Osså var jag tillbaka igen.
Min lördag var kanon. Söndagen en total kontrast. Jag läste ut Massimos Den sista legionen som blir bok nr.17, punkt 29. Ett filmiskt äventyr som gjort mig störtkåt på romarriket igen. Sen putsade jag mina fönster igen med, så Punkt 95 kom ett steg närmare fulfilment.
Fulfilment uppstod när Jesper skickade nedanstående och jag insåg hur sjukt lik mig han ändå är:
Rymden gör mig tårögd. Det gjorde The Wrestler också. Igår fotade jag änglavingar och skaffade en ny huskompis. Idag vaknar jag och känner mig skit. Jag helar det såhär:
Leta upp låten Keith Richards is never gonna die på Spotify. Den bästa texten som skrivits. So far.
Igår städade jag Rosalie. Hon känns helt ny. Jag ska tvätta av utsidan med, men insidan först. Det är ju ett motto. Bortsett från brunt hår och höga kindben.
En arbetsdag kvar, sen är det Hultan. Känns som 100 gången gillt.
Henke -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar