Jag vaknar av att hon kliver ur sängen och jag hör henne småhoppa genom rummet. Jag kisar lite men hinner bara se hennes gröna trosor smyga runt hörnet ut i hallen. Hon stannar någonstans i vardagsrummet. Det är helt tyst en stund innan stereon vaknar till Richards gitarr. If you Start me up! Jag kisar fortfarande men ler nu okontrollerat där jag tittar fram under kudden. Plutandes med munnen och med rynkad näsa dansar hon genom hallen på väg mot köket med håret slängandes fram och tillbaka i takt med musiken. Det är en sekvens av två sekunder allena. Men när jag tjugo timmar senare tvingas se henne lämna mig är det de två sekunderna jag sparar. De två sekunderna där hon och jag känner exakt samma sak, i en stund då vi inte hunnit reflektera, mura eller planera. Det är bara ren och delad livsglädje.
Henke - you got me ticking gonna blow my top
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar