bitch, please!

Snart går jag in i min rödmantlade demon igen. Jag bär på så vansinnigt mycket frustration. Furious anger.

Om ett företag påstår sig vilja skapa en bättre vardag åt de många människorna, kan man inte förvänta sig att de då har chefer som delar den värderingen?

När man är ansvarig för sådär 88 miljoner, borde man då inte få lite draghjälp?

Och kan inte den där pajasen sluta vara så pinsamt skör så att jag åtminstone kan ta ett kort snack med en av mina tjejkompisar när vi ses? Och hur kan hon inte fatta att jag svarar "absolut" med precis samma innebörd som jag alltid haft för det ordet? Bespara mig timvikssympatierna.

Och hur jävla svårt ska det vara att låta mig va en eftermiddag?

Jag är snuskigt trött på mig själv nu, och jag är ändå helt jävla fantastisk. Hur trögt går det inte då?

När jag mår såhär så vill jag bara ha fel saker. Det gör inget bättre. Jag är som en sprutnarkoman. Jag skakar till och med likadant.

Henke - bitch, please!