Det är mycket som är fel nu...

Idag står det klart att vi har TRE LIKA moderata partier i den s.k alliansen. Bara Folkpartiet har kvar att överge sina kärnväljare precis som centern gjort via kärnkraftshelomvändning och kristdemokraterna har gjort via homoäktenskapsreträtten. Jag tycker det är sorgligt för demokratin att valmöjligheterna urvattnas, men det är samtidigt bra för mitt parti att de små partierna i det blå blocket marginaliseras och slutligen kommer att falla utanför de 4 % som krävs. Det är politiskt kedjerökande och ett problem som oppositionen inte har. Det framgår då den påstådda oförmågan att komma överens visar att det är TRE OLIKA partier på den röda sidan. Alla sanna demokrater inser att differens är en styrka.

Läser i fantastiska (läs sarkasm) SvD att Abrahamsson inte är nöjd med att skrota Apoteket utan hon vill också att de krav som ställs på de privata aktörerna (som ska stycka Apoteket) ska skrotas. Allt i det ostyrda kapitalets heliga namn, för kapitalet har ju tydligt visat att det sköter sig så fint så utan riktlinjer... (läs mer sarkasm) Skönt att jag bara träffar Abrahamsson i pappersform. Annars hade jag fått göra som Stan i South Park när han träffar sin tjej.

På samma sida i SvD hittar jag dessutom Rayman's fantastiska text som förkastar LO:s rapport som visar att den svenska makteliten har löner som motsvarar 18,1 industriarbetarlöner. Det roliga är att hon gör det med argumentet (förenklat): "Men om dessa pengar skulle fördelas på LO:s 2 miljoner medlemmar så skulle det bara innebära en höjning av lönen med ynka 40 kronor". Den kommentaren lär till och med hästsvansen le åt eftersom han förhoppningsvis har läst sin grundläggande nationalekonomi och är insatt i det allmännas tragedi och tankesättets förhållande till denna inställning. Det är alltså okej att fela eftersom det ändå inte drabbar någon speciellt mycket? Storslagen moral där.

Hör också snutarna kalla kidsen för blattajävlar i Rosengård. Skönt att det kommer på film. En polis rätt försvinner i samma sekund som han slutar att agera som en. Det jag undrar mest är vad poliskvinnan man hör i bakgrunden tänker. Hon verkar inte lika hatisk som "han ska ha så duktigt med stryk att han inte kan stå på benen" . Eller så ska någon få så duktigt med kritik att han aldrig mer får dra på sig den värdiga polisuniformen.



Jag har förresten identifierat ett bråck på min kropp. Hur gammal är man inte då! Och jag hatar förresten att skriva inte på mitt nya tangentbord. Mer än hälften av gångerna blir det itne istället. *sucka*

Det är bara under mina bra dagar som jag orkar skriva om allt det här. På söndag kommer DN. Jag längtar efter min demokratibärare.

Henke - Sorgsen över vårt förfall