kulturens kyrkogård

Den nya kulturpropositionen är av klassisk borgerlig art. Man önskar i ena näven, och skiter i andra, som min mormor skulle ha uttryckt det. Översatt innebär det bl a att man halverar stödet till Framtidens Kultur, som framöver istället kommer heta Kulturbryggan. Resten av anslagen önskar man sig att den privata marknaden tar hand om. Precis som borgarnas förhoppningar om att skattesänkningar leder till jämlika investeringar är detta verklighetsfrämmande. De utrymmen som finns för vinstuttag inom svensk kultur nyttjas redan, måhända med undantag för filmbranschen där SF:s monopol är en bov i dramat.

Lokalt kan portföljmodellen, som ingår i kulturproppen, leda till att kommunens redan skamliga anslag till kulturen (I Jönköping mindre än 1,9 % av totala budgeten) ytterligare minskas. För att förhindra detta krävs mycket motivationsskickliga och strategiska kulturpolitiker - något som tyvärr är en brist. Portföljpengarna är öronmärkta, men det är inte de kommunala pengarna som landar i nämnderna - dessa kan styras om. Resultatet? Fler Hollywoodkoncept, färre (fritids)verksamma kulturmedborgare. Enkelt, och tragiskt uttryckt.

Hela nedmonteringsprocessen sköts dessutom under största möjliga tystnad. Bara DN har varit vassa nog att ordentligt granska kulturpropositionen, och kulturarbetarna ute i landet är ingen enad röst och saknar förenande företrädare. En hel arbetsmarknad som av Göran Hägglund förkastats som flummig står således utan möjlighet att försvara möjligheterna att under humana förutsättningarkunna fortsätta sin typ av profession.

I Jönköping påminner den borgerliga politiken om osthyveln. Den leder till sänkta möjligheter (anslag) över lag. Studieförbunden (som ses som rika troll), kommunens egna programverksamhet, kommunens bibliotek och alla utövare av dans och diggare av film får äta mackan utan pålägg i år. Den har borgarnas skattesänkningar satt i sig. Till och med (de blå) kulturpolitikerna tycker att det är en bra idé att bygga flashiga hotell på kulturhistoriska byggnader. När man nu dessutom försöker väva in Programbolaget i Destination Jänköpings verksamhet så minskar man ytterligare kommunens folkvalda att påverka.

Allt det här ligger såklart i linje med den borgerliga politiken som ju hittat på det vidriga begreppet "välfärdens kärna". Kultur ligger utanför välfärdens kärna och bör inte bekostas av staten, enligt borgerligheten. Den amerikanska modellen där dyra privatlektioner är enda möjligheten för barn att spela instrument blir således också den borgerliga modellen. Föga förvånande och enligt klassisk modell "mer till dem med mycket pengar, mindre till dem med tunnare plånböcker". "Alla kärnfamiljer med en medelinkomst över 600 000 kronor om året får vara med i orkestern." Så skulle en ärlig borgerlig politiker tala klarspråk.

Det hela slutar med att sossarna, när de vinner valet nästa år, kommer att stå inför uppgiften att återuppbygga svenskt kulturliv. Det vi initialt kommer att ha som hjälp? En hand dynga, och en hand full med tomma önskningar.

Henke - smått irriterad