Ge mig en förebild

Jag ser över ett landskap av pragmatiska fegisar. En landsfader av medioker kaliber som haltar i ett tröskverk av mediala abnormaliteter som skattebetalaren, medborgaren och medmänniskan föraktar. Hur blev Sverige så andefattigt, hur blev vår brinnande själ så urlakad och hur kunde vi böja våra nackar så djupt? När accepterade vi att vår stat inte kan kontrollera en orättvis fördelning, en orättvis utgångspunkt och en orättvis vardag? Jag skäms.





Den svenska stoltheten kostade 1000 påstådda kronor. Vad är du redo att stå för?

Henrik - Jag saknar värdighet