Nu har jag åkt fram och tillbaka till Älmhult två dagar i rad. Jag avskyr mörka, lilla Älmhult. Men de här dagarna har varit kanon. Jag vet inte riktigt varför. Normalt brukar Jungle Julia liva upp, men henne har jag inte haft tid att träffa. Kanske är jag bara hög på mig själv. Jag får applåder efter mina presentationer... det känns alltid lika skumt.
Hem i bilen sitter jag i åskan och får veta att jag är en fantastisk vän. Jag älskar åska. Det är befriande att bli påmind om sin litenhet. Som Grand Canyon, fast i mindre och mer himmelskt format. Du är också en fantastisk vän, speciellt nu när också du accepterar det ordet. Now good things can happen.
Jag älskar P3. Cirkus Kiev är sjukt kul. Men jag saknar Carina Berg. Det är tryck i henne.
På Hultan ska jag träffa Lennart och Lisa igen. Det är tufft. Skönt med Hultsfredbekanta från regniga tillfällen som hör av sig.
Nu ska jag läsa en stund. Ikväll lägger jag mig tidigt. Jag blir mör av bilar.
Henke - Svaret på alla sommarfrågor är jordgubbar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar