The simplicity of hockey

Låg på mitt golv inatt och snurrade på en puck. Jag vet vad ni tänker, men jag var helt nykter. Det var en liten tankeceremoni för min kärlek till hockeyn. Och jag tänker bäst från golvet, och i utvecklande sällskap, som var fallet. Det är... intressant, när man kan beskriva allt i sitt liv i hockeytermer.

Sverige gjorde vad de skulle med Finland och JVM är igång. Jag fick som tur var lite sällskap trots att min evige vapendragare svek mig. En stjärna ersattes av en annan och jag lyckades tack vare henne hålla mig vaken.

Ett tips säger att Predators hamnar i Toronto. Hur galet hade inte det varit? Till Toronto har jag förresten en stående inbjudan. Måste göra nåt vettigt av den snart.

Jag njuter av min långledighet nu och tycker det är enormt skönt. Jag har tid till reflektion, bara en sån sak. Hjärnan segar förvisso ner lite grann, men jag tror att det är bra att jag har lite dötid. Mitt hjärta slår lite långsammare, åtminstone i ett hänseende. "Så lätt skräms du inte", sa hon och gav mig ett klockrent svar. Huruvida det var medvetet vet jag inte, men nu slipper jag förlora one to keep. Och det var det jag var aprädd för. Människor av den kalibern har jag inte råd att förlora.

Nu ska jag bara shaka den här satans förkylningen så jag kan åka skridskor resten av ledigheten. Men då måste jag ha lite självdisciplin och inte sänka gröna sköna med feber i kroppen. Lär bli hårt eftersom avsaknad av självdisciplin nästan definierar mig som person.

Sälen lockar, sällskapet gör det dock inte. Jag vill ha fler amatörer med mig. Annars blir jag en last, eller en fara för mig själv och alla kidsen i barnbacken. Inget av alternativen känns superbra, även om kidsen säkert skulle ha skitkul med mig, och jag med dem.

Jag måste klippa mig, gå på bio, kika på west wing och fixa de där två innestående fikorna jag har med.

Funderade lite kring nåt bra att sammanfatta livet med. Utgår från Hektor i Iliaden men skruvar lite - Älska din familj, hedra ditt namn och respektera det hela. Inte så dumt, men jag ska dra det några rundor till genom hjärnbalken. Utöver det vill jag innan jag dör bli omtalad som en människa jämförbar med en naturkraft, eller force of nature som det har sitt ursprung i. Eller kanske som grekerna sa, Henke hade pathos. Jag vill leva så att jag landar där någonstans... i människors hjärtan och tankar. Då dör jag leende, när det nu blir dags för det.

Henke - stillheten jagar mig mindre nu