my stars

Det här skulle bli ett långt inlägg om allt som är fel. Men så råkade jag snubbla över världens skönhet.

some call it faith, some call it love
some call it guidance from above

På två rader summerar världens vackraste röst mitt liv.

Jag är här för de trasiga, vilsna, trötta och rädda. Varför har jag annars gjorts så immun mot sorg, bördor och kritik? Är det övertygelse, kärlek, ett uppdrag?

När mina ögon tårar sig, håret reser sig på armarna och jag vet att personen jag ser för första gången är en av de mina, den sekunden definieras syftet med mitt liv. Som om det var förutsagt, som om en osynlig hand pekade, som om vi känt varandra förut. Hur ska jag kunna resonera mig ur den känslan?

to some it's the strength to be apart
to some it's a feeling in the heart

Alla kan välja att inte bli en del av mig. Det ingår i dealen. Men jag måste tjäna när jag hittar mina stjärnor. För er slutar jag inte andas. Min mormor lärde mig att man inte slutar andas förrän man har tillåtelse från dem som behöver en.

and when you're out there on your own, it's the way back home.

Vissa säger att jag borde sluta. Andas för mig. Vissa att jag överskattar mig själv. Vissa att jag är tokig, eller beroende av att vara behövd.

there are no winds that can blow it away on the air
when they try to blow it away is when you know it will always be there

Mitt syfte, det där på andra sidan som jag inte förstår, men känner så starkt. Det är skönhet i sin renaste form.

Jag är tacksam för att få hjälpa till. You are the reason i found mine.



Henke - So thank you stars.