All about the pressure

Nu har jag åkt fram och tillbaka till Älmhult två dagar i rad. Jag avskyr mörka, lilla Älmhult. Men de här dagarna har varit kanon. Jag vet inte riktigt varför. Normalt brukar Jungle Julia liva upp, men henne har jag inte haft tid att träffa. Kanske är jag bara hög på mig själv. Jag får applåder efter mina presentationer... det känns alltid lika skumt.

Hem i bilen sitter jag i åskan och får veta att jag är en fantastisk vän. Jag älskar åska. Det är befriande att bli påmind om sin litenhet. Som Grand Canyon, fast i mindre och mer himmelskt format. Du är också en fantastisk vän, speciellt nu när också du accepterar det ordet. Now good things can happen.

Jag älskar P3. Cirkus Kiev är sjukt kul. Men jag saknar Carina Berg. Det är tryck i henne.

På Hultan ska jag träffa Lennart och Lisa igen. Det är tufft. Skönt med Hultsfredbekanta från regniga tillfällen som hör av sig.

Nu ska jag läsa en stund. Ikväll lägger jag mig tidigt. Jag blir mör av bilar.

Henke - Svaret på alla sommarfrågor är jordgubbar.

Opium

Rensade ur min konstant till 95 % fyllda inkorg i mobilen. Det var många gamla synder som lagrats på hög. Vissa guldkorn sparade jag. Som Jespers gratulation till SM-guldet och så lite brustna löften för att påminna om de som har glömt hur man behandlar sina vänner. Jag tror inte min inbox varit tom sedan tja, en vecka efter jag köpte mobilen för sådär 4-5 år sedan. Det får bli en liten upgrade till W995 längre fram, när de löst modellens alla barnsjukdomar som tidiga köpare får leva med, utan extra kostnad.

Igår träffade jag Tilda för första gången. En av få bebisar som inte tokskriker när jag kommer nära. För det har hon min kärlek och respekt. Sandra och Jennie är två sköna damer förresten. Skönt att ha dem kvar, även om det är på ett lite större socialt avstånd. Jag hade glömt hur kul det är med kvicka tungor.

Revenge of the Fallen var bra igår igen. Den här gången retade jag mig bara på de Superhornets som blev Strike Eagles i nästa scen. Men vem bryr sig när Optimus drar på munkåpan? Kul att träffa Queens mamma och vänner igen. Lättare med en enkel "jag skiter i"-relation.

Soundtracket till Black Snake Moan är nästan bättre än filmen.

Gör det idag, imorgon kan det vara förbjudet. Det ligger oroande mycket i det begrepp som passerade mig hastigt i helgen. Aldrig har vi varit så fångna.

Henke - Get back motherfucker, you'ont know me like that!

A dustland fairytale

Jag postade videon för att tag sedan. Men jag är mer kär nu än då. Årets låt. Ingen har prickat mitt innersta väsen så bra sedan Kents själsligt mördande Mannen i den vita hatten (16 år senare)

A Dustland Fairytale beginning
With just another white trash county kiss
In '61, long brown hair and foolish eyes
He'd look just like you'd want him to
Some kind of slick chrome American prince
Blue jean serenade, Moon River what'd you do to me
I don't believe you

Saw Cinderella in a party dress
But she was looking for a nightgown
I saw the devil wrapping up his hands
He's getting ready for the showdown
I saw the minute that I turned away
I got my money on a pawn tonight

A change came in disguise of revelation, set his soul on fire
She says she always knew he'd come around
And the decades disappear, like sinking ships
but we persevere, God gives us hope
But we still fear what we don't know

The mind is poison

Castles in the sky sit stranded, vandalized
The drawbridge is closin'

Saw Cinderella in a party dress
But she was looking for a nightgown
I saw the devil wrapping up his hands
He's getting ready for the showdown
I saw the ending when they turned the page
I took my money and I ran away
Straight to the valley of the great divide

Out where the dreams all hide
Out where the wind don't blow
Out here the good girls die
And the sky won't snow
Out here the bird don't sing
Out here the field don't grow
Out here the bell don't ring
Out here the bell don't ring
Out here the good girls die

Now Cinderella don't you go to sleep
It's such a bitter form of refuge
Well don't you know the kingdom's under siege
And everybody needs you

Is there still magic in the midnight sun
Or did you leave it back in '61?
In the cadence of a young man's eyes
Out where the dreams all hide

i mitt hjärta... del II

Ja, där finns ju hockey också. Och igår kväll började NHL-draften. Top 5 var förhandstippade av nhl.com och resten av världen och det var väl egentligen inte någon som trodde att den kvintetten skulle förändras. Tavares och Hedman gick precis som alla förutspått som etta och tvåa. Bra för Hedman tycker jag. Lightning har mer ordning i sin klubb än Islanders. Sen rullade Duchene, Kane och Schenn ut som förväntat. Efter det handlade mina frågor mest om vem som skulle knycka Pääjärvi-Svensson och om Canadiens skulle ta Marcus Johansson från Färjestad. Bägge frågorna fick tyvärr tråkiga svar. Pääjärvi-Svensson landade i aptråkiga Oilers och Canadiens valde Louis LeBlanc från Omaha. Washington knyckte Marcus Johansson tre centrar och sex platser senare.

Framtidens stjärnor? Utöver ovan nämnda tror jag på Maple Leafs Nazem Kadri, Senators Jared Cowen (om han håller sig hel), Predators Ryan Ellis och kvarvarande svenskar som landa i första rundan - Coyotes Oliver Ekman Larsson, Blues David Rundblad, Devils Jacob Josefson och Flames Tim Erixon.

Jag tror det vi sett i Iran är den första äkta demokratilängtan min generation fått uppleva.

Klart jag tycker det är tråkigt att Michael Jackson har gått ur tiden, men några fjantiga "han kommer fattas", "han är oersättlig" eller "King of Pop, rest in peace" blir det inte. Dagen innan hans bortgång kunde jag lika gärna ha kört incestskämt om honom. Så för mig förblir han Wacko Jacko. En förlorad själ i musikhysterin. Jag hycklar inte.

Tredje gången gillt fick min tandläkare så slutligen ordning på min tand. En vän sa att tandhälsan är ett mått på välfärden. Intressant då att mina första hål har uppstått under borgerligt styre.

Henrik - i NHL finns inte undiscovered.

i mitt hjärta...

...är mitt liv helt underbart.

Jag älskar min mamma, för hon är sådär bra på allt som jag är så dålig på. Att komma ihåg namn och personer och att våga fråga om hjälp.

Jag älskar min kusins dotter. Hon svarar på min fråga om varför hennes försvunna leksak Herr Nilsson inte har gömt sig klättrandes i taket: "Han är gummi". Aj fan, gummi klättrar inte... should have known.

Jag älskar Jesper när han skriver *puss* i sina meddelanden till mig. Det är tur för alla kvinnor att jag inte är bisexuell min vän. Du slår allt - om du följer med till Hultsfred. Jubilee damn it! ; )

Jag älskar att jag kan stressas av att ha för många fantastiska saker att göra samtidigt. Vad är västerländsk stress om inte ett intyg på hur otroligt lyckligt lottade vi är?

Jag älskar att mitt största problem är min rädsla för tandläkaren, som misslyckats med min ena tand två gånger nu. Vilken lyx det är att de kan försöka igen!

Och - jag älskar dig. Men inte bara för att du tycker att det som står här är värt att läsa, uppskattar mig och bryr dig om mig. För mig är hela du underbar. Om du någonsin behöver mig så är jag här. Snälla, hör av dig. Min mening är att göra dig bättre.

Henke - I'm all heart motherfucker.

Bane of simplicity

Jag börjar sakta inse att jag är oförmögen att längre styra mitt eget schema. Omständigheter och infall är så livsviktiga att jag avviker från mina strukturer bara för att orka med. Jag hatar det, och älskar det. Jag lever, på gränsen.

Jag såg och älskade Revenge of the Fallen. Mer av allt. Det är en läskig showcase av amerikansk firepower, men samtidigt så nära Disney man kan komma utan att vara Disney. En våldsorgie utan blod, med blödiga robotar, cheezy kärlek och lyckliga slut. För en autobot junkie som jag så är det virtuellt smått orgasmiskt. Synd att de svettade till både Megan och Isabel så oerhört, tonårs-jerkandet blev lite väl uppenbart. Sa jag att två av mina fingrar fortfarande somnar? A kingdom for an explanation!

Jag promotar Hultsfred som en tok för Der Apfel nu. Om han hakar på blir det ett tioårsjubileum. Det hade varit så skönt att få lite stöd när jag ska crasha in i tre Sofior, två systrar och gud vet what comes my way. 75 band räknade jag ihop att jag ville se. Viktigast? Adept, Baddies, Bruket, Coldtears, The Dø, Adiam Dymott, Twiggy Frostbite, Monde Yeux, The Sacred Sailors, Sahara Hotnights, Sonic Syndicate, Tilde, The Federales, Graveyard, Howling Bells, John ME, Killerchaps, The Killers, The Boxer Rebellion, Kings of Leon, The koo koo's, Lowood, Madcon, Syster Sol, Anna Ternheim, Takida, Timbuktu, The Vanjas, Maia Hirasawa och Ozomatli. Det blir busy.

Jag har en tjejkompis jag blöder med nu. Tuffa uppbrott är ingen lek, och sex år är lång tid. Hon är fantastisk och jag tar det som en komplimang att hon vände sig till mig. Say it like it is, it's your thing.

Mina militära minnen drabbar mig ibland. Att förkasta drop angle, altitude match och damage estimations i en action film är kanske inte helt normalt. Men kan man så kan man. Och jag är officiellt tokkär i F-35:an. Det är ingenjörskonst på en obehaglig nivå, alla kritiker som vill trasha Lockheed Martin ska bara hålla käft. Planet är en blick in i framtidens avionics.

Idag var jag inne och försökte fixa till min tand som nu är oerhört känslig för temperaturer. En bedövning, putsning och lagning senare är den precis likadan. Min förhoppning är att plasten leder temperaturer bättre än emalj och att det är orsaken till mina känningar. Men det blir nog ett andra återbesök. Jag börjar ju bli tajt med personalen nu.

Den nya tjejen på vårt näste påminner om syster Emma. Jag vet inte om jag gillar det än.

Gårdagens fiskplanka på Amadeus var grym.

Henke - Go Iran!

human touch

Jag har en vän som är ute och reser. Vi har inte känt varandra alltför länge, men hon har kommit mig nära. Vi pratar aldrig om våra innersta känslor, men hennes livsglädje och barnasinne håller ändå relationen intressant, trots dess totala avsaknad av komplexitet. Ibland lunchar vi tillsammans. Då kurar hon ihop sig intill, talar lite lägre och lutar huvudet mot min axel. Jag älskar det förtroendet och den värmen. De okomplicerade varma relationerna mellan två individer är sällsynta idag. Alla ska knullas eller dissas, och mänsklig värme utan sexuell koppling verkar vara ett utdött fenomen. Jag sörjer den förändringen, och jag sörjer att hon inte kommer sitta bredvid på ett tag.

Henke - svagare

It's Not Me, It's You

Så heter årets album. The Killers får ursäkta.

Lily Allens mästerverk har tilltalat mig sedan The Fear trillade in och uppföljande Not Fair och Fuck You är minst lika bra. Jag borde lyssnat på Jesper redan från början, när han tidigt proppade för att flickans LDN var det bästa som kommit från England på mycket mycket länge. Tjejen har helt klart något speciellt, även om fröken Nash simmar nära nära i kölvattnet. Det är attityd, blandat med stabilt gung och ett tilltalande ansikte (ja, jag erkänner). Right down my alley.



Henke - High on life and pills.

Min andra hälft

Min brorsas studentfest igår blev lyckad. Kul att se farmor, prata med kusiner och busa med deras barn. Också fantastiskt skoj att se far, farbror och brorsan sjunga och spela ihop. När de drar av Änglahund och kommer till partiet och skatten är betald... pekar farsan på mig och blinkar. Jag älskar sån subtil humor, även när den formuleras som en sosse-pik. Efteråt berättar pappa att allt sjungande är farfars förtjänst. Min farfar som alltid gick och sjöng och visslade, från morgon till kväll. Nu vet jag varför jag alltid vaknar med en låt i huvudet.




Jag och syrran lyssnade på The Killers i bilen. Hon har så otroligt mycket tänk och jag är verkligen superglad över att hon pratar med mig så öppet. Helt överlägset min favorit-Sofia, trots hård konkurrens.





När alla andra hade gett upp gav jag och brorsan oss ut på en liten turné. Han kom på att jag hade en lista med saker jag skulle göra. Så vi högg lite ved (punkt 87 klar!), letade efter klätterträd (vissa prövades, framgångslöst) och funderade på bad i Bolmen. Det sista valdes dock bort till förmån för seriöst prat om framtiden. Tyvärr glömde vi släcka när vi till sist däckade - förlåt miljön.


Musik hjälper människor att behandla sina problem. Musik säger mycket om vem man är. Mycket klokt sas under kvällen. Undrar då vad det betyder att jag just nu är helt toksåld på Mozart? Brautigam får hur som helst inte missas när han besöker vår stad och framför nedanstående omänskliga stycke.







Tolkningen gör att man hör saker som man inte hört förut. BBC gör strålande program mellan varven och Youtube är en sådan enastående kunskapsbank.







Henke - världen är vacker

Det tål att sägas igen

Det har berättats för mig att jag inte vet vad jag vill ha. I beg to differ. Redan för några år sedan definierade jag det, även om jag på senare tid bara kallar det Ferrari:

Hon ska kunna ligga i sängen en hel dag men ändå ibland klättra på väggarna.
Hon ska uppskatta CSI och veta att det är The Who som gjort låtarna.
Hon ska göra mig större utan att trängas av att ibland vara mindre.
Hon ska kunna gråta bredvid mig och skrika framför mig.
Hon ska tycka att alla ska med utan att vara rättfärdig.
Hon ska våga förlora kontrollen utan att tappa den.
Hon ska utgå från sig själv men ändå vara ödmjuk.
Hon ska vara trasig i världen men hel i sig själv.
Hon ska våga vara rädd men också våga hoppa.
Hon ska ha lysande ögon och en skrattande själ.
Hon ska gilla att vara snygg, inför sig själv.
Hon ska kunna dö för mig, och leva för sig.
Hon ska ha ambition utan att behöva den.
Hon ska förlåta utan att drabba sig själv.
Hon ska älska Hektor och sakna Aglaja.
Hon ska tro på utan att förlita sig på.
Hon ska känna lugnet i sorgen.
Hon ska ha mjuka arbetarhänder.
Hon ska vara oslipad.

När gick jag tillbaka i min före detta blogg hittade jag förresten två quotes till som tål att återupprepas. Björn, 5: "Blåbär är jättegott, för det är sylt i dem." Henrik, 8: "Svampar växer på fuktiga ställen. Det är därför dom ser ut som paraplyer." Darwin behövde lite mer tid på sig för att förstå att det var så världen funkade. Genialt.

En bättre syn på saken

Jag har en längre tid gått och tjurat över att jag får så lite pengar tillbaka på skatten. Oftast blir det åtminstone ett par tusenlappar. I år blev det ynka 327 kronor - och som jag har muttrat. Men det ändrades plötsligt, alldeles nyss - då fantastiska Hanna bara i förbifarten säger: "det räcker till 32 öl i Prag".

Ja det gör det ju!

Henke - see good in bad, good philosophy.

HOME

Nu är kärleksförklaringen här! Se underbara HOME av Luc Besson och überfotografen Yann Arthus - Bertrand. Det är en vacker påminnelse om verkligheten och en produktion i ett tempo som garanterat sänker pulsen. Trailern ser ut så här:



Att vi ska jobba mindre och förbruka färre resurser, what's new?

Världsnaturfonden behöver all hjälp.

Min kommunala hyresvärd kör en elegant kampanj för att tacka oss som källsorterar för att vi hjälper till. Jag tycker det är en snygg gest.

Nu ska jag lägga ner lite tid på mitt eget home innan det blir dags för studier och politik.

Henke - Älskar sitt hem, i stort och litet format.

back in business

Jag har haft en kanonhelg. Det var länge sedan jag var så i zen. Stockholm och framför allt Sumpan och Söder gjorde underverk. Att omges av så mysiga människor är en sån otrolig lyx. Synd att det blir för korta stunder bara.

Ett sms under Springsteens sista konsert skvallrade lite om valresultatet. Det gjorde mig lite ledsen samtidigt som en stunds eftertanke fick mig att ändra mig. Vi gjorde ett bättre val nu än vi gjorde sist. Detta trots all uppståndelse kring Mona, facktant och partikris. Goda människor röstar med hjärtat.

I min egen krets? Jag log så jag höll på att bita mig i öronen. Valdeltagandet var förvisso låga 35,5 %, men fler råslättare röstade på mitt rosiga parti än alla de andra partierna tillsammans. 50, 6 % - femtio komma sex procent. Jag vill krama hela bunten. Synd att inte resten av Sverige har lika bra koll.

Beskedet på Kvarnen och Shamrock av två i min närhet värmde också. Jag älskar när människor växer i mina ögon.

Imorgon ska jag borra i en tand igen. Läskigt.

På fredag har jag lite tid över. Längesen jag kunde säga så, samma vecka.

Kär är jag fortfarande - i The Killers den här veckan:



Henke - jag må va vild, men aldrig billig.

Jack on tha' side

Vi trallar över söder. Medborgarplatsen får både mig och B Bad att uppskatta Åsa. Hon är en hardcoreflicka utan att överväga vad som är äkta. Rött it is. Brorsan erkänner över köttbullar och strömming att han delar min filosofi. Marie kramar mig varmt intill fotbollen och delar min solidariska känsla i en kram. Hon har röstat och ler stort och jag kramar henne som aldig förr. Jag är lycklig. Colle har aldrig varit större. En långsiktig diskussion under en Zlatandränkt match ger mig en feminin NHL-resumé värd namnet. Jag lämnar mitt kort. En tjej som Sandra, som kan prata ishockeyregler, arenor och favoritspelare i vilket elitserielag som helst är en sällsynt vara.

Colles kompisar är grymma, söder kryper in i min själ. Subway ger tung frukost. Sumpan äger. Sofias skratt gör mig varm.

Henke - guess my name...

Viva Estockholmo!

Jag håller på att förlora min själ. Igår borrade jag i min första tand någonsin. Jag är inte längre dental perfektion personifierad. Detta sker dessutom samma år som jag fick mtt livs första bonus. Jag är inte längre marknadsmoralen personifierad. Låt 2010 bli ett år av återuppståndelse, annars är jag en annan man när vinter OS är över.

En hyllning ska dock min fantastiska tandläkarinna ha - hon tog min treårsnervositet i handen och vallade mig tryggt genom tre bedövningar, tre borrar och tre exkavatorer. En tömd tand fylldes med plast och jag lämnade min egen version av Dagobahs grotta dryga 600 kronor fattigare och en erfarenhet rikare. What's in there? Only what you take with you.

Idag gör jag och B Bad stan. Eftersom vi tenderar att vakna lite senare än vi tänkt så blir det nog inte Grönan, men fotbollen ska uppskattas och Stockholm har ju en hel del annat att erbjuda.

Bruce bjöd förresten på Darlington County, Land of hope and dreams, 10th avenue freeze out, Idas sommarvisa, Outlaw Pete, Detroit medley och hard times. Söndag blir mumma.

Henke - Att vakna med öl är jag.

Desperately seeking spawn

Jag insåg att vår protestlista mot sortergården på Råslätt gjorde att jag klarade punkt 23.

Idag har jag knackat dörr. Samma dag utvisar vi en döende man och en flyktingförläggning har utsatts för vad som kunde slutat som mordbrand. Det finns både kreativa och destruktiva sätt att försöka förändra samhället på. Klart är att motsättningarna blir fler när människor drivs mot fattigdom. Vote solidarity! Jag ger tills jag dör, hellre än att dö för att slippa ge.

Jag är förresten tillfälligt hardcoreförälskad. Jag har bara inte kommit på om det är filmen, soundtracket eller Ellen Page som jag är kär i än. En av mina allra största filmförälskelser är det oavsett. På tal om filmförälskelser så visade mitt senaste personlighetstest att jag delar själ med V i V for Vendetta.





Men sommaren har mycket fint att erbjuda i biosalongen. "Fate rarely calls upon us at a moment of our chosing" - hur grym är inte den quoten på en skala? Eller en sexa med ett halvblod? Det gäller att se upp. Eller varför inte mastodonten som dimper ner imorgon. Man kan ju alltid skratta åt det som brukar hända en själv. Ett bra filmår är det. Tyvärr har sommaren inga djupare budskap på skärmen. De kommer alltid vintertid.

I övermorgon ska jag tenta. På fredag ska jag borras. Men tre Springsteenkonserter på fyra dagar kan trösta. Har jag sagt att jag mår fruktansvärt - fast fantastiskt i min egen lilla misär?

Henke - "Jeez banana, shut your freakin gob ok!"