En sak bara... riktig rock görs inte längre. I alla fall inte rock som får mig att le lika mycket som låten nedan. Min bil har fått ett värdigt namn. She got the power, my teen queen Rosalie
Årets svenska platta ser för mig ut att bli Crossing the Rubicon. Massor hits och elfte spåret är ren visdom.
Find where you belong, start to take control, show a little soul. Then you feel who you are
Jag har Ågren över att jag glömde bort att jag skulle åkt norröver den här helgen. Hon kan ju golv, hjärtesorg och musik. Det är sällsynt och fint.
She knows music, I know music too, you see.
Härmed medger jag. Thin Lizzy har gått om Oasis bland mina favoritband. Led Zeppelin, Rolling Stones, Thin Lizzy... störst, bäst och coolast. For now. Ja e' inte större skit än ja kan ändra mig som mormor alltid sa.
Det var länge sedan jag pratade politik här. Förlåt - men det blir så mycket på vardagarna. Kortfattat? Hon har rätt, han har fel och han är dessutom lik Toker, både till sinne och utseende.
Hur alliansens politik slår i min förort? Låt mig redogöra kort för det hela. En ytterligare segregerad skola, där de svenska eleverna söker sig någon annanstans, trots att skolverkets rapporter visar att en blandning av kulturer och samhällsskikt gynnar elevernas resultat. Stadsgårdsskolan måste dessutom lägga pengar på att marknadsföra sig i konkurrensen med friskolor, istället för att låta pengarna gå till utbildning. Höjda badpriser, då fritidsverksamheten ska vara vinstdrivande enligt borgarna. Det har tydligen inget med folkhälsa och gemenskap att göra. Ett nedlagt idéland där våra förortsungar tidigare fick lära sig om djur och natur. Ett privatiserat apotek som enligt ALLA internationella rapporter leder till höjda läkemedelskostnader. Ett socialkontor som förlorar sitt nära samarbete med skola och polis när det centraliseras. En ökad arbetslöshet när välfärden, vuxenskolan och de kommunala satsningarna på kultur sågas av på mitten.
Vårt vackra Sverige har blivit grått (eller var det blått?) och kallt. Det råder brist på framtidshopp och kärlek. Det är därför ungarna kastar sten Nyamko.
Göran Hägglund var dock vansinnigt skön i P3:s morgonpasset förra fredagen. Där han också avslöjade att han gillar Lars Ohly. Jag gillar ärlighet. Hägglund har pathos, det har han min respekt för. Tyvärr saknar resten i hans lag samma kvalitéer. Hanna, Martina och Kodjo är för övrigt bäst sedan Carina Berg och Peter Erixon huserade i samma studio.
Henke - Shine on me, will you please
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar