TIMSS 2007 fastslår att svenska elever nu är ännu sämre än under förra mätningen 2004. Sedan 1995 har Sveriges elever försämrat sina resultat i matematik (enligt provet) med 48 %. Fyrtioåtta, fyra, åtta, procent.
Janne B's analys är lika förutsägbar som 1+1. DN frågar: "Hur mycket av de dåliga resultaten är ditt ansvar?" Janne B svarar: "Haha. De här resultaten vi ser nu beror på felgrepp på 1980-talet"
Jag tycker att killen borde ta de svenska elevernas studieresultat på allvar istället för att, för att uttrycka med hans egna ord "flumma" bort det. Janne B's lösning är ett nytt betygssystem, ny läroplan och en ny lärarutbildning. Kort, koncist och högst säljbart. Men för att citera en bättre skol/utbildningsminister (Bengt Göransson): "trams...".
Gör man en djupare analys av vad rapporten verkligen säger angående resultaten i matematik så framgår Janne B's fina strategis brister. De som står för den stora sänkningen i resultatet är de högpresterande eleverna. Det är de högpresterande eleverna som prioriteras bort i de större klasserna, där lärarinnor inte hinner med alla elever, eftersom hennes stödjande kollega rationaliserats bort då statens verksamhet inte får kosta pengar.
Nytt betygssystem, ny läroplan och ny lärarutbildning. Vi får således veta tidigare att lärarinnan har för lite tid. Hon får anpassa sig till ett nytt arbetssätt i skolan vilket kommer ta ytterligare tid från huvudverksamheten att utbilda våra unga medborgare och den nya lärarutbildningen kommer inte längre att innehålla stresshantering eller utvärdering av arbetsmiljö eftersom "flummet" skall tas bort från utbildningarna.
I samma intervju med DN säger Janne B att "...det tar många år innan det vänder". Jo, absolut. Det blir framförallt intressant när man tittar på tidsspannet. 1995 började Sveriges elever prestera sämre i skolan. Detta samtidigt som statens ekonomiska stålbad och faktiskt bara tre år efter att friskolorna fick sitt intåg på den svenska marknaden. Tre år, men va vad det Janne B sa... "det tar många år innan det vänder". Hos Lärarnas Riksförbund är man inte heller helt nöjda med Janne B's lösning:
- Jag beklagar att det inte finns några nya resurser till kommunerna i regeringens krispaket. Man borde förstärka med riktade statsbidrag så att att staten börjar ta sitt ansvar för en likvärdig rättvis skola, säger Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner.
Nu vill jag att ni resonerar lite, det visar rapporten nämligen att svenskar fortfarande är bra på, och beräknar sannolikheten, en annan av våra styrkor enligt rapporten, för att det hela vänder under den blågrå pekpinnen som dirigerar Sverige idag?
Det tar förvisso många år innan det vänder. Men det behöver inte ta längre tid än till 2010.
"There is no wealth like knowledge, no poverty like ignorance"
Henke - Trött på trams
tisdag 9 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Det är kul att höra en ung sosse lägga orden precis som folk vill höra dom utan att ha den blekaste aning om vad pengarna ska tas någonstans.Vi kan titta och begrunda lite vad en gammal sosse vid namn Göran Skytte hade att säga om våran (VE och FASA)blivande i ditt tycke Statsminister när hon för några år sedan försökte sig på att vara egen företagare. För som jag kan utläsa av dina blogginlägg så är det väl hos alla landets företag du vill hämta pengarna? Små som stora. Läs och begrunda.Måtte vi inte få denna kvinna att styra landet.
Mona Sahlin är veterligt den enda i regeringen som har erfarenhet av vad det innebär att starta och driva ett eget företag. Hon är så att säga regeringens enda expert på att vara småföretagare. Det är således av intresse att studera hur Sahlin agerat som småföretagare. Jag ska därför här nedan granska räkenskaperna i hennes firma.
Mona Sahlin tvingades av kända skäl att lämna politiken 1995. Hon annonserade då att hon avsåg att bli egen företagare. I hennes egen biografi på Statsrådsberedningens hemsida anger hon att hon under åren 1995-98 var egen företagare.
När hon sedan återvände till politiken framhöll hon gärna sin erfarenhet som egen företagare. Att vara egen företagare blev så att säga en viktig del av hennes nya politiska varumärke. Detta bidrog till att hon senare blev biträdande näringsminister.
Vid denna tid framhöll hon gärna småföretagarna. Hon framställdes som småföretagarnas bäste vän. Hon fick därigenom en del småföretagare att hoppas att
socialdemokratin skulle ändra sin, som man menar, negativa och fientliga inställning till småföretagande. Man sade: hon vet ju vad det innebär att driva ett företag.
Så låt oss då se hur det är med den saken. Av årsredovisningen framgår följande.
MONA SAHLIN AB bildades den 1 januari 1997. Bolaget hade 1 anställd (Mona Sahlin).
Under perioden 970101-980630 hade bolaget en omsättning på 1 494 672 kronor (cirka 1,5 miljoner). Bra för att vara ett nystartat enmansföretag.
I ett vanligt enmansföretag skulle småföretagaren under detta första år ta ut låg lön och hålla igen på alla kostnader för att skapa ett överskott.
Småföretagaren skulle därefter återinvestera detta överskott i företaget, för att företaget skulle kunna fortsätta nästa år. Han gör detta trots att firman i så fall måste betala skatt på det överskott som uppstår genom att han håller nere kostnader och tar ut låg lön.
Så agerar den borne småföretagaren. Men Mona Sahlin gör på varje punkt precis tvärtom. Hon tar ut så mycket lön som möjligt. Firman redovisar en lönekostnad på -1 160 793 kronor. Detta är ur företagarsynpunkt förkastligt.
Därutöver uppgår övriga externa kostnader till -334 692 kronor. Av balansräkningen framgår bl a att det sannolikt fanns en firmabil, vilket är extraordinärt i ett nystartat enmansföretag.
Detta sätt att hantera firman innebär att varje intjänad krona försvinner ur företaget. Det skapas inget överskott som kan återinvesteras i firman. Resultat efter finansiella poster visar i stället en förlust på -43 708 kronor.
Under företagets andra år ägnar sig Mona Sahlin åt annat. Omsättningen sjunker till blygsamma 94 673 kronor. Hon tar dock ut lönekostnader på i stort sett lika mycket, -91 416 kronor. Hennes övriga externa kostnader är större än omsättningen: -110 909 kronor. Resultat efter finansiella poster blir andra året en förlust på -145 444 kronor.
Företagets aktiekapital var vid start 100 000 kronor. Företagets skötsel leder till att det egna kapitalet sjunker till 40 109 kr, mindre än 50 procent av
aktiekapitalet.
Detta innebär att företaget enligt lag blir likvidationspliktigt. I februari 1999 beslutas därför om likvidation på egen begäran av MONA SAHLIN AB. Mona Sahlin är vid denna tid biträdande näringsminister i den svenska regeringen.
Det är inte min mening att peka finger åt, än mindre håna, Mona Sahlin för att det gick illa för hennes företag. Det är alltid trist när ett företag går under, både för företagaren och för samhället.
Men vi konstaterar ändå följande. Mona Sahlin framställs ofta som en av socialdemokratins ledande experter på småföretag. Ingen i regeringen har mera erfarenhet och kompetens som småföretagare än Mona Sahlin. Och detta säger ett och annat om tillståndet i regeringen.
Göran Skytte
Nu ska vi se "Ove" :).
Först och främst lämnar du helt huvudfrågan (om Janne B's förmåga att lösa problemen i skolan) vilket enligt alla politiska regler innebär att du inte har svar på tal. Du ANTAR dessutom att jag anser att företagen ska få betala för någon specifik insats som du heller inte specificerar, vilket någonstans blir så förvirrat att det blir svårt att bemöta? Hänvisar du till att skolan behöver mer resurser så är det en samhällskostnad som borde beläggas alla medborgare - inte företag specifikt.
Mona Sahlin duglighet som statsminister har jag förvisso aldrig bestyrkt i min blogg - bara hennes motståndares oduglighet. Men låt mig i rent nöje ändå besvara din och Skyttes delade kritik.
Kritiken förutsätter först och främst att man om man har haft ett företag som har gått i konkurs inte är en värdig statsminister. För mig är det ungefär som att säga att en miljökoordinator inte skulle bli en duktig gjutare?
Vidare raljerar Skytte kring Mona Sahlins förlustföretag. Ett företag som Mona Sahlin var tydlig med att hon bedrev för att bygga varumärket Mona Sahlin, alltså inte i vinstsyfte. Hur främmande detta ändå kan verka. Då 40 % av Sveriges befolkning anser henne vara duglig som statsminister kan vi väl gemensamt dra slutsatsen att hon trots allt lyckades med sitt varumärke.
Ska vi rota lite bland petitesserna så är företagsbil i ett nationellt baserat konsultföretag med färre än 20 anställda enligt fackförbundet Unionen för övrigt mer norm än undantag. Att kunna återinvestera i firman var heller aldrig syftet med verksamheten eftersom hon nog kallt litade på att återgå i nationens tjänst. Skyttes sifferpladder blir därmed inget annat än en bitter kommentar från en ovärdig motståndare.
Att skytte dessutom gick över blocksgränsen under samma period som han blev troende lämnar jag helst åt andra att raljera kring, men låt oss ställa frågan om tron på Gud och tron på moderat politik har ungefär lika välgrundade argument? Jag är sedan länge övertygad Darwinist.
Sist hoppas jag att framtida skott från höften innehåller både bättre Skytte och skarp ammunition...
//Henke
Skicka en kommentar