What i heard is not what i hear

I can see the signs but they're not very clear

En kväll som börjar med Sofia W, Biggie och Der Apfel kan inte gå fel. På pirens vita massor sitter jag med två flickor som inte vet att veta bättre. På väg hem har jag en tampong i munnen. Alla är inte alltid tillgängliga. Då landar man i en blå bil på väg hem. Jag vet ju trots allt vad jag vill ha.

En läskig miljöminister har vi. Han väljer att kontrollbeskjuta en utrotningshotad art. Föga förvånande att hans allianskamrater är mäkta underlägsna i miljöpolitik. En fantastisk blogg har förresten Naturskyddsföreningen. Finns till höger framöver.

Imorgon gör jag stan.

Henke - happier than lonely

Inbox illusions

Yay!

Min fikastreak avslutas i veckan. Punkt 88 har dominerats sönder och samman. 28 februari togs första fikan med mina hockeyboys på väg till Gävle. Därefter har Fideli, Mami, Ordförande Wennerhag, Notorious Niddi (m.fl), Stone Cold Niklas, Sistah Sofia, Sofia "Posh" W, Colle B Bad, Cookie Caroline, Belgian Boss, Jungle Julia (m.fl) och min höna förgyllt. Thanx all!

Jag har dessutom läst ut själsligt fantastiska men språkligt (eng. versionen) förfärliga Siddharta. Det blir 16 av 30 på punkt 29. Next in line är Massimo Manfredis Den sista legionen. Jag behöver nåt där sidorna flyger förbi.

Idag gick jag och röstade! Jag behagar ju att stå på Stockholm Stadion när det ska röstas. Jag lyckades dessutom få med mig två herrar till, och förvandlade två soffliggare till två röda rosor. Det är så mysigt med människor som röstar med hjärtat utan att kika i plånboken först.

Nominerad och invald skuggkrigare. Farväl min gamla motståndsstyrka.

Henke - SDW

Vårpositivism

Hej!

Du har väl röstat?

Jag gillar normalt inte Länsstyrelsen eftersom de verkligen jobbar hårt för att "styra upp" mina och Biggies väg- och alkoholvanor. Men i Halland gör de tydligen ändå ett strålande jobb emellanåt.

Jag hatar förresten Båstad. Men när den här flickan blev klar så måste jag nästan åka o kika. Hon var trots allt min favorit under sådär 3 års tid. Colle kanske ställer på en liten roadtrip?

Sveriges Radio är alldeles fantastisk. Hanna Hellqvist är just nu så bra i P3 som bara Carina Berg har varit tidigare. Lyssna på morgonpasset. Och titta på det med förresten!



Glömde jag berätta att jag bar trosor under HBT-firandet i göteborg? Funkade hyggligt, även om Kanonens loop tydliggjorde de förpackningsmässiga bristerna. Resten av sommaren blir det underkläder förankrade i rätt genus, så att mitt kön är rätt förankrat i byxan.

Skönt att The Sounds är tillbaka:



Henke - Public service, som bara en sosse kan formulera det

They dont mean a thing when I compare em next to you

Jag har sökt en ny tröst i tillvaron. Allt sedan min mormor dog har det känts aningen tomt, även om framförallt två fantastiska flickor många gånger har laddat mina batterier, tyvärr ofta utan min uppmärksamhet. Förlåt för det.

Igår träffade jag så äntligen en av dessa två för att plocka upp lite av det som tappats sedan vi senast sågs. Till en början måste jag erkänna att det var nervöst, men efter en stund så kändes allt precis som då, fast med en väsentlig skillnad. Alla de misstag vi gjort, de svagheter vi hade och de omständigheter som begränsade oss, var som bortblåsta. Kvar fanns bara en enkel, helt ärlig och avslappnad relation. Min kropp gick ner i varv och Vätterns vatten kändes lugnande. Det var som att vandra tillbaka in i ungdomens enkelhet, fast med vuxenlivets insikt. Det var fantastiskt.

Jag är oerhört glad för att hon finns kvar, och uppskattar oss, trots allt som gick fel. Att lära av sina misstag, att klacka bort bitterheten. Det är livskvalité, och storhet. Det fick mig samtidigt att inse min andra batteriladdares storhet, och vad som begränsar oss. Undermedvetet har jag alltid vetat att deras kunskap om mig har helat, deras ringar sitter fortfarande på mina händer. Men det är kul att också se klart genom dimman. Att uppskatta på ett sådant överväldigande vis.

Till följd av denna insikt jagar jag nu nästa fix från förr. Jag har två systrar till som alldeles för länge har undgått min uppmärksamhet. Emma och Anna, sisters of chaos, måste fikabombas inom kort. Ansiktsboken är så bra på att öppna gamla dörrar, fönster och byrålådor.

I augusti åker jag till Tjeckien och i november till Mexico. Jag hatar att spara - men då ska jag och Anders hetsa igen. Ingen minns en fegis. Kambodjabakterien i min mage som de inte kunde identifiera på länssjukhuset ska få sig en ny rumskamrat. Målet? Att bli världens näst mest elegant nergångna människa. Keith Richards är oslagbar, och jag trivs som tvåa. Framgång utan storhetsvansinne...

Henke - A man he doesn't live by rock n roll and brew alone

Survivors

En seglivad fascination spökar i mitt huvud. En gång av lag och ordning förbjudet. Idag högst legitimt. När vi träffas på bussen vet vi att spelreglerna förändrats. Idag vana jägare, idag vana byten. Likt ett väsen glider hon in och ut ur mina minnen och påminner om sin avlägsna närvaro. Hon eldar på mitt liv med sin jagade blick och sin osammanhängande rytm. En vilande passion som fortsätter att andas. Vissa kallar det magi. Jag kallar det kindben och livsglädje. När jag kliver av bussen vill hon säga något, men hon följer mig bara med blicken. Jag tittar tillbaka på henne genom fönstret och ler. Hon nickar och rodnar kort. Bussen fortsätter, men hon finns kvar.

Jag överlevde Göteborgsvarvet 2009. Bra där. En något sämre tid än 2008, men på det hela taget en godkänd prestation. Nästa gång jag springer så ska jag träna innan. Det låter fint att vara hardcore, men det känns aningen sämre. Särskilt dagen efter. Oavsett vad vi pratar om.

Estella har magsår och lever på övertid. I respect that.

Henke - we who refuse to die

Vargar och strutsar

Jag skrev om att känns sig hemma. Men jag förlänger gärna det hela lite efter att ha fått en vidare inblick efter två dagar ute i Skånes skogar tillsammans med kvalitetsgänget. Det är också viktigt att inleda med att allt som sägs nedan sägs i kontexten pågående omorganisation, och ämnar inte vara en totalbedömning av de berörda. De är samtliga högst ärbara och högkvalitativa människor.

Under hela min uppväxt har jag omgivits av mina grabbar som aldrig skulle låta ödet, omständigheter eller livet (kalla det vad du vill) styra deras framfart. De är hungriga vargar, ibland på gränsen till dumdristiga, arroganta och oförskämda - men överlevare in i märgen. Det är min trygga hemmiljö att omges av dessa iakttagande, hotade och strategiska män. Jag inser nu att det har funnits en trygghet i att alltid ha sett andra i min närhet hålla tempot och hoppa över stup.

När jag möter kvalitativa kollegor på Bergakungen utanför Osby är det inga vargar jag omges av. Istället ser jag en hel del strutsar. De utgör en jagad massa, påverkade av yttre förändringar, i realiteten omorganisationer, som förändrar deras vardag, deras hemma. Och likt strutsar agerar de i all sin nervositet och oroliga rörelse på två sätt. Vissa stoppar huvudet i sanden (även om detta är en strutsrelaterad myt är den bildligt klockren). De tycker att alla som rusar in i dem utgör problemet och de blir aggressiva och rädda av det som sker. De är självförverkligande offer. De som är aningen starkare inser värdet av sina långa halsar. De lyfter blicken ovanför den rörelse som sker precis i deras närhet, och ser helheten. De gör en bedömning utefter de mångas riktning och de anpassar sig till den nya horisonten. Den senare varianten är att föredra om man nu måste vara en struts. De har såklart bättre förutsättningar att komma ut levande i andra änden -men jag är inte så förtjust i strutsar.

Jag föredrar vargar. Vargar ser sig hela tiden omkring, de har inga trygghetsillusioner, inga falska förhoppningar. De vet att de lever under konstanta hot och de vet sedan länge värdet av att ligga steget före. När de tvingas höja tempot, förändra sin vardag, sin hemmamiljö, så är det naturlig verklighet.

För en struts är det otäckt att ha sällskap av en varg. Inte bara för att vargens mungipor tenderar att rycka när den ser den hjälplösa skocken av strutsar, utan också för att vargens lugn påminner om verkligheten. Strutsen inser att den har vetat om hotet länge, utan att röra sig. Strutsen inser att den har sig själv att skylla för att idag sakna den ro som vargen utstrålar. Antagligen växer en aggression inom strutsen, som den gärna skulle ta ut över vargen. Men det är lönlöst - för vargen har vad som än sägs övertaget. Vargen iakttar när strutsen inser sanningen. Vargen skakar på huvudet, strutsen vrider sig nervöst.

Jag sa att jag inte är så förtjust i strutsar. Det var en sanning med modifikation. En varg fäller det den behöver för att överleva - men den gynnas av en växande konkurrens och mångfald. Därför är jag ändå sorgsen när människor i panik inser att de förpassas till överflöd i sin hemmamiljö, i sitt företag. Detta trots att det kanske delvis är deras eget fel. Bristen att inte hela tiden känna sig hotad, kanske inte heller är en brist. Det är en naivitet, men med en inneboende historiskt motiverad skönhet. En inneboende skönhet som speglar ett samhälle som flytt, ett hem för alla. Ett folkhem. Nu när folkhemmet inte längre finns, är allt för vargen precis som vanligt. För strutsen är det magont och sömnlösa nätter. Jag beklagar den verkligheten.

Trots kulturskillnaden var det hela intressant. Nya och närmare bekantskaper är alltid välkomna. Bil två (som blev vinnarbil) ska hyllas. Julia, Flingan, Lisa, Goce och undertecknande varg dominerade. Dream Team, precis som förutspåtts, med en otrolig lagkänsla. Flingans plockepinnfingrar, Goces sydeuropeiska tävlingsmentalitet, Lisas kluriga ledarskap och Julias personlighet bidrog stort till en perfekt mix. Tack för att ni hjälpte mig att slippa förlora.

Torsdagskvällens överförfriskade individer gjorde förresten att hela strutsbilden med dess inneboende association till zoo blev extra tydlig. Vilken cirkus. Nästan lika mycket cirkus som det blev när vattnet inte funkade i någon stuga i morse. Det är makalöst vad lite som krävs för att få människor att bli tokiga.

Vår grillmästare var för övrigt som direkt tagen ur The Hills have eyes.

Henke - hush honey - hear the howling horde

Där jag hör hemma

Det är skönt att känna sig hemma. Som i lördags bland mina goda vänner, då jag var överförfriskad men o så charmig, efter en intensiv Hotnightskonsert i Gislaved. (Punkt 67) Gisleparken luktar avlopp, synd på en annars schysst lokal. Om tre veckor har jag en inbjudan till Gislaved igen, vet inte om jag ska hugga på den.

Det är skönt att känna sig hemma. Som igår när jag efter en fruktansvärd förmiddag lagar mat med min familj och kurar i soffan med underbara lillasystern.

Det är skönt att känna sig hemma. Som när jag gör det nya testet och ser att jag agerar för det parti som delar mina värderingar.

Angående testet tycker jag förresten att det är näst intill demokratifientligt att som Aftonbladet har gjort i sin version, ta bort vissa partier. Protektionism är inte demokrati mina kära redaktörer. Litar kallt på att Kielos är lika förbannad som jag över den fadäsen.

Testet är förresten bara en förstudie. Att välja kandidat är svårare. Jag kör som vanligt på unga och oortodoxa alternativ - så Ardalan, Evin, Hillevi och Åsa ligger bra till. Får bli en mental Robinsonutslagningsprocess för dem. Ska maila dem med lite frågor innan jag bestämmer mig.

Kika förresten på mina spiderwebbresultat från testet. Sossarna och jag är i synk. Moderaterna och jag har ju däremot en del samtal att genomgå. De pissar som vanligt på välfärden, de bryr sig mindre om miljön än jag, de är faktiskt mindre intresserade av människors rättigheter än jag är, och de vill helst inte att staten ska agera på finansmarknaden. Sen gillar de ju som bekant "tuffa tag" mot de förbrytare de hittar eller hittar på (läs en hel ungdomsgeneration).

De är således emot friheten ett statligt skyddsnät innebär. De är emot att vi ska kunna njuta av våra fria naturupplevelser och de är emot människors verkligt fria val. De är emot att människor ska kunna flytta och bidra till svensk välfärd och de är emot rehabilitering och en andra chans för kriminella. Givetvis allt detta i förhållande till vad jag som socialdemokrat står för. Trots detta makalösa förakt för allt vad Sverige står för är det ändå de två sista delarna som är värst. Den restriktiva finanspolitiken de förespråkar handlar ju om att Sveriges regering och riksdag inte ska ha något att säga till om i landets ekonomi. De är emot att våra folkvalda ska kunna förändra marknaden och dess förutsättningar. Däremot är de för idén att skall du kunna köpa dig till kvalité i vård, skola och omsorg. Makt åt konsumenten, inte åt medborgaren. Mot medborgaren, för konsumenten. Det är inte bara en felaktig politik, utan också ett vidrigt förakt mot Sverige, den svenska modellen och allt det som Sverige står för. Därför har moderaterna mitt konstanta förakt, och socialdemokratin mitt konstanta stöd.

Tänk efter en stund. Vad är du helst, medborgare eller konsument? Solidarisk eller gniden? Miljövän eller nonchalant? Sosse, eller moderat?

Glömde jag nämna att sossarna i senaste mätningen gått upp med 3 procentenheter och att KD nu ligger stabilt under spärren? Bara som en påminnelse om mitt tidigare inlägg om var partikrisen finns i verkligheten.

Henke - sanning och konsekvens

Sånt som fattas mig...

Jag var 15 och hon var två år äldre. När vi var ensamma brukade hon sätta sig gränsle över mig och ställa kniviga frågor. Hon doftade alltid solbrun hud. Till en början rodnade jag bara hon kom nära - senare syntes det inte på utsidan. Men jag var alltid livrädd inuti. Hennes kattlika ögon iakttog mig noggrant. Jag kände mig genomskinlig. Inte så mycket för att jag var rädd för vad hon såg, utan mest för att jag inte såg genom henne. Jag förstod ingenting. Jag var ju 15.

Nån gång kysste hon mig. En gång gäspade hon någon sekund efteråt. Hon gav mig aldrig vad jag ville ha, hur kunde hon, inte ens jag visste vad det var. Jag längtade alltid efter henne ändå. Jag var en högst marginell akt i hennes pjäs, men hon var huvudpersonen i min. Jag kunde glömma vad som helst om hon såg på mig. Det räckte med att hon gick förbi. En borttappad tandläkartid, en förlagd nyckel.

Två år senare tog hon livet av sig. Hon berättade aldrig vad hon kände. Varken om livet eller om mig. Jag är mycket lyckligare och starkare idag, och jag förlägger inte något. Men jag kan sakna att inte se hela tavlan. Sakna den där känslan som fick mig att vilja titta bort de där gångerna, när hon satt på mig och undrade om jag tyckte att hon var vacker. Inte en gång tittade jag bort. Inte en gång har det funnits något vackrare.

Henke - Biltankar

Litteratur

Har nu tagit mig igenom hela Kielos klockrena verk. På andra sidan kommer jag ut med större förståelse om feminism och våldtäkt som ett socialt och kulturellt fenomen. Jag förstår trots mitt kön hur våldtäkt försämrar förutsättningarna både för män och kvinnor, även om män såklart inte drabbas lika hårt som de våldtäktsbara. En man i en mörk gränd är oavsett agerande en potentiell våldtäktsman, en kvinna ensam ute är oavsett självförtroende ett offer. Läs boken, nå längre. Nu börjar jag med ännu mer filosofiska Siddharta.

Att Ekdal har koll blir återigen uppenbart.

Har jag sagt att jag kommer att avlida under Göteborgsvarvet? Passa på att träffa mig nu innan.

Henke - rikta ljuset mot mig också

Det susar i säven

I Montreals gamla forum brukade man prata om föraningar och magi när Stanley Cup banderollerna i taket svajade under matcherna inför slutspelet. Det sågs som ett löfte om kommande framgångar. På samma sätt kände jag idag att de röda banderollerna svajade i ett fantastiskt solsken. Socialdemokraternas och fackrörelsens demonstrationståg i Jönköping räknade mellan 700 och 1000 deltagare, beroende av vilken rapportering man väljer att tro på. Oavsett inräknat antal så var uppslutningen och stämningen god. Ingenstans i leden hörde jag det muttras om Wanja eller Mona, ingenstans fanns den rädsla som medier försöker göra gällande existera angående partiets ledning och program. Istället såg jag hopp, glädje och kampvilja. Nog susar det, eller som Sam Cooke sa, a change is gonna come....

Jag gillar förresten Evin Cetin. Ni som har internationell solidaritet som en nyckelvärdering inför det kommande EU-valet har en solklar kandidat i henne. Hennes kampanj sköts förresten riktigt snyggt, och jag gillar faktiskt Medinas bidrag:



Det susar inte bara i fanor och säv, utan ikväll också i mina öron. Ett fantastiskt Cat o´Nine Tails uppträdde på tändsticksområdet i regi av SSU, ABF och LO. Därmed avslutar jag punkt 1. Deras demo ska inhandlas snarast.

Henke - Den rike inga plikter trycka,den arme ingen rätt man ger.