söndag 31 januari 2010

Piano i moll

Medianarkomanen Henke kan inte slita sig från detta digitala utlopp av trötthet.

Vissa andra mediaproduktioner engagerar dock.

Kents låtar Hjärta och Dom som försvann har spelat i min själ hela dagen.

Och bakom murarna vid ån lämnar jag spår
Jag skrev mitt namn i vattnet
Så du vet var jag finns


Kommande Clash of the Titans ser ut att vara min smak. Mytologi och antik peppat med CGI och hårdrock.

Josephine lirar med Casablanca. Jag hoppas det är extraknäck och inte ett framtida yrkesbyte. De sägs dock ha repat i över ett år och de heta nätterna säger sig själva spela in nytt. Men huga om de håller sitt 30-årslöfte...

Igår spelade jag tv-spel med min syrra hela kvällen. Det var den bästa lördagskvällen sen Mexico.

Fredagskvällen innebar Hellerups finest i Danmark, schlager på Wallmans, fantastiskt sällskap tillbaka till Älmhult och en mysig hotellnatt.

Partiledardebatt är ointressant för mig. Jag vet på vilken sida jag finner det parti som inte gillar det Urban Outfitters sysslar med. På samma sida återfinns det parti som aldrig skulle få för sig att utförsäkra en person som slitit ut sig för den svenska välfärden. Det är ett parti som tycker att det är ett steg tillbaka att återinföra ett gravt sjukt klassamhälle.

För ett klassamhälle ser jag. Ett klassamhälle där en alltför ung och ofrånkomligen outbildad förortsmamma arbetar i en lyxvilla långt från sitt egna boende. Hon plockar upp svarta fyrkantiga chokladpapper bredvid läderfåtöljen och försöker tvätta bort den negligerade men övergödda gläfsande rasjyckens exkrementer på den handvävda norrsvenska mattan. Då hon arbetar drömmer hon om att ha råd att lägga en handpenning på den bostadsrätt som hennes son en dag måste köpa för att kunna studera på annan ort. Studera för att försöka bryta ett inkomstmönster och en urvalsprocess som politiskt orättvist befästs. Det är en förgäves dröm utan förverkligande under det styre som nu formar Sverige. Det är ett tyst återtåg till ett Sverige som är ovärdigt oss alla.

Det finns några enkla obestridliga sanningar som hela den borgerliga politiken inte i något fall lyckas rundgå. Såsom att en sjuk människa inte blir frisk för att den får mindre pengar. Såsom att en ökad ekonomisk skillnad mellan samhällsklasserna alltid ökar de totala samhällskostnaderna (bl.a. via ökad kriminalitet och ohälsa). Eller såsom att vi alla har en skyldighet att hjälpa dem som har det sämre ställt.

Ett varmare samhälle byggs enbart på förståelse och kärlek.

Henke - Man blir trött på ditt jävla gnäll

Inga kommentarer: