Socialdemokrati för mig

På mitt köksbord ligger en liten bok som heter "Vad är Socialdemokrati?". Jag har tittat i den snabbt för att försöka förstå vad det är som driver mig, vad det är som gör mig så arg över att det inte är vi som styr Sverige. Boken ger mig inga svar.

Men igår var jag i Karlstad med drygt 20 av mina vänner för att se Färjestad vakna till liv. Själv vaknade jag till liv på vägen hem. Götalands mörka vägar, bussens oförlåtande guppande och Oh Lauras Release Me strömmandes i öronen fick mig att inse vad socialdemokrati är för mig.

Jag vill förklara...

Föreställ dig att du ser en mor sitta vid sitt köksbord och gråta över månadens räkningar. Du ser Haitis svältande barn under ett 2 minuters inslag på nyheterna. Du hör Ahmets ansökan hamna i papperskorgen, ovanpå Gulistans, Samirs och Mehmets. Du hör Josefs tröstande röst som berättar att migrationsverkets senaste brev inte bar goda nyheter. Du känner Saras klump som innebär ductal cancer. Du känner värken i visdomstanden som Agda inte har råd att dra ut. Du smakar skolmaten, du känner doften av skolmögel och du känner skolsorgen lärarinnan med sina 40 elever bär dagligen. Den känslan... just den känslan. Är socialdemokrati för mig.

Det är känslan som utgör mitt innersta väsen. Känslan som säger att det här kan vi göra bättre. Det här inte bara vill jag göra, utan det här måste jag göra - för alla dem som förtjänar mer. En drivkraft som kommer inifrån men inte utgår från jaget. Det, mina damer och herrar -är socialdemokrati för mig.

Henke - Tänk vad 5-2 kan leda till.