Hemma

Doften av våta löv och våt betong är doften av hem för mig. Hösten regn och ruskar om mig så jag vaknar och ser mer än jag gör på sensommarn. Hösten är speciell. Betongen är speciell. I förorten skakas ingen om av finanskrisen. Ingen har några aktier, några fonder eller några bostadsrätter som rasar i värde. En del har inte ens ett arbete att varslas ifrån. På så sätt är betongen immun mot lågkonjukturen. Här finns sorgen naturligt under löven på backen och bland räkningarna som dimper ner i brevinkastet. Här är förtvivlan och orättvisans nyckfullhet redan närvarande. Här lever redan rädslan och kärleken, sida vid sida. En blöt katt springer över gatan i regnet. En man står och pratar på något afrikanskt språk i telefonkiosken. Det är en plats där ingen är välkommen, där alla är välkomna.

Höst är mycket hockey och mycket film. Skellefteå leder elitserien.

När jag går på bio somnar alltid två av mina fingrar. Det är så vansinnigt irriterande. Lika irriterande var att Quantum of Solace var sämre än Casino Royale. Jag som hoppades på en ny fräshare era. Craig är dock bra. Jag tror på honom. Och det betyder något.

Henke - längtar hem