Änglar och insikt

I tunga tider...

Tentor, arbete och vardagens stress känns banalt. Livets kortsiktighet kryper under min hud, upp i tårkanalerna. Vardagen blir tung när giganterna faller.

Vardagens lyx känns avlägsen. Mannen som en gång förklarade skillnaden mellan värnamo lasarett och döden med sina knytnävar är nere för räkning med sin andra stroke. Jag har svårt att förhålla mig till tragiken. Han känns väldigt nära själsligt men väldigt avlägsen praktiskt. Det är så jag någonstans valt att ha det, och trivs med att ha det. Men i svåra stunder som dessa är det kämpigt att veta hur jag ska reagera. Mormors sista dagar var någonting jag undvek. Jag slutar lika feg i den här kampen. Att plötsligt tvingas vara nära en person som sedan länge förlorat sig själv är för mig främmande och skrämmande. Min farfar är för mig alltid den stolta och världsvane arbetaren som levde rövare och drog vitsar med en aldrig sinande kärlek för livet. Jag vill inte att den bilden tas från mig. Jag är den som lämnar den som behöver mig.

Samla på det stjärnstoft ni når, älskar och bryr er om. Människorna som lyser upp er vardag är meningen, behållningen och kärleken.

Henke - Jag hade satt in en bild om jag haft någon