan ju vara verktyg i dem", sa hon. "Ja men då jobbar de ju för fan svart!", svarade jag. Idealist? Ja tjenare... Jag har aldrig sagt att jag inte är en hycklare, snarare tvärt om.

Ikväll åker Brynäs ut ur slutspelet. Men de ska vara nöjda med att ha tagit sig dit, sett till materialet. Betydligt sämre har Canadiens presterat. Att nu sparka fantastiska Carbonneau är bara fegt. Förra säsongen levererade han vårt bästa resultat sedan vi vann Stanley Cup, och även då var han med på planen. Minnet är kort i Montreal. Jag tror Gaineys beslut leder till att vi missar slutspel. Hoppas jag har fel.

Alla insatser jag gjorde för att boosta mina framgångar på listan har gått i stöpet, bortsett från att hålla njuren ren. 10 dagar in i min vita månad har jag inte ens ångest. Om det är lycka att leva länge hänger på levern. I shall resist.

TV-spel behöver inte vara skadligt. Inte våld heller. Det här är historia.

Kings of Leon och ett armband i orange. Klart jag åker!

Henke - Hultsfredhjärtat slår än

Bördor att bära...

bör bäras gemensamt.

Jag gillade Ohlys tänkande i SvD:s brännpunkt i lördags. Sänk toppinkomsterna och öka botteninkomsterna. Man behöver inte vara nationalekonom för att förstå att det gynnar den breda bashandeln.

Dystert är att Niklas Ekdal säger tack och hej.

Färjestad tar tredje raka.

Henke - kort & gott

The Queen

Det är mycket drottningar nu. En gifter sig, en sjunger och en pluggar i göteborg. Jag gillar dem bäst bakifrån... eller ja alltså i den ordningen. Göteborg, sjunger, gifter sig... ja ni fattar.

Den här låten är den enda i Sveriges startfält som kunde haft en chans i Europa:



Det är det enda ni någonsin kommer att läsa om schlagern i den här bloggen. Men SVT Play ska tvunget spridas. 2009 dominerar Public Service hårdare på internet än FBK dominerar på isen. Thörnberg skämde ut sig igen... men HV är för bra för att åka ut mot några andra än oss.

Jag har alltid gillat Greijder och undrar samma sak som honom. Både angående det nationella och det lokala ledarskapet. Det superlokala ledarskapet står ju jag för. Så vi börjar på gräsfotsnivå, som underbara arbetskamraten Jonas sa.

Helgen blir utan gröna sköna trots att kylen är full. I f***in' dare ya! Se, jag håller mig borta från svordomarna med! Listan rör på sig. :P

Två av dagens sms. Det som gällde min knäppis-inbokade fika på hockeytid: "Hallå har du tänkt på att det är hockey ikväll?!" Det som gällde tiden som blev över: "Du är välkommen hit och kolla hockeyn" Skönt att jag har vänner som förstår mig.

Håkan kan slänga sig i väggen. Cornelis är kolikbarnet i mitt hjärta. Killens dreglande leende kan jag inte sluta att älska.

Visa saker skrivs inte ens mellan raderna. Lite synd.

Abel & Kaninerna - Zigenarblod, tack farsan. Right down my alley!

Ordförande Andersson - *storhetsvansinne i förortsformat*

Upplevd glädje

Irriterande grannskandinaven Skavlan får mig att älska Liza Marklund och Stellan Skarsgård. Liza för att jag diggar hennes uppriktiga men ändå hårda ögon och Stellan för att han går lös på friskolor. Stellan borde få en förfrågan om att bära en knapp, "sälj inte apoteket".

"Skulle du kunna dö för laget?" "Ja, det beror på situationen" Damn right boy, i'm with ya!

Imorgon blir det Älmhult tredje gången gillt och igår blev jag ordförande. Livet går fort.

Mitt projekt att inte svära crashade och likaså min förhoppning att inte äta godis. Så nu försöker jag igen. Tålamod är en dygd? Trägen vinner? 128th times the charm? Jag är trots allt vädur.

Mitt varmvatten höll i två dygn. Nu duschar jag kallt igen. Det ger perspektiv på morgonen, om än inte på vardagen.

Henke - momentant tv-förgiftad

Änglar

Jag drömmer om en av mina varginnor hela tiden. Det är förvånande, men rätt mysigt.

Hur som helst så var jag i Gävle igår. Det var som förväntat kallt. I arenan var det dock varmt för en vargsupporter som jag. 3-1 utan ansträngning lär ju leda till att Färjestad väljer Brynäs som kvartsfinalmotståndare imorgon. På väg därifrån blev Fredde (nog frivilligt) påkörd av en buss (se buss och Fredde skymta på knä). Det tillsammans med irriterande poker face var nog dagens höjdpunkt. Det krävs så lite för att underhålla. Läkerol Arena får nu adderas som nummer 3 på punkt 24.

De här långa resorna får mig att fundera. Jag har alltid sett änglar som kraftfulla varelser med fasta åsikter och uttalanden som ska leda människorna rätt. Nu tror jag istället att de är speglande individer som med sin tysthet riktar människornas frågande blickar inåt. Att skapa en frånvaro av självförverkligande och bekräftelse stämmer ju faktiskt mycket bättre in i den mytologiska uppgift de ålagts. Mina änglar saknar dock vingar. Fast inte när jag drömmer.

Min lista har ju stagnerat lite så jag tänkte ta och trycka in en hel hög ganska hårda punkter den närmsta tiden. 14, 31, 48, 55 och 78, till att börja med. Start idag. Får se hur det går.

Den här sjöng vi till i bussen runt klockan 3 inatt...

Ikväll får jag besök av Queen. Så nice en söndag kan bli!

Henke - Purify