connections

Sista dygnet har varit högst intressant.

Igår fick jag hämta min epileptiska syster i sin skola eftersom hon genomled ett anfall. Livet kommer lite på kant när någon jag bryr mig om plötsigt blir dålig. Jobbet som jag vanligtvis tillskriver såna enorma proportioner tappar fort sin relevans.

Kanske var det en bidragande orsak till att jag igår runt kl. 23 valde att hämta sällskap istället för att gå och lägga mig. Jobbet har ju ändå ingen relevans om jag inte får spendera livet med dem som gör livet värt att leva. Efterföljande 6 timmar blev sådana timmar som gör livet värt att leva. Jag ser i hennes ögon att hon går emot sin natur när hon öppnar sig och litar på mig. I gengäld ska jag hålla mitt löfte.

Idag fick jag ett brev på posten från Tele2. Ni som minns mitt tidigare inlägg vet att jag anade en hake. Idag anlände den. En låda bredbandstelefoni. Som jag under försäljningssamtalet tydligt deklarerade att jag inte ville ha. Efter 30 minuters telefonkö, 2 hjälpsamma callcentertjejer och 3 "var god vänta" med tillhörande enerverande jinglar så når jag Josefine. Josefine skrattar gott när jag berättar om min tidiga julklapp "har du hämtat ut det? Jaha. Har du öppnat det? Okej. Men då skickar jag en returneringsdekal osså tejpar du bara ihop skiten o drar iväg. Funkar det?" Såklart det funkar. Flickan är Tele2's odresserade version av mig under min tid på Max Hamburgeri. "Tja, de e Max, va sarrö ha?" och "Det är lugnt, nya strips comin up", fick mig avskedad. Tyvärr kommer säkert Josefine gå samma öde till mötes. Tråkigt, speciellt med tanke på att hon fick mig att bita mig i öronen efter 30 minuters telefonkö.

Henke - En timmes sömn är i underkant, men för själen... lätt värt det.