midnatt

En släpande ängel i en tröttnande värld.

90 kronors svarttaxi i officiell taxi tar mig halvvägs hem. Asfaltsallén doftar Barcelona. Det är vita blommor på långa skaft. Bakom grönbeklädd trägazebo hörs tårar falla. Jag saknar framtidshopp. Hon också. Hennes svarta hår passar vindens lekfullhet. Jag har ingen som lyssnar. Du är inte som jag. Jag får en kram. Enkel förståelse. Hon följer mig upp.

I min soffa finns mitt ursprung, min kärlek, min eld. Hon definierar mitt syfte.

Mitt hem är hennes tillflyktsort, hennes avsaknad är mitt.

Jag var ensam. Jag fick en mening. Världen är tom, världen är full.

Jag går hem, vi ses i hissen.

Henrik - comfort in desolation

"Midsommar är laglöst"

Word. En vän har en förmåga att sätta ord på det hela.

Jag saknar 1.0 ibland. Han hade tagit det här så snuskigt kallt och bara skakat på huvudet och gått. 2.0 är för mänsklig för det. Får se om försvaret fortfarande har användning för honom.

Midsommarafton innebar en helt fantastisk fest om man drar bort sådär 30 minuter, exklusive taxiresan. Systrarna, Sanna, Biggie och Christian - ni är apsköna. OCH mitt kubblag, och mitt leklag. Vi ägde. Synd bara att vi inte fick extra poäng för att ta av oss kläderna.

Jag gillar att ta av mig kläderna. I have a history of taking off my shirt. (en av mina theme songs)

Nattpromenader är fina med.

I morgon ska vi se om vi hittar någon lämplig kulturchef.

Henke - post Queens trauma

Orsaker till extas

• Californication. Hank Moody är min manliga förebild och inspirationskälla.
• Graveyard är i studion för att skapa nytt.
• Min nya tändläkare Arezo! How i like her.
• Biggie och Posh till Glasgow. Vi kommer ha SÅ kul.
• Mayqueen och Ruby. Tidernas bästa threesome.
• NHL-Draft. Seguin går först!
• Jordgubbar. Det är midsommar damn it!
• kvällsvärme och kalla öl.

Henke - injured, not dead.

En magkänsla

Jag har problem med magen. Grava sådana. De började för ett par år sedan i samband med vår resa till Kambodja, där förgående stress och vatten drucken från en bäck i en nationalpark kan vara en del av förklaringen. Idag har pressen ökat och magsmärtorna parallellt med det.

I natt ledde det till att jag vaknade i fosterställning och undrade om jag skulle dö. Alltså inte direkt - utan om det pågick processer i magen som kunde vara livshotande i längden. Det fick mig att känna mig akut ensam. När man ifrågasätter sin egen existens så tröstar det något så oerhört att bara ha någon att hålla i. En arm att gripa efter eller någons blick som möter ens egen. Det saknades och min ensamhet resulterade i ett meddelande till en av de personer som förtränger tillräckligt mycket för att inte oroa ihjäl sig över att denna gigant är rädd. För rädd var jag. Jag insåg i samband med nattens scener att inget kan vara hemskare än att behöva dö ensam. Alla borde ha en mänsklig rätt att slippa det.

Jag vårdar min mage enligt momis och Mayqueens instruktioner nu. Vet inte om det hjälper, men även om jag ser min kropp som ett fordon, så är det ju bra om den här Ferrarin håller ett tag till. För även om jag gjort galet mycket nytta redan, så är jag ju inte klar än. Världen är ännu långt ifrån hur jag vill ha den när jag möter mörkret.

Henke - själsliga magsår

Don't be alarmed now, it's just a spring clean...

*nästa låtrad*

Jag har stött på något nytt. En känsla av fridfull uppgivenhet.

Jag misslyckades med att skaka av mig henne. Och nu är hon närmare än någonsin. När mina fingrar rör sig sakta utmed hennes känner jag värmen strömma igenom. Det är ett fönster som stått oöppnat för länge. Tidigare har det gjort mig ivrig, nu känner jag bara en rofylld lättnad. Jag uppskattar att jag ser ut, istället för att sakna vinden. Glad över det jag får, istället för att längta efter det som saknas. Jag tror att hon gör det också. Hennes ord sänker mitt tempo och hennes hjärtslag har berättat att hon är ömtålig. Jag har tagit det till mig. Jag köper de villkor hon har. Hon är inte en av dem som min gamla själ är här för att ta hand om, istället tror jag att hennes är här för mig. För att lägga mig rätt. Det är ombytta roller. Det är hon som bär, jag som blir buren. Det är ovant.

När giftet är i mig så talar jag från hjärtat. När tanken är klar håller jag det i huvudet, för jag tror att hon blir obekväm av mina raka ord. Men orden finns i huvudet. Du är allt. Det har du varit sedan den bortvända blicken fick mig att blinka och tappa den där tanken. Det Ruby hör, är min innersta sanning.

Idag har du mig förbehållslöst.

Henke - bara Henke

bitch, please!

Snart går jag in i min rödmantlade demon igen. Jag bär på så vansinnigt mycket frustration. Furious anger.

Om ett företag påstår sig vilja skapa en bättre vardag åt de många människorna, kan man inte förvänta sig att de då har chefer som delar den värderingen?

När man är ansvarig för sådär 88 miljoner, borde man då inte få lite draghjälp?

Och kan inte den där pajasen sluta vara så pinsamt skör så att jag åtminstone kan ta ett kort snack med en av mina tjejkompisar när vi ses? Och hur kan hon inte fatta att jag svarar "absolut" med precis samma innebörd som jag alltid haft för det ordet? Bespara mig timvikssympatierna.

Och hur jävla svårt ska det vara att låta mig va en eftermiddag?

Jag är snuskigt trött på mig själv nu, och jag är ändå helt jävla fantastisk. Hur trögt går det inte då?

När jag mår såhär så vill jag bara ha fel saker. Det gör inget bättre. Jag är som en sprutnarkoman. Jag skakar till och med likadant.

Henke - bitch, please!

Kiss my ass

Så, jag har spenderat helgen i Skåne. En alltid intressant liten delstat.

KISS levererade ungefär på den nivån jag förväntat mig. Showigt och helt beroende av superhitsen de har. Bäst? Tja, när Paul Stanley drar av en halv Zeppelin i Whole lotta love, eller när Johanna Asplund glider in mellan mig och B Bad, eller när de avslutar med Lick it up, Shout it out loud, I was made for loving you, God gave rock'n'roll to you II och Rock and roll all nite. Nån av de tre grejerna kanske? Sämst? Lätt kulturbolagets arrangemang. En 700 meters kö till ståplats, där 90 % av besökarna inte ens har en chans att se första förbandet är inte okej. Bristen på käk inne på området är inte heller okej. Åk till Ullevi på studiebesök omgående.

Johanna Asplund. Mums. I say mums.

Afrikansk gurka, burning bush och Hitman 2's Mary Poppins akt. Och B Bads högljudda föräldrar. Det finns så mycket mysigt att skratta åt.

Lovisa var en skön tjej. Möllevången was it?

Henke - I wanna rock n roll all nite, and party every day!

pickin' up the pieces

Blue Monday, med Junior Wells och Buddy motherfuckin' Guy. Få saker är bättre en måndagnatt.

Idag arbetade jag tretton timmar efter två timmars sömn. Jag är fortfarande inte trött. Men jag har ont i nacken. En oerhörd smärta. Men den passar sig idag. Det är en blå måndag. Trots att jag spökdominerat.

Jag satte på gummibandet precis. Men jag tog av det igen. Jag är för stark för den skiten nu. Wolfmother och jag lider nog lite av samma sjuka. Får hoppas vi får lite tid tillsammans snart. Jag vet inte om det hjälper.

Sessan ropade i lördags. Jag kan inte ropa på henne. Men jag vet att hon hade hjälpt nu. Varför är jag inte lika säker på.

Snut-Stefan sa något en gång jag inte förstod. Han kom över det sen, som jag då sade. Men jag vet inte om jag kan göra detsamma. Den här sjukan sitter hårt. Vad har jag gjort mot så många... Ångesten skär.

Kanske hade Queen rätt ändå. Get the fuck out.

Henke - recollecting

Are we the waiting

B bad tar mig till Göteborg på 70 minuter.

I Göteborg får vi charmigt bra Johnossi, instinktivt rock n rolla Joan Jett & The Blackhearts och snuskigt tajta Green Day. B Bad förväntade sig ingenting av Green Day. Själv kände jag att det kunde bli precis hur bra som helst. Och det blev det. Billie Joe Armstrong kan vara världens grymmaste publikmotor, och det säger jag efter att ha sett precis allt. Att skjuta ut t-shirts, vattna publiken, rulla ut toapapper, ha konstant pågående fyrverkerier och kompa det med eldsflammor gör dessutom det hela ännu mer cirkus. Killarna har ett budskap, men det går aldrig ut över livsglädjen eller musiken. Henke mös, och fick galet med energi i systemet.

Bäst? Tja... St. Jimmy, Holiday, Minority och American Idiot skulle jag tro. Sämst? En av världens bästa låtar, Longview, sjungs sönder av tre fans som är för upptagna med att lipa för att kunna prestera. Charmigt, men föga engagerande för oss andra 27 000. Sen kom ju aldrig Welcome to Paradise. Men allvarligt, vem bryr sig när jag har den här punkiga känslan en fuckin söndag?

B Bad tar mig hem på knappa 70 minuter.

Ett tips - ladda mobilen, annars tar ödet över. Ödet gör förvisso ett bra jobb, men det är bättre att bestämma själv.

Henke - a punked punk

Tomorrow is my favourite day!

Hälften av studsen är till 90 % mental.

Hon ville inte drabba mig med sin flyktighet. Jag kunde inte kollapsa med henne vid min sida. Snipp snapp snut, så var sagan slut. Vi avslutade samtalet med ett gemensamt garv. What if leaving is a loving thing? Var det inte så Hotnights sa? GodNattad. Men hon har min rockstarkärlek för alltid. Sorgligt, men ändå härligt. Never look back.

Till dig:


Sist jag vaknade i den soffan hade den en annan färg, och sällskap. I morse hade den ett in-och-ut vänt påslakan och en nydrömd Henke. Vilken enastående ärlighet jag fick av Mayqueen under fladdermössens lek.

Idag ska min syster på bal. Jag är en stolt storebror. Till tre fina systrar och en skön bror.

Time to break the trend. Depression is depressive damn it!

Henke - Angel gone saved