När jag klev upp ur sängen i morse hade en del fallit av mig. Aningen rörligare än innan - också bräckligare än innan.
Tack Queen för att du svara och förstår mig som du gör. Du är oh så stor i mina ögon. Och antagligen den enda som kan prata till mig och få mig att förstå det där jag redan vet. För ett tjurskalligt sinne som mitt så ter det sig som ren magi.
Tack Anton för att du förlåter mig min enfald trots att du alltid utsätts för mina allra värsta kollapser. Tråkigt att jag aldrig kommer kunna återberätta världens bästa skämt bara. Du är en rock of ages för mig att ha när det stormar.
Tack La Familia. För att ni lever med hjärtat som ni gör och för att ni kramar mig. Fysiskt och bildligt.
Nu måste jag lära mig prestera mindre. Hur gör man det?
Henke - omhändertagen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar