Man är vad man gör, inte vad man säger...

Nu var det ett tag sedan Henke var politisk.

Men för att påvisa skillnaden mellan oss (du och jag) och Moderaterna så kan vi väl köra deras röstningsfacit:

1904 – 1918 Nej till allmän rösträtt.
1916 Nej till allmän olycksförsäkring.
1919 Nej till kvinnlig rösträtt.
1921 Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1923 Nej till åtta timmars arbetsdag. Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
1927 Nej till folkskolereform.
1931 Nej till sjukkassan.
1933 Nej till beredskapsarbete.
1934 Nej till a-kassa.
1935 Nej till höjda folkpensioner.
1938 Nej till två veckors semester.
1941 Nej till sänkt rösträttsålder.
1946 Nej till fria skolmåltider.
1946 Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
1947 Nej till allmänna barnbidrag.
1951 Nej till tre veckors semester.
1953 Nej till fri sjukvård.
1959 Nej till ATP.
1960-talet Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot Apartheidregimen i Sydafrika och var emot det Svenska stödet till ANC.
1963 Nej till fyra veckors semester.
1970 Nej till 40-timmars arbetsvecka.
1973 Nej till möjligheten till pensionering vid 63.
1974 Nej till fri abort.
1976 Nej till femte semesterveckan.
1983 Nej till löntagarfonderna.
1994 Nej till partnerskapslag för homosexuella.
2003 Ja till Irakkriget.
2004 Ja till sänkt a-kassa. Ja till sänkt sjukpenning.
2006 Nej till gröna jobb.
2006 Nej till sex timmars arbetsdag.
2006 Nej till upprustning av offentliga sektorn.
2006 Nej till höjd ersättning för a-kassan.
2006 Ja till sänkt a-kasse ersättning.
2006 Nej till höjd sjukersättning.
2007 Ja till sänkt sjukersättning

Ett behjärtansvärt parti det där...

Henke - hjärtat sitter till vänster. Och det slår hårt.

It's tickin away...

Ett sms fick mig att tänka på min gamla släktklenod från 1801. Den ligger här och tickar bredvid nu. Den har en lugnande effekt på mig. Kanske för att den tickat i tvåhundra år, och jag någonstans inbillar mig att jag kommer att överleva mig själv på samma sätt. Jag vet inte. Men jag älskar den. Man behöver bara dra upp den, sen tickar den på. Skönt att man har några stycken som drar upp en.

Jag såg The Duchess härom dagen och blev på nytt fascinerad av Keira Knightleys ansikte. Marc Hom och Mike Owen fångar henne så bra i stillbild att hon får vara bakgrundsbild ett tag. Vad är poängen med momentan skönhet om den inte ska uppskattas?

Jag pluggar med bra fart nu igen. Det känns så skönt. Klimat är kul också i teorin.

Snart åker jag till Prag med mina hundar. Allt till ett dundrande requiem för min ekonomi.

"Engelsmännen hade sina kolonier, amerikanerna har sina krig och svenskarna har sin moraliska imperialism" - så sjukt bra magasinet Filter är.

Henke - no loose ends

I'm Goin' Down

Jag stirrar i taket. Fläkten snurrar, men luften är tät ändå. Jag sitter barfota på mitt golv mot den inte så svala gipsväggen. En tår faller, fler följer. Det är söndag. Det är tomt.

Några sms berättar att ensamheten också finns i någon annan. Det tröstar en aning. Tintin får mig att le temporärt.

Ett långt samtal senare mår jag jättebra. Det är en sån fruktansvärd ångestprojicering att jag skäms. Men jag är tacksam för att ha någon som står ut med mitt svamlande, hoppande mellan skratt och sorg och fullständigt outhärdliga raljerande, även om jag inte förstår varför hon gör det. Det kan bli ett framtida problem att det är henne jag vänder mig till bara. Men just nu behöver jag henne.

En låt jag älskar, och som beskriver mitt mood nu. 01:30:



Henke - halsbränna

2012-12-21

Jag valde Vänsterpartiets partiprogram som söndagslektyr när DN malts igenom på tvärs i sängen. Ett samtal igår natt gjorde mig nyfiken på deras feminism. DN förresten. Dagens reportage om det knarkrelaterade våldet i Mexico, som alltid - top notch. Jag är kär i DN på söndagar.

Vänsterpartiet igen. Intressanta bra detaljer från partiprogrammet: arbete åt alla, sex timmars arbetsdag, mer FN mindre USA, separera kyrka och stat på riktigt, ersätt monarkin och slutligen en oerhört bra poäng om att de allmänna pensionsfonderna borde få ha aktiemajoritet i våra svenska storföretag.

Mindre intressanta detaljer: civil olydnad som okej maktmedel, EU-kritik som partidefinition och avsaknaden av egentliga styrmedel för att utöka medborgarnas medbestämmande och makt.

Ett okej partiprogram.

Annars har dagen upptagits av skrämselpropaganda i form av fenomenet 2012-12-21, Nibiru, Planet-X. Jag fick lite rysningar fram till NASA:s eminenta hemsida hjälpte mig hitta fakta:



Henke - mamma bakom ratten!

Brännboll!

Nyss lirade vi lite brännboll! Ett underbart initiativ av Sara samlade den gamla klicken som trots tidens nötande var vid god vigör.

Hur det gick? Lyra - check. Helvarv - check. Bränning - check. I still got it. Även om der Apfel nog gjorde en ännu bättre match, likaså den gode Johan.

Punkt 59 - check!

Nu ska samma klick samlas hos Der Apfel för lite stök.

Henke - "carry me back, baby, where i come from"

Mads, fö helvedö!

Ska jag tolka mitt sällskaps namngissningar i Köpenhamn de senaste två dagarna, så skulle slingan "Alla heter Glenn i Göteborg" lika gärna kunna vara "Alla heder Mads i København".

Metallica var välbehövda och riktigt riktigt bra. Såklart. Lamb of God och Mastodon som förband suger ju inte heller. Bäst? Master of Puppets älskas alltid av mig, men Nothing Else Matters (även utan tårar), Sad But True och All Nightmare long diggades också hårt. Kul att få Motorbreath med förstås. Forum är en tokbra arena för oss som gillar att komma nära.

Jag mådde skitbra i Köpenhamn. Blytung insikt levereras alltid under rock. Mitt sinne är frigjort. Åtminstone från en av demonerna.

"Just det! Det kommer inte jag ihåg." är en slayer bland motsägelsefulla kommentarer.

Jag visste inte att Wibbe kunde försätta mig i slagsmål med danska Helan & Halvan , men se det gick tydligen. Och andra fighten var nästan ännu roligare eftersom vi båda belönades med en drink.

Klart man byter rum om man får två gröna sköna som belöning.

Yes, helt riktigt. Jag har trashat min tredje digitalkamera. Precis innan Prag. *suckar*

Wibbe har ju lika tokiga vänner som jag!

I morgon tänker jag spela brännboll.

Henke - Tuborg!

dimman lättar

"Shit, vad är det som har hänt? Det är inte samma Henke." Det tog henne tre sekunder. Jo, det är ju faktiskt samma Henke, om vi går sådär 7-8 år tillbaka i tiden så är det precis samma Henke. Men jag vet, jag kommer va lite annorlunda ett tag nu. Henkes lilla röda. Gummibandstänk utan själva bandet.

Ikväll var jag ute med Posh och Maria. I samma stund som jag landade i stan fick jag reda på att det var skottpengar på mig. Det var länge sedan sist. Gamla synder tar tydligen tid att förlåta. Inget stök under kvällen, även om en nyfiken torped eller två var framme. Under återtåget möts vi kort. Han är inte tillräckligt tokig för att dra igång. Skönt - jag är för smart för sån skit nu.

Det tar en timme att gå hem. På den tiden hinner man både fundera och göra sig av med ölen. Posh påminner om mig för 5-6 år sedan. Tyvärr på ett negativt sätt. Det är onödigt att leka med elden när man är så rädd om sin lilla värld. It's nice to be important...

Maria är bättre än mitt senaste minne. Jag gillar när det är på det hållet. Händer sällan.

Färjestad. Femma i Europa.

Henke - samlad

Alpha lickin' wounds

Dagen började med Korn - Falling away from me. Det borde alltså blivit tvärsegt. Men den ilskna tonen som både avslutade gårdagen och började dagen väckte min hungriga sida. Follow the leader heter albumet som lärde mig älska Korn. Seed är takten till min marsch. Vilken otroligt pricksäker text det är. Vad fint jag har mått idag.

Tågmeddelandena jag fick idag var fina. En ny vän som försvinner innan jag hinner upptäcka mer. Det är lite synd, samtidigt som det är livets verkliga charm. Så många fina människor det finns.

Imorgon ska jag och Posh fotograferas med en mustasch. Jag tyckte hon skulle ta med sina stora örhängen för att hänga dem på cirkusattiraljen. Jag tror hon fegar det initiativet.

Jag uppskattar verkligen samtalet jag precis fick av min enda bikinibevarande byzoolog. Det är skönt med någon som inte längre räds min öppenhet, även om hon räds min svaga sida.

Tänk om ebola hade samma spridning som svininfluensan. Då skulle vi bli några svin färre, rätt kvickt. Mänskligheten hänger på en skör tråd. Det har jag alltid sagt.

Just ja, nån av er tyckte att min blogg har blivit för privat på sistone. Låt oss kalla det nyhetstorka...

Jag har en fetingcrush på Kings of Leon nu.

Henke - I'll never ever follow

next episode

När jag skriver folkrace istället för facebook i adressfältet så mår jag inte bra. Jag gillar ju inte ens folkrace...

I lördags var jag i Karlskrona. Behållningar därifrån? Irländsk musik dominerar, också i Blekingeformat. Jag är farligt nära nya besök hos beteende-Eva för att få lite ordning och Nina är bättre på att leta efter mobil än vad jag är. Posh håller mig under armarna nu och talar till mig som bara en vädur kan. Det finns de som uppskattar Rolling Stones mer än mig. Nina och hennes grabb är assköna, även när de fyller mig med polsk sprit och fantastisk whisky. Jag är nöjd med den sammanfattningen. Synd att jag glömde att bada naken.

I Rydaholm finns en bensinstation som har två svenskar i Shejkutstyrsel som logotyp. Trots att jag var helt förstörd på hemfärden kunde jag inte låta bli att le med hela min själ åt den humorn.

Idag har jag fått lite gjort. Det är ett fall framåt. Hon har rätt. Jag måste välja bort. I bägge fallen. Det är skönt att ha nya vänner när de gamla inte riktigt passar kostymen.

Mustasch med Posh & Colle. Helt klart. Han är ju min eviga konsertdragare. Som vapen, fast bättre. Och hon är ju... ja, som jag.

Tänk att Deep Purple är den musik som känns bäst nu. Child in time från Made in Japan är magisk.

Metallica kommer bli så bra. U2 kan sluta hur som helst. Det finns en risk för att jag svimmar av ångest. Får hoppas nu tillfrågade damer följer med så att jag kan svamla bort hela City of blinding lights. Inte känna efter, inte fundera, inte tänka. Go, go, go!

Våra själar möts inte längre, sa jag. Hon tyckte det var vackert. Vackert är kanske det sista adjektiv som jag hade landat i. Hon förstår inte att tomheten jag känner till hälften är orsakad av den ihåligheten.

En av gångerna när jag vaknade i natt så hade jag Kings of Leons Sex on fire från Hultan i huvudet.

Vissa saker är bara läskiga. Som DN:s pricksäkerhet. Eller det avstånd som finns mellan vissa människor och det som är mänsklighet.

Henke - gimme shelter

Die, die my darling

Ovanstående låt rungade i mitt huvud när jag vaknade i morse. Det är mystiskt hur det där fungerar för mig. Låten jag vaknar med i skallen sätter tempot på hela dagen. Idag blev det en kanondag som började med lite hopp i sängen.

I bilen till Älmhult råkade St. Anger och Death Magnetic fortsätta min startade Metallicafrenzy och jag börjar bli rejält laddad för nästa helgs konsert i Köpenhamn. Hoppas jag får någon av mina favoriter, Tuesday's Gone, Hero of The Day eller The Unnamed Feeling. Inte speciellt troligt, men min vana trogen så har jag ju rätt att hoppas :)

Metallica, U2, bröllop och Prag. Mitt sommarschema är okej!

Jag har återgått till zen. Vetifan hur det gick till. Får konsultera Buddha. Eller Anton. Lite samma sak. Ska försöka få med honom till Nina i helgen. Hoppas han kan. Men det är skönt att vara sig själv igen hur som helst.

Vill bara klargöra en sak. Orsaken till att jag ger kärlek och glädje utan krav på motprestation är att min kärlek och glädje inte tar slut. Med hög insats vinner man mer, och med oändliga resurser kan man spela högt konstant.

Henke - de som räds, och de som vågar.

lite kantstött

Hur ska jag beskriva känslan som plågar mig?

Som om jag vore en fisk, som svalt kroken, linan och sänket - och kroken sitter i hjärtat. Som att odödligt gå på moln och samtidigt vara livrädd för att slitas i stycken? Som att kunna brista ut i gråt bara för att jag aldrig kommer få se något vackrare. Som att inte kunna fokusera ens under den enklaste uppgift, eller kunna somna när jag borde. Som att känna att det finns en tid före och efter, som att ifrågasätta allting som är jag. Som om ingenting annat spelar någon som helst roll. Som om nästa andetag bara spelar roll om hon finns bredvid.

Hon är så bra att jag känner mig otillräcklig när jag vaknar. Så bra att jag känner mig lite kantstött. Mina vänner bara skakar på huvudet när de hör mig nu.

Vissa tycker att olycklig kärlek är en förbannelse. Jag kan inte instämma. Ett enda skratt kan värma, ett enda ord sänka min puls. Aldrig är jag så levande annars. Synd om hon ska missa världens bästa kille. Synd om jag ska missa det som känns så tidlöst.

Jag känner igen en Ferrari när jag ser henne. Jag har känt igen henne från början.

Någon säger att jag ska gå vidare. Som om hjärtat kunde styras av handling.

Efter att ha spelat ut hela känsloregistret under 48 timmar var det skönt att återigen få fokusera på någon annan. Sen att det skulle ske på IKEA får jag bara beklaga. Jag spenderar alldeles för mycket tid hos min arbetsgivare. Men nu är allt klart och jag hoppas hon finner ro. Happy Rotter på bio blir min belöning för slitet.

Tack Queen för att du styr upp mig när jag är såhär utlämnad. Trots att jag vet att det gör ont. Härifrån blir vår vänskap bara starkare.

Henke - tidernas sucker

long and winding...

Ibland svänger det fort. Natten var lång och varm. Dagen symboliseras av den frysande is som Vättern erbjöd Kaxholmens utsikt.

Min hjärna har temporärt förlorat konsten att fokusera, och jag har tappat hela mitt fotfäste och halva min själ. Ni som vrålade att jag borde hitta en fast punkt hade rätt. Men det är för sent för sånt nu. Henke måste plocka upp Henke, knyta näven och ta fler steg framåt. Jag har ingen rätt att må dåligt.

Varför börjar jag tänka på mig? Det gör så ont.

Can you hear the violins playing my song?

Jag läste ut en bok till. Ronnie Sandahls Vi som aldrig sa hora. Pubertal sanning - med livslånga biverkningar. Jag älskar budskapet och föraktar världen.

Aldrig har jag svamlat så mycket. Death by conviction it shall be.

Nu saknar jag Pia på riktigt. Jag behöver en angel of death.

Henke - i fuckin dare ya

R.I.P W810i 2009-07-11 04:57

För första gången i mitt liv (nu ljuger jag och överdriver på samma gång) så upplever jag riktig separationsångest. Min underbara Sony Ericsson W810i har tappat talförmågan och skriker numera bara via högtalarsystem och handsfree. Hultsfredsfestivalen blev för mycket för min trogne vapendragare. Jag kommer sakna dess Utinni-ljud, dess rosbeklädda bakgrundsbild och dess enastående balans i handen. Men jag antar att vi alla måste inse att det är dags att gå vidare.

Men... varför lämnar den mig här? Ensam och övergiven. Orkade den inte med att se mig förändras - från att ha tidernas ego till att bli en mjukare och vänligare Henke? Tröttnade den på att ofta förväxlas med Colle B Bads telefons lika tilltalade yttre? Var den trött på att bara få dela säng med mig på fyllan, då den annars förpassades till nattygsbordet? Eller var det kanske mina uppskattande ord mot W995:an och iPhonen som var droppen som fick batteriet att pipa?

Saknad kommer du att vara, W810i. Mitt livs mobilkärlek.

Sista fungerande samtal mottogs 11 Juli 2009. 04:57.

Ett sista andetag. Att för sista gången få bli tryckt på avsluta.

Nu ska jag bara lyssna på Glasvegas o gråta.

Henke - lämnad ensam

The countdown of my only love

Musik hör ju faktiskt til Hultsfred också. Och Henke har blivit bra på att hinna med.


I år hann han med Ozomatli, Dropkick Murphys, Franz Ferdinand, Kings of Leon, Cult of Luna, Maia Hirasawa, Raubtier, Howling Bells, The Federales, Regina Spektor, White Lies, Killerchaps, ColdTears, Sonic Syndicate, The Killers, Ludacris, Takida, Dungen, The Heart Strings, Lisa Bouvier, Skansros, Den stora sömnen, The Boxer Rebellion, Markus Krunegård, Anna Ternheim, Adept, Graveyard, The Sacred Sailors, Madness, Lowood, Lars Winnerbäck (twice), Mando Diao, The Koo Koo's, The Sounds, Dead by April, Timbuktu, John ME, Monde Yeux, Adiam Dymott, Petter, The Tonic Bang, Ice Cube, Nashville Pussy, It's A Musical, Sahara Hotnights och Klaxons. Den nya siffran att slå är alltså... hmm... 46 eller 47. Beroende på hur man räknar Winnerbäck. Tunga behållningar i fett.



Franz Ferdinand förvånade med riktigt rock-ös. Det trodde jag inte.

Kings of Leon berörde. Jag och Posh grät. Jag dock till svängiga Taper Jean Girl.

Howling Bells var bara så tuffa. Grym sångerska.

The Federales. The 60's is back! Så underbart skitigt. Och så festa vi ju med. Sway är årets svenska låt. Och det står jag för.

ColdTears och Sonic Syndicate - jag börjar trilla dit på den tunga rocken.

The Killers - vilket kapitel. Trött fram till Losing Touch. Sen hände något och de började leverera på den nivån de väl ändå kan förväntas hålla. A Dustland Fairytale talar fortfarande rakt in i själen på mig. Apdåligt blev trots allt världsklass. I stand corrected.

Takida - Asså jag tycker inte om dem på scen. Det är lite för... vanligt. Men rösten och låtarna är ju sååå bra live. Och fler än jag minns.

The Boxer Rebellion - Tja, The Editors möter The Doves möter Coldplay? Lite så? Kanon.

Graveyard - Led Zeppelin, fast utan de odödliga riffen. Men det räcker långt när mina öron får bestämma. Grymma snubbar.

Lars Winnerbäck - Jag sjöng mig studsandes rakt igenom Stort liv. Det är värt allt.

The Sounds - Maja är Der Apfels free card. Jag förstår varför. Tjejen glöder, bandet också. Trots att vi såg det från öltältet.

Dead by April - Varför packar man ihop världens just nu hetaste singel i en liten låda kallad Teater? De här skulle fått Pampas. Men det var kanon. Hitsen satt och trycket var närvarande.

The Tonic Bang - Hultsfreds egna produkt. Rocktjejer är aldrig fel.

Nashville Pussy - Asså jag hade förväntat mig någon typ av parodirock, och visst fanns där tendenser, men helhetsintrycket var ändå så coolt och genuint att jag inte kunde låta bli att gilla det. Fett bättre live än på skiva.

Sahara Hotnights - Sjukt lite publik, även om de själva fastslår varför. 7:e hultsfredsspelningen. Jag har sett fyra. Materialet var bättre nu, publiken sämre, outfitsen hetare, framförandet tajtare. 4 av 5. Jag har sett dem bättre, men också mycket sämre.

Klaxons - Ännu en öltältsexperience. Men de var ju sköna. Electro är inte jag, men det fanns nåt rockigt där i syntsmeten som jag kunde tycka om. Nu ska jag bara hitta det på skiva med.

Sist glömde jag två sköna anekdoter i förra inlägget. Ölburksboulé är den nya festivalhobbyn! Funkar kanon.

När ni lånar en husvagn. Använd inte handbromsen. Den kostade oss ett par timmar vid sämsta tänkbara tidpunkt.

Henke - keep your head ringin

the decades disappear like sinking ships.

-99 var första gången jag var på Hultsfred. Nu ett årtionde senare fick jag med mig Jesper igen. Min hund bland hundar. Inget ont om Posh, men när Der Apfel storma in med sin jättemadrass steg pulsen och tempot tog fart.

När Dead by April ville introducera sin inspirationskille och konstanta glädjebringare i deras version av Naken-Janne var det skönt att bara kunna vrida på huvudet och ha sin egen där.

Festivalen blev minernas och recitationernas festival. "möööööööö", "jaaaaa-aaaaa", "det är otroligt" och "side to side bussminen" är klassiska.

Kärlekspartullen som kramades var ett skönt inslag.

Jag är så stolt över att ha sådana fantastiska systrar. All my love to you.

Nattpromenaden med Tutankhamun, stenkastare och Bajamajatömning blev soft. Tänk att våtservetter kan vara så kul.

Min mobil blev en casualty of war. Jag hör ingenting när någon ringer. Först trodde jag att det var mina öron som lagt av, så jag är glad att det bara var min favoritprodukt.

Att festa en stund med The Federales var schyst. Och schyst stavas precis så som jag just gjorde det, enligt fackets gnuggis, och enligt SAOL. Jag ville inte ta fajten, men jag anade att jag hade rätt.

Beundrarinnan bakom mig på The Killers föll inte för mig av någon annan orsak än att jag kan varenda ord i Dustland Fairytale och sjöng mig drypande blöt. Kul med lite uppskattning trots den dåliga dagsformen.

Hasch-grabbarna som enträget ville få Madde o Sandra i säng ångrade sig fort när Polis-Henke steg utanför vagnen. "Han är polis eller väktare. Han pratar med sån pondus att det märks att han är van vid att folk gör som han säger." och "Shit, han är biffig, han packar ihop oss hur lätt som helst. Bäst att vi går." var de roligaste kommentarerna på hela festivalen, men jag fick ju bara inte skratta i det läget.

Jesper tyckte tjejen snett bakom vår vagn hade festivalens garv. Själv röstar jag på Fidelis & Marres gemensamma kiknande garv. Det smittade.

Sötast på scen var Terhheim (som enligt uppgift hångla upp Mando-pojk), Maja (nej Posh, inte Maia) Thilda och såklart Johanna, oh Johanna.

Jag blir glad av att se vår partiordförande glida runt på Hultan. Synd att hon behöver livvakter.

Laxpasta is the shit. Smoke House burger likaså.

Den äkta berusningen finns inom dig, stod det på en t-shirt som var nära att bli årets t-shirt tillsammans med Hultsfred -96-tröjan, ända till en t-shirt med Buffalo Sabres logga från -93 dök upp. Den var underbart tidlöst retro.

Åbro har sån sjukt snygg profilkollektion.

Hultsfred luktar illa, men jag gillar det på något sätt. "Tror du jag bryr mig" var ett tecken på storhet.

Varför kostar Hultsfred alltid dubbelt så mycket pengar som man har tänkt?

Dead by April och Lillasyster på Teater. Hur tänkte ni då Rockparty?

Gnuggisar blev lite av min grej. Jag älskar att dissa normer.

Henke - Lumpentröja FC.

Got a nasty habit called rock n roll

Eftersom jag menar vad jag säger när jag påstår att hockeyn kommer först... VAFAN! Här lämnar man sin position som hockeykritiker i 4 dagar för att åka på festival och bägge mina favoritlag skickar iväg sina kaptener? Wallin och Koivu bye bye. I Färjestad är det lätt att lassa över ett C på Mattsson. I Canadiens är det värre.

Men Hultan då... Har massor jag vill få ur mig, så det kommer i tre delar. Här högst rappt. Apkul. Jesper. Madde. The Federales. The Killers. Graveyard. Jesper. The Boxer Rebellion. Sofior. Laxpasta. Gnuggis. Ölburksboulé. Handbroms. The Sounds. The Hotnights. Såklart. Lennart! Morgonpromenad. Polis-Henke. Skrev jag Jesper?

Min kropp är för stark och mitt sinne för vilt. Jag vet, sa hon då. Jag avundas förmågan att säga så mycket, med så få ord. Även om det ibland blir helt obegripligt i sin helhet. *flinar*

Nu har DN kommit och då brukar det vara dags att knyta sig. I en varm säng, efter en lång dusch. Jag fortsätter när jag vaknar. Love you. *hugs n bugs*

Henke - Sway

reclaim my mind

Osså var jag tillbaka igen.

Min lördag var kanon. Söndagen en total kontrast. Jag läste ut Massimos Den sista legionen som blir bok nr.17, punkt 29. Ett filmiskt äventyr som gjort mig störtkåt på romarriket igen. Sen putsade jag mina fönster igen med, så Punkt 95 kom ett steg närmare fulfilment.

Fulfilment uppstod när Jesper skickade nedanstående och jag insåg hur sjukt lik mig han ändå är:



Rymden gör mig tårögd. Det gjorde The Wrestler också. Igår fotade jag änglavingar och skaffade en ny huskompis. Idag vaknar jag och känner mig skit. Jag helar det såhär:



Leta upp låten Keith Richards is never gonna die på Spotify. Den bästa texten som skrivits. So far.

Igår städade jag Rosalie. Hon känns helt ny. Jag ska tvätta av utsidan med, men insidan först. Det är ju ett motto. Bortsett från brunt hår och höga kindben.

En arbetsdag kvar, sen är det Hultan. Känns som 100 gången gillt.

Henke -

Jag blir så jävla trött...

...på alla efterblivna jävlar som tycker att det är deras rätt att röka sönder sina kroppar, bara för att det är så jävla läckert. Varför ska jag behöva lägga mina skattepengar på att ta hand om de lungor som har haft oturen att vara fast förankrade i en så efterbliven hjärna?

...när jag står i kön och tvingas vänta på nån långsam, svettig jävel som inte bara slösar med min tid utan också stinker som ett 4 veckor gammalt lik i djungeln. Det finns ju snabbkassa, så kan man inte ha en slow-ass kassa också? Och är det inte dags köpa en jävla Stairmaster om man inte kan plocka upp en liter mjölk utan att se ut som man har sprungit ett maraton?

...av att se nån glidare tycka att han är snoffsig i sin nya 1400 kronors skjorta. Niggah please! Om du är så jävla ointressant att du behöver lägga halva din McDonaldslön på ett stycke tyg (som en tandlös kines sytt ihop i sitt livs mörker) för att kunna se dig själv i spegeln, så läs en jävla bok istället. Get that head up and runnin' - cos it ain't fuckin workin now.

...när högtravande människor babblar om hur jävla lite människor förstår. Att vi borde äta nyttigare, behandla varandra bättre och köpa ekologisk mjölk. Som om inte allt går åt helvete i alla fall... Va fan - vi är djur, låt oss åtminstone få ha lite kul innan vi dör. Rök en joint, hamna i ett slagsmål och kör en muskelbil.

Captain Save-a-ho är lite seg idag. Can't take it? Fuck off. Vem bryr sig, anyways...

Henke - what?

A change is gonna come...

Canadiens jubileumsår blev inte som vi hade tänkt oss. Men efterdyningarna är intressanta. Draften gick som bekant hyggligt trots sena val och i Free Agent cirkusen har vi Pole Position. Med killar som Brisebois, Dandenault, Koivu, Kovalev, Lang, Schneider och Tanguay på listan över unrestricteds så får jag medge att jag var lite nervös. Men det var innan igår. För igår trillade ju Gomez, Gionta, Cammalleri, Gill och Spacek in. En komplett kedja och två backar som plockar plats i våra backpar. Bra där.

Önskelista? Brendan Morrison, Kyle Calder, Niclas Hävelid, Mike Comrie, Rob Blake och Martin Gerber är fortfarande kvar.

Brisebois och Koivu borde få fortsätta. För själens skull. Precis som Nordström skulle fortsatt i Färjestad. Vissa killar får vi inte svika. Saku Koivu. Det skär i mitt hjärta att enbart fundera kring att se honom i en annan tröja än den som hör hemma i La Belle Province.

Henke - The good ol' hockey game