Musik hör ju faktiskt til Hultsfred också. Och Henke har blivit bra på att hinna med.
I år hann han med Ozomatli, Dropkick Murphys, Franz Ferdinand, Kings of Leon, Cult of Luna, Maia Hirasawa, Raubtier, Howling Bells, The Federales, Regina Spektor, White Lies, Killerchaps, ColdTears, Sonic Syndicate, The Killers, Ludacris, Takida, Dungen, The Heart Strings, Lisa Bouvier, Skansros, Den stora sömnen, The Boxer Rebellion, Markus Krunegård, Anna Ternheim, Adept, Graveyard, The Sacred Sailors, Madness, Lowood, Lars Winnerbäck (twice), Mando Diao, The Koo Koo's, The Sounds, Dead by April, Timbuktu, John ME, Monde Yeux, Adiam Dymott, Petter, The Tonic Bang, Ice Cube, Nashville Pussy, It's A Musical, Sahara Hotnights och Klaxons. Den nya siffran att slå är alltså... hmm... 46 eller 47. Beroende på hur man räknar Winnerbäck. Tunga behållningar i fett.
Franz Ferdinand förvånade med riktigt rock-ös. Det trodde jag inte.
Kings of Leon berörde. Jag och Posh grät. Jag dock till svängiga Taper Jean Girl.
Howling Bells var bara så tuffa. Grym sångerska.
The Federales. The 60's is back! Så underbart skitigt. Och så festa vi ju med. Sway är årets svenska låt. Och det står jag för.
ColdTears och Sonic Syndicate - jag börjar trilla dit på den tunga rocken.
The Killers - vilket kapitel. Trött fram till Losing Touch. Sen hände något och de började leverera på den nivån de väl ändå kan förväntas hålla. A Dustland Fairytale talar fortfarande rakt in i själen på mig. Apdåligt blev trots allt världsklass. I stand corrected.
Takida - Asså jag tycker inte om dem på scen. Det är lite för... vanligt. Men rösten och låtarna är ju sååå bra live. Och fler än jag minns.
The Boxer Rebellion - Tja, The Editors möter The Doves möter Coldplay? Lite så? Kanon.
Graveyard - Led Zeppelin, fast utan de odödliga riffen. Men det räcker långt när mina öron får bestämma. Grymma snubbar.
Lars Winnerbäck - Jag sjöng mig studsandes rakt igenom Stort liv. Det är värt allt.
The Sounds - Maja är Der Apfels free card. Jag förstår varför. Tjejen glöder, bandet också. Trots att vi såg det från öltältet.
Dead by April - Varför packar man ihop världens just nu hetaste singel i en liten låda kallad Teater? De här skulle fått Pampas. Men det var kanon. Hitsen satt och trycket var närvarande.
The Tonic Bang - Hultsfreds egna produkt. Rocktjejer är aldrig fel.
Nashville Pussy - Asså jag hade förväntat mig någon typ av parodirock, och visst fanns där tendenser, men helhetsintrycket var ändå så coolt och genuint att jag inte kunde låta bli att gilla det. Fett bättre live än på skiva.
Sahara Hotnights - Sjukt lite publik, även om de själva fastslår varför. 7:e hultsfredsspelningen. Jag har sett fyra. Materialet var bättre nu, publiken sämre, outfitsen hetare, framförandet tajtare. 4 av 5. Jag har sett dem bättre, men också mycket sämre.
Klaxons - Ännu en öltältsexperience. Men de var ju sköna. Electro är inte jag, men det fanns nåt rockigt där i syntsmeten som jag kunde tycka om. Nu ska jag bara hitta det på skiva med.
Sist glömde jag två sköna anekdoter i förra inlägget. Ölburksboulé är den nya festivalhobbyn! Funkar kanon.
När ni lånar en husvagn. Använd inte handbromsen. Den kostade oss ett par timmar vid sämsta tänkbara tidpunkt.
Henke - keep your head ringin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar