En seglivad fascination spökar i mitt huvud. En gång av lag och ordning förbjudet. Idag högst legitimt. När vi träffas på bussen vet vi att spelreglerna förändrats. Idag vana jägare, idag vana byten. Likt ett väsen glider hon in och ut ur mina minnen och påminner om sin avlägsna närvaro. Hon eldar på mitt liv med sin jagade blick och sin osammanhängande rytm. En vilande passion som fortsätter att andas. Vissa kallar det magi. Jag kallar det kindben och livsglädje. När jag kliver av bussen vill hon säga något, men hon följer mig bara med blicken. Jag tittar tillbaka på henne genom fönstret och ler. Hon nickar och rodnar kort. Bussen fortsätter, men hon finns kvar.
Jag överlevde Göteborgsvarvet 2009. Bra där. En något sämre tid än 2008, men på det hela taget en godkänd prestation. Nästa gång jag springer så ska jag träna innan. Det låter fint att vara hardcore, men det känns aningen sämre. Särskilt dagen efter. Oavsett vad vi pratar om.
Estella har magsår och lever på övertid. I respect that.
Henke - we who refuse to die
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar