Bane of simplicity

Jag börjar sakta inse att jag är oförmögen att längre styra mitt eget schema. Omständigheter och infall är så livsviktiga att jag avviker från mina strukturer bara för att orka med. Jag hatar det, och älskar det. Jag lever, på gränsen.

Jag såg och älskade Revenge of the Fallen. Mer av allt. Det är en läskig showcase av amerikansk firepower, men samtidigt så nära Disney man kan komma utan att vara Disney. En våldsorgie utan blod, med blödiga robotar, cheezy kärlek och lyckliga slut. För en autobot junkie som jag så är det virtuellt smått orgasmiskt. Synd att de svettade till både Megan och Isabel så oerhört, tonårs-jerkandet blev lite väl uppenbart. Sa jag att två av mina fingrar fortfarande somnar? A kingdom for an explanation!

Jag promotar Hultsfred som en tok för Der Apfel nu. Om han hakar på blir det ett tioårsjubileum. Det hade varit så skönt att få lite stöd när jag ska crasha in i tre Sofior, två systrar och gud vet what comes my way. 75 band räknade jag ihop att jag ville se. Viktigast? Adept, Baddies, Bruket, Coldtears, The Dø, Adiam Dymott, Twiggy Frostbite, Monde Yeux, The Sacred Sailors, Sahara Hotnights, Sonic Syndicate, Tilde, The Federales, Graveyard, Howling Bells, John ME, Killerchaps, The Killers, The Boxer Rebellion, Kings of Leon, The koo koo's, Lowood, Madcon, Syster Sol, Anna Ternheim, Takida, Timbuktu, The Vanjas, Maia Hirasawa och Ozomatli. Det blir busy.

Jag har en tjejkompis jag blöder med nu. Tuffa uppbrott är ingen lek, och sex år är lång tid. Hon är fantastisk och jag tar det som en komplimang att hon vände sig till mig. Say it like it is, it's your thing.

Mina militära minnen drabbar mig ibland. Att förkasta drop angle, altitude match och damage estimations i en action film är kanske inte helt normalt. Men kan man så kan man. Och jag är officiellt tokkär i F-35:an. Det är ingenjörskonst på en obehaglig nivå, alla kritiker som vill trasha Lockheed Martin ska bara hålla käft. Planet är en blick in i framtidens avionics.

Idag var jag inne och försökte fixa till min tand som nu är oerhört känslig för temperaturer. En bedövning, putsning och lagning senare är den precis likadan. Min förhoppning är att plasten leder temperaturer bättre än emalj och att det är orsaken till mina känningar. Men det blir nog ett andra återbesök. Jag börjar ju bli tajt med personalen nu.

Den nya tjejen på vårt näste påminner om syster Emma. Jag vet inte om jag gillar det än.

Gårdagens fiskplanka på Amadeus var grym.

Henke - Go Iran!