Det tål att sägas igen

Det har berättats för mig att jag inte vet vad jag vill ha. I beg to differ. Redan för några år sedan definierade jag det, även om jag på senare tid bara kallar det Ferrari:

Hon ska kunna ligga i sängen en hel dag men ändå ibland klättra på väggarna.
Hon ska uppskatta CSI och veta att det är The Who som gjort låtarna.
Hon ska göra mig större utan att trängas av att ibland vara mindre.
Hon ska kunna gråta bredvid mig och skrika framför mig.
Hon ska tycka att alla ska med utan att vara rättfärdig.
Hon ska våga förlora kontrollen utan att tappa den.
Hon ska utgå från sig själv men ändå vara ödmjuk.
Hon ska vara trasig i världen men hel i sig själv.
Hon ska våga vara rädd men också våga hoppa.
Hon ska ha lysande ögon och en skrattande själ.
Hon ska gilla att vara snygg, inför sig själv.
Hon ska kunna dö för mig, och leva för sig.
Hon ska ha ambition utan att behöva den.
Hon ska förlåta utan att drabba sig själv.
Hon ska älska Hektor och sakna Aglaja.
Hon ska tro på utan att förlita sig på.
Hon ska känna lugnet i sorgen.
Hon ska ha mjuka arbetarhänder.
Hon ska vara oslipad.

När gick jag tillbaka i min före detta blogg hittade jag förresten två quotes till som tål att återupprepas. Björn, 5: "Blåbär är jättegott, för det är sylt i dem." Henrik, 8: "Svampar växer på fuktiga ställen. Det är därför dom ser ut som paraplyer." Darwin behövde lite mer tid på sig för att förstå att det var så världen funkade. Genialt.