Där jag hör hemma

Det är skönt att känna sig hemma. Som i lördags bland mina goda vänner, då jag var överförfriskad men o så charmig, efter en intensiv Hotnightskonsert i Gislaved. (Punkt 67) Gisleparken luktar avlopp, synd på en annars schysst lokal. Om tre veckor har jag en inbjudan till Gislaved igen, vet inte om jag ska hugga på den.

Det är skönt att känna sig hemma. Som igår när jag efter en fruktansvärd förmiddag lagar mat med min familj och kurar i soffan med underbara lillasystern.

Det är skönt att känna sig hemma. Som när jag gör det nya testet och ser att jag agerar för det parti som delar mina värderingar.

Angående testet tycker jag förresten att det är näst intill demokratifientligt att som Aftonbladet har gjort i sin version, ta bort vissa partier. Protektionism är inte demokrati mina kära redaktörer. Litar kallt på att Kielos är lika förbannad som jag över den fadäsen.

Testet är förresten bara en förstudie. Att välja kandidat är svårare. Jag kör som vanligt på unga och oortodoxa alternativ - så Ardalan, Evin, Hillevi och Åsa ligger bra till. Får bli en mental Robinsonutslagningsprocess för dem. Ska maila dem med lite frågor innan jag bestämmer mig.

Kika förresten på mina spiderwebbresultat från testet. Sossarna och jag är i synk. Moderaterna och jag har ju däremot en del samtal att genomgå. De pissar som vanligt på välfärden, de bryr sig mindre om miljön än jag, de är faktiskt mindre intresserade av människors rättigheter än jag är, och de vill helst inte att staten ska agera på finansmarknaden. Sen gillar de ju som bekant "tuffa tag" mot de förbrytare de hittar eller hittar på (läs en hel ungdomsgeneration).

De är således emot friheten ett statligt skyddsnät innebär. De är emot att vi ska kunna njuta av våra fria naturupplevelser och de är emot människors verkligt fria val. De är emot att människor ska kunna flytta och bidra till svensk välfärd och de är emot rehabilitering och en andra chans för kriminella. Givetvis allt detta i förhållande till vad jag som socialdemokrat står för. Trots detta makalösa förakt för allt vad Sverige står för är det ändå de två sista delarna som är värst. Den restriktiva finanspolitiken de förespråkar handlar ju om att Sveriges regering och riksdag inte ska ha något att säga till om i landets ekonomi. De är emot att våra folkvalda ska kunna förändra marknaden och dess förutsättningar. Däremot är de för idén att skall du kunna köpa dig till kvalité i vård, skola och omsorg. Makt åt konsumenten, inte åt medborgaren. Mot medborgaren, för konsumenten. Det är inte bara en felaktig politik, utan också ett vidrigt förakt mot Sverige, den svenska modellen och allt det som Sverige står för. Därför har moderaterna mitt konstanta förakt, och socialdemokratin mitt konstanta stöd.

Tänk efter en stund. Vad är du helst, medborgare eller konsument? Solidarisk eller gniden? Miljövän eller nonchalant? Sosse, eller moderat?

Glömde jag nämna att sossarna i senaste mätningen gått upp med 3 procentenheter och att KD nu ligger stabilt under spärren? Bara som en påminnelse om mitt tidigare inlägg om var partikrisen finns i verkligheten.

Henke - sanning och konsekvens