Insikten har sköljt över mig i veckan. Läskigt men i längden säkert fridfullt. First things first...
HV's nyförvärv Angell och Beech var kanonbra ikväll. Beech felfri och Angell hyggligt nära samma status. En dum grej på egen blå bara. Stillman imponerar igen och bibehåller min respekt. På pressläktarn satt Mårts och jag är ganska så övertygad om att det var #91 i Timrå - Pääjärvi-Svensson som lockade. Tillsammans med Åkerlund och Sundh den enda som gjorde vad han skulle hos de rödklädda ikväll. En grym talang att hålla ögonen på. När Hedström gjorde vad Thörnberg gör varenda match så sa #7 i HV tack och godnatt (se 7:19 in). Gammal är verkligen äldst.
Canadiens har börjat bra och Södertälje dåligt. Minns vem det var som sa att Aftonbladets "hockeyexperter" var ute och seglade. Enough hockey... for now.
Mycket "debatter" och lika mycket ärkefel av media nu. Visst är Sahlins halvpudel ett skämt. Men det är också den roll som media har tagit i den politiska debatten. Vart tog information och granskning ifrån mediernas pressutredning -72 vägen? När fick en svensk medborgare senast ut något av en tv-sänd partiledardebatt? När skötte sensationshetsarna senast sitt jobb?
Fredrik svarar jobb och Mona svarar rättvisa. Ja... VI VET! Vi vet också att politiken tappar fotfäste, att den blir betydelselös och att de korta svaren fördummar svenska folket. Vad vi inte vet är hur processerna fungerar, hur det riktiga tänket ser ut och vilken verklig agenda som ligger bakom. Jag avskyr och räds när fiktion är bättre än verklighet. Fiktion vs verklighet, fiktion vs verklighet. Det är tröttande och helt klart en pinsamhet för svensk media.
Ge mig sju djuplodande intervjuer, ge mig sju syner på världen och värden. Ge mig sju partiledare med sju långsiktiga ideologier. Ge mig hopp, ge mig värdighet. Ge mig information och ge mig granskning.
För övrigt är Oasis senaste platta bättre än kritikerna påstår samtidigt som deras favoritlåtar är sämre än de påstår. Utöver det är jag rejält fattig ur ett ekonomiskt perspektiv men samtidigt rejält stormrik på fantastiska människor. Mina chicks i Kalmar är verkligen så underbara att jag saknar dem så fort jag sätter mig i vår Ford Fikusen för returfärd.
En Ferrari är alltid en Ferrari. Jag har insett det nu. Jag har alltid skämtsamt sagt att en Ferrari är meningen med livet. Idag säger jag det med totalt allvar i rösten. Om du hittar din Ferrari bland världens alla människor så se till att aldrig sluta älska henne. Varför? För att en Ferrari alltid är en Ferrari.
Henke - Pavlovs dregglande kyrkklockehund på grönbete i Argentinska Pampas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar