I nattens mörker

Tio i två står jag ensam och kikar in. Ut kommer en flicka som svävar fram, kramar om mig och viskar i mitt öra. "Ska du följa med?" Hon ser mig i ögonen. Jag bara ler och skakar lite på huvudet. Jag håller upp ringen på mitt vänstra ringfinger. Hon gör en plågad min som samspelar vackert med hennes gnistrande ögon i en ångande yttring av livsglädje. "Synd". Tio minuter senare ångrar jag mitt instinktiva avståndstagande. Flickan var ohyggligt söt, uppenbarligen modig och hon tyckte om vad hon såg. Varför gav jag henne inte chansen? Söker jag efter något större, eller har jag lagt ner sökandet? Frågan får stå obesvarad ett tag. Hur som helst så var händelsen en välkommen ego-boost.

Biggie är alldeles utmärkt stöksällskap. Horsehead Union är tuffa och/men oslipade. Wolfmother är bara för söt när hon minns såna där grejer, som att jag ju faktiskt älskar cocos.

Två av mina knogar har gömt sig under svullnaden som orsakade kaoset i min hall. Ny regel. Väck inte Estella när hon sover. Då blire blood on the dancefloor. Det var längesen jag var battered nog att droppa och lukta järn.

Det var mysigt att se farmor och syrran igen. De är två favoriter.

Jag har ingen mjölk hemma. Ni som känner mig vet vad det innebär.

Henke - vass