the decades disappear like sinking ships.

-99 var första gången jag var på Hultsfred. Nu ett årtionde senare fick jag med mig Jesper igen. Min hund bland hundar. Inget ont om Posh, men när Der Apfel storma in med sin jättemadrass steg pulsen och tempot tog fart.

När Dead by April ville introducera sin inspirationskille och konstanta glädjebringare i deras version av Naken-Janne var det skönt att bara kunna vrida på huvudet och ha sin egen där.

Festivalen blev minernas och recitationernas festival. "möööööööö", "jaaaaa-aaaaa", "det är otroligt" och "side to side bussminen" är klassiska.

Kärlekspartullen som kramades var ett skönt inslag.

Jag är så stolt över att ha sådana fantastiska systrar. All my love to you.

Nattpromenaden med Tutankhamun, stenkastare och Bajamajatömning blev soft. Tänk att våtservetter kan vara så kul.

Min mobil blev en casualty of war. Jag hör ingenting när någon ringer. Först trodde jag att det var mina öron som lagt av, så jag är glad att det bara var min favoritprodukt.

Att festa en stund med The Federales var schyst. Och schyst stavas precis så som jag just gjorde det, enligt fackets gnuggis, och enligt SAOL. Jag ville inte ta fajten, men jag anade att jag hade rätt.

Beundrarinnan bakom mig på The Killers föll inte för mig av någon annan orsak än att jag kan varenda ord i Dustland Fairytale och sjöng mig drypande blöt. Kul med lite uppskattning trots den dåliga dagsformen.

Hasch-grabbarna som enträget ville få Madde o Sandra i säng ångrade sig fort när Polis-Henke steg utanför vagnen. "Han är polis eller väktare. Han pratar med sån pondus att det märks att han är van vid att folk gör som han säger." och "Shit, han är biffig, han packar ihop oss hur lätt som helst. Bäst att vi går." var de roligaste kommentarerna på hela festivalen, men jag fick ju bara inte skratta i det läget.

Jesper tyckte tjejen snett bakom vår vagn hade festivalens garv. Själv röstar jag på Fidelis & Marres gemensamma kiknande garv. Det smittade.

Sötast på scen var Terhheim (som enligt uppgift hångla upp Mando-pojk), Maja (nej Posh, inte Maia) Thilda och såklart Johanna, oh Johanna.

Jag blir glad av att se vår partiordförande glida runt på Hultan. Synd att hon behöver livvakter.

Laxpasta is the shit. Smoke House burger likaså.

Den äkta berusningen finns inom dig, stod det på en t-shirt som var nära att bli årets t-shirt tillsammans med Hultsfred -96-tröjan, ända till en t-shirt med Buffalo Sabres logga från -93 dök upp. Den var underbart tidlöst retro.

Åbro har sån sjukt snygg profilkollektion.

Hultsfred luktar illa, men jag gillar det på något sätt. "Tror du jag bryr mig" var ett tecken på storhet.

Varför kostar Hultsfred alltid dubbelt så mycket pengar som man har tänkt?

Dead by April och Lillasyster på Teater. Hur tänkte ni då Rockparty?

Gnuggisar blev lite av min grej. Jag älskar att dissa normer.

Henke - Lumpentröja FC.