Fötterna för mig fram och tillbaka i min svala lägenhet. Många borden byts ut mot ett ingenting. Jag borde. Ingenting. I huvudet blåser tankarna fram som i orkan. Enskilt fulla med logik men i sitt omfång en total oreda. Budskapen är legio, ohanterliga. Vingarna känns tunga som bly och ett knä nuddar den sträva sanden. Livet tynger mig.
"Please take me far, far away"
Jag funderar på om det är ensamheten eller stressen som jagar mig. Det ärliga svaret finns inte inom räckhåll. Ingen människa kan ge mig syre längre. Luft under vingarna. Frågan gäckar mig. Är jag ensam för att jag är stressad, eller är jag stressad för att jag är ensam?
"See i'm riding my blues babe, blues away"
Jag hatar söndagar. De vill få mig att sträcka ut en hand. Låta någon hålla mig och säga att det blir bra. Men fan ta världen. Jag är här för att göra livet bättre för de jag älskar. Att inte orka är inget alternativ, och att behöva dödar ikonen. Ikonen är värd mitt liv.
"But somehow i got to, carry on..."
Henke - Tuesday's Gone
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar