Nere för räkning

Socialdemokratin är nere för räkning, säger de som röstar blått och läser SvD. Nere för räkning? Hur räknar man då? Om opinionsundersökningarna talar sanning, och det skulle vara val idag, så skulle Mona Sahlin bli statsminister. Kristdemokraterna och Centerpartiet skulle inte komma in i riksdagen. Det sägs samtidigt att Socialdemokraterna aldrig har haft ett svagare ledarskap och att Moderaterna aldrig har haft ett bättre. Ändå är Socialdemokratin Sveriges största parti - precis som förgående sådär 100 år. Men visst är vi nere för räkning...

Medierna verkar dock vara nere för räkning. Inte bara ur perspektivet amerikansk tidningsdöd utan också rent redaktionellt. En statsminister ljuger i direktsänd radio utan att medierna följer upp det. "Merparten av våra skattesänkningar är riktade till medel- och låginkomsttagare", påstår han. Direkt osant - men utan medial replik. Ännu intressantare är att man inte granskar krisen i Kristdemokraterna. Som på riktigt är nere för räkning.

Vet ni förresten ens om att Göran Hägglund är socialminister? Säg en sak som han har uträttat från den posten. Nej, jag kom inte på något heller. Det visar hur stort det sociala ansvaret inom alliansen är.

En kille som fortfarande är socialdemokrat, och som alltid säger helt rätt saker, har startat en blogg. Bodströmssamhället. En så bra blogg att jag lägger till den här intill.

När jag stod bredvid Mona idag och lyssnade på hennes svar på människors frågor så vann hon min tillit. Det finns ett varmt hjärta där inne, och det brinner för solidariteten. "Vi höginkomsttagare måste vara med och betala för dem som har det sämre. Var och en efter förmåga, åt var och en efter behov." Vi, höginkomsttagare - så äkta. När vågar Reinfeldt riva sin förortsmanege och erkänna att han tillhör Sveriges elit? När vågar han bli äkta?

Nästa val byter vi regering. Nu är jag säker på det. Fan, va skönt. Nog om politik.

Jag läste ut en ny bok om mikrolån. De fattigas bankir. Dåligt skriven, men intressant ämne. Nu slukar jag Kielos Våldtäkt & Romantik. Fantastiskt innehåll, fantastiskt skriven och fantastiskt inbunden. Hjärnsex, som min partikollega Alonso skulle uttryckt det. Jag börjar smått älska tjejen som ni fortfarande ser i Korseld. Wetterstrand kommer näst - inte missa! Okej, nu är det nog om politik.

Jag har tagit en katt in i min lägenhet. Den behövde shelter from the storm. Vad kan jag säga, jag är en sucker för bedjande ögon.

Göteborgsdagen var underbar. Sällskapet där är av yttersta klass, ännu mer när det produceras spontana språkliga excesser som "skivmedium". Queen is da shit.

Nu ska jag jobba lite till hockeyn. Två flugor i en smäll. Eller göra två flugor på smällen, som saknade Hans skulle sagt.

Henke - Red star rising (läs HENKE)

Anderssons list

Min list räckte till slut för att få fisk. Och i nytt sällskap av Tony, David och ett nytt kastspö så kan jag stryka punkt 37 på en annan list! Strålande.

Jag har dessutom fikat med nytt sällskap sedan vecka 10 (9 av 14) och är på god väg mot punkt 88. Nästa vecka fikar jag med Caroline.

Jag har dessutom sänt en intresseanmälan för punkt 30. Punkt 44 jobbar jag på ikväll.

Henke - tidsmör, som i mör, inte smör.

Blodsmak efter klockan

Här kommer ett sånt där tråkigt sammanfattande inlägg igen.

Henke har haft en småjobbig vecka med korvstopparschema. Plandialoger med kommunförvaltningarna, fiske, budgetarbete, community involvement, konferens och annat ska vara klart innan veckan är över. Klockan ger mig blodsmak i munnen. Jag som trodde att det skulle dröja till Göteborgsvarvet.

Kolla in Debatt från i veckan. Riktigt intressant och bra fråga kring Kambodja, men också om idag. Är det okej att gilla Israel? Var det okej att gilla Kambodja? Ja, det beror såklart på vem som vinner...

VM börjar idag. Mer hockey till folket - men varför i så tråkiga kanaler? SVT kan väl ta tillbaka hela paketet istället. Viasat rimmar inte bara med Pripyat, det för också tankarna dit. Grått och tomt.

Nu blir det Prag med grabbarna. Biljetten ligger i lådan.

Plandialogen innehöll en del intressanta fakta förresten. Såsom att kommunen delar ut inkomststöd till 24 % fler människor nu än samma tid förra året. Att 1 krona i höjd skatt för kommuninvånarna skulle kunna rädda Jönköpings kommuns nuvarande välfärd, och att borgarna är emot det. Att kulturförvaltningen kanske inte kommer ha råd att stödja samtliga sina profilprojekt såsom dansfesten och Popadelica. Som att fritidsförvaltningen får dra ner på sin verksamhet i Kaxholmen eller att Skol & barnomsorgsförvaltningen räknar med att få lägga ner en kommunal gymnasieskola de närmsta åren. Eller att borgarnas "barnfinansieringsrevolution" vårdnadsbidraget nyttjas av färre personer än som bor i min byggnad. Eller att efterfrågan på friskolor ökar med 2 % och platserna ökar med 20 %. Utbud ska tydligen styra efterfrågan i borgarnas "fria" marknadsekonomi.

Tur att det finns sånt som gör mig lycklig...



Henke - hungrig

En förlorad vardag

Råslätt kan rimligt beräknas få en arbetslöshet runt 20-30 % under pågående lågkonjuktur. För kidsen, vars föräldrar då förlorar tron på sig själva, sin chans att etablera sig och bidra i det svenska samhället blir det en ny vardag. Oavsett vad lärare, svenska vänner och Nyamko Sabuni då än säger, så sprider sig oron nedåt i generationerna. De oroliga blir oroligare och de utanför förskjuts ytterligare. Detta kommer såsom alla ihållande känslor av hopplöshet att förvandlas till frustration. En frustration som föräldrarna knappast kan dämpa, eftersom sonens eller dotterns tänk inte kan besvaras på ett tillfredställande sätt. "Varför kan du inte bli läkare? Din examen från Irak tog 8 år och du arbetade där lika länge?", "Angav de något skäl till att du inte fick jobbet?", "Har någon svarat på de 30 ansökningar jag hjälpte dig skriva förra veckan?", "Jo men pappa, Sverige ger alla en chans!"

När frustrationen väl uppstår är en dämpande faktor den i Sverige utbyggda fritidsverksamheten. Föreningslivet och dess grupptillhörighet ger kidsen något att leva för, något att hoppas på. Denna verksamhets förankring är ofta en av nycklarna till att låsa upp utanförskapet och det våld det leder till. Därför oroas jag av att fritidsnämnden under borgerligt styre valt att fokusera så kallade effektiviseringar på Råslätts närmiljö. Höjda kostnader på Råslättsbadet, ett nedlagt idéland (där barn och ungdomar under 15 år fått utveckla sin kreativitet) och en issäsong förkortad med två veckor utelämnar dem ytterligare till sin egen ensamhet och frustration.

När jag sedan samtidigt påtalar att man i centrala stadsmiljöer pratar Puls Arena, en fritidsgård på direkt central placering (med medföljande hyra) och en idrottshusrenovering för 140 miljoner så förstår man var högern tycker att anslagen ska landa. Trappan till höger, högt upp i hierarkin.

När Torpa-Tore får en plats att hänga på innan farsan kör honom till hockeyträningen så får Råslätts-Rayed mer tid till att fundera på vad han har gjort för fel. För Nyamkos Sverige är ju rättvist och ger alla samma möjligheter...

Se Australia och älska lille Nullah och Luhrmanns otroliga känsla för ljus.

Lyssna inte till Volbeats Always, wu när ni kör bil.

Sverige vinner VM i hockey, har jag sagt det?

Den 1 Maj fortsätter SSU demonstrationen med en konsert på tändsticksområdet. Då lirar lokala och coola Cat O' Nine Tails. Jag är där.

Henke - Ge tillbaka Sverige. Tack.

Med eller utan

Jag lämnar stadsbiblioteket med slokande huvud. Ett avslutat kulturnämndsmöte där vi socialdemokrater inte fått något gehör för att vi vill ha öppna möten. Nedröstade. Demokratin utan medgång. Varför är borgarna så obekväma med att släppa in medborgarna i våra slutna salar? Är det för att det som skiljer medborgare från borgare är just prefixet; med. De vill inte vara med, eller ha med. De gör hellre utan. Utan folkligt stöd, utan insyn, utan ansvar.

När jag påbörjar mitt föreningsarbete känns det genast bättre. Namnen på etiketterna jag klistrar på kuverten känns mer med än utan. Rizgar, Kerime, Mona, Katja, Mehmet, Annika, Bessim, Ali, Evert, Birgitta, Ibrahim och Ulf. Utskriften har blivit fel så klisterlapparna delar adresserna på mitten. Arbetet jag lägger ner på att fixa de trasiga adresserna lagar mig mer än jag lagar dem. Jag känner mig delaktig - det känns som om jag är med, inte utan. Medlem, inte utan lem, om man vill göra det kul.

Morsan har alltid röstat rött, men är ändå lite obekväm med att gå med i partiet. Men hon hjälper mig att dela ut kallelser och sätta upp anslag. En medhjälpare. Det är fint väder, lagom temperatur. Det är vår, och det luktar koskit. Koskit i förorten kan tyckas vara en paradox. Men inget är så paradoxalt som förorten. Urstark, men så svag.

Varje trappuppgång luktar annorlunda. Någon kanske har rökt i hissen, någon håller på och lagar mat och familjens barn springer in och ut till grannen. Det luktar curry i 47:an , det luktar fläsk i 49;an. Några killar i blåställ håller på och byter element på kärrhöksgatan, andra gör stambyte på tornfalksgatan. Hyresvärden är i otakt med tiden - mån om sina boenden, utan egen vinning. En hyresvärd med de boende, inte utan.

I rondellen mellan husen står Sandra. Jag känner henne inte, men områdets fotbollsklubb har uniformerat varenda unge i rött och svart, med stora namn på ryggen. Hon ler åt oss när vinden smeker henne medhårs som vi passerar. En stjärna i ett lag av brinnande individer men likväl, en medspelare. Medspelare i en medkännande förening i rött, där Sandra kan fortsätta spela trots att hennes föräldrar inte längre är medarbetare. De blev ju varslade.

Gösta får dela ut kallelserna på andra sidan affärscentret. Han är medmänsklig på ett sätt som får mig att förstå att han sällan simmat medströms. Det är det som framgår så tydligt där jag bor. Att medborgare, medmänniskor, medhjälpare, medspelare och medsökanden, blir så mycket större tillsammans. Det blir likt en medicinsk behandling stärkande.

Efter en eftermiddag medurs börjar min fot värka. Hassur tittar på mig medlidsamt när jag linkar in för att köpa frimärken till de kallelser som måste lämna förorten, för att nå de som har flytt - men ändå stannat kvar. Till de som inte velat lämna vårt land av medsols motgångar.

Finansministern kallar det han ser i min förort för utanförskap, uråldrigt och unket. När han stjäler vårt prefix blir det istället mediokert, medelmåttigt, medskyldigt eller medeltida. Hans pragmatiska avsaknad av mänskliga värden gör mig sorgsen. Lika sorgsen som jag blir när jag måste förklara för en Fredrik jag verkligen uppskattar varför facket är rätt.

Som om att vara med - inte skulle vara skäl nog. Att vara med. Att göra för andra. Det har ett egenvärde. Att slippa känna tomheten, att inte vara utan.

Mitt hjärta vet att alla ska med. Alla ska med.

Henke - Med, aldrig utan.

Påskbryderier

En anonym läsare, som jag förvisso kan ana, jämförde mig med Dr. House. Vilken enastående komplimang!

Lika enastående är min syster som varit här. Hon har ett öde, tror att alla människor är bisexuella (En värdig arvtagerska till mina teorier) och har inga svårigheter med att äta kyckling som föds för att ätas. Hon tror dessutom att man blir gammal av kaffe. Ett makalöst intressant intellekt. Och hon pratar utan att säga. En guds gåva till kvinnan alena.

Buena Vista Social Club at Carnegie Hall är enastående!

Färjestad vann SM-guld. Idag pratade min bästa vän motvilligt med mig igen. Det tog tre dagar. Nu vill han att vi åker till Kanada och ser på våra juniorer. Det är ett MYCKET hett alternativ i vinter. Sa jag att Färjestad vann SM-guld? Det kändes tomt i samma sekund som det var klart. Därför firar jag inte. Även om det är rätt kul att en tredje gång skriva... Färjestad vann SM-guld.

Madagascar II nu på en DVD nära mig. Ett lätt köp. Och se Happy Feet med. Sekvensen där Ramon inte vågar hoppa och fintar sig själv är värd att dö för, likaså kommentaren i klippet:



En våldtäktsliga är sprängd av snuten i Södertälje. En våldtäktsliga. Jag ifrågasätter den mänskliga rasens rätt till existens. Och i Jönköpings tingsrätt får man ett fall mindre när flickan tar sitt liv hellre än att vittna. Så här i påsktider känner jag enbart Guds frånvaro.

Anders Borg som ibland går lite hårt åt allt för vilda idéer från vänsterpartiet borde kanske hålla igen lite, men tanke på hans egna synder:



Kramen jag fick i torsdags, sms-stödet jag fick och Göteborgsbesöket jag hade gjorde hela min vecka uthärdlig. Tack honey bunch's.

Henke - Det enda som är värt någonting är det man får kämpa för.

Ge mig en förebild

Jag ser över ett landskap av pragmatiska fegisar. En landsfader av medioker kaliber som haltar i ett tröskverk av mediala abnormaliteter som skattebetalaren, medborgaren och medmänniskan föraktar. Hur blev Sverige så andefattigt, hur blev vår brinnande själ så urlakad och hur kunde vi böja våra nackar så djupt? När accepterade vi att vår stat inte kan kontrollera en orättvis fördelning, en orättvis utgångspunkt och en orättvis vardag? Jag skäms.





Den svenska stoltheten kostade 1000 påstådda kronor. Vad är du redo att stå för?

Henrik - Jag saknar värdighet

Hotnights blir störst på Storan

Jag har alltid hävdat att Kent är Sveriges bästa band. Nu säger mer än mitt rocksug att det forsättningsvis är Sahara Hotnights. Ikväll ägde de hela världen på storan. Jennie var rockigare , Maria flummigare (fullare?) och Jossan hårdare än jag nog nånsin sett dem förut. De tycktes ha riktigt kul trots lite småbök hos Johanna, smått långsamma stråkar och nåt småruffigt solo. Härligt att få se Hotnights leverera i så god form när jag har en förstagångare med mig.

En förstagångare som dessutom trots helt annan plats på biljetten lyckligtvis fick sitta bredvid mig. Vi tackar stiliga, effektiva och superhärliga Camillo för det. Du är en tillgång värdig den 150 år gamla lokal som huserar dig - något som tyvärr inte går att säga om övrig personal, där attityden tyvärr inte varit värdig en korvmoj en kall midnatt. Men tack igen Camillo för klockren service och attityd. Du har två haltas respekt.

Jag trodde aldrig jag skulle få höra quite a feeling spelas så långsamt. Jossan måste gått i terapi för att tillåta det - men den är tuff i sin nya tappning.
Kul att Johanna fick ett "solo", men skriv en låt där hon på riktigt får visa vad hon kan - tänk Thin Lizzy-bas liksom.
Och är det inte på tiden att Jennie får ett fetare utrymme? Jag tycker hennes background ägde kvällen - både gällande stämband och fingrar. Jag kom på mig själv att tänka Ronnie Wood - hur cool är hon inte då?
Var det verkligen tänkt att In Private skulle spelas när den spelades?
Love will never do without you är bäst men spelades inte. Vafalls?, som min gamle löjtnant skulle sagt.
Visit to Vienna är en så sjukt mycket bättre låt live - och det vet tjejerna.
Underbart att getting away with murder dök upp.
Gött att vissa i publiken fattar att stå upp på sittkonsert.
Mindre gött att så många är radiojunkies och tycker att Cheek to Cheek är bäst...

Two white horses var grymma. De kommer med på min lista. Punkt 1. Osså fixar vi lite med punkt 67. Såklart.

Jag är snygg i min nya skinnjacka trots att jag haltar på min ömma fot.

Min gamla lampa är nu obsolet tack vare en stilig jordglobs intåg. En fin födelsedagspresent helt klart. Vissa minns...

Henke - Tack morsan för spelningen.

28 av 114 år... still going strong

Morsan, Madde, Lollo, Matilda, Anton, Micke F, Biggie, Greijer, David J, Lisa B, Micke J, Hanna B, Razmus, Fredde, Robban, Farsan, Farmor, Elin E, Sanna, Sofia W, Sofia Ö, Fia, Maria H, Helena G, Helena S, Jonny, Elin L, Anna G, Lena F, Nanna, Thomas T, Marie, Kattis, Zäta, Carolina, Maggan, Naja, Gunn-Britt, Anne, Hillevi, Linda, Hanna J, Linda L, Jorma, Linda P, Ninni, L-G, Sofia S, Åsa, Sandra, Zaintan, Martina P, Martina W, Ewa B, Jesper, Terese, Colle B Bad, Linda-Li, Johan och Nina. Tack för gratulationerna. Nattens plötsliga hamsterliknande jingel efter 7 timmars samtal med 6 periodpauser var bäst, men de andra 59 värmer såklart också. It's the little things...



Idag är det den första april och årets vita månad är över. Det firades med Grön Tuborg till hockeyn. Nu undviker jag liknande dumheter ett tag. Det är för övrigt bara korkat att försöka blåsa mig den första april, av naturliga skäl.



HV71 vann rättvist idag. Tedenby verkar bli mer lik Koivu än den Söderberg jag trodde han skulle landa i. Jag hoppas han stannar i HV så han slipper bli mosad i NHL. En kille som inte kommer bli mosad någonstans gjorde nåt såhär fint:







Politiskt är världen sig lik. Moderater gillar även idag att tala om för världen vad som är rätt och fel, istället för att lyssna på de medborgare som är missnöjda. Därmed skapar de problem som de i efterhand gnäller om. Glas i kyckling är givetvis ingenting jag ställer mig bakom, men minkfarmar hör inte hemma i ett civiliserat samhälle. Jag hoppas att Von Sydow duckar för att han inte vågar gå fighten med sin fru, annars är han mer förlegad än VHS.



Läser också att Svenskt Näringsliv sent omsider har förstått att statens roll i en lågkonjuktur är att använda sina instrument istället för att sitta och fisa med inbankad tjurighet om att staten inte ska skapa jobb. Jag skulle efter en smärre justering vilja forwarda det sms som damp ner i min mobil strax efter 22, den 9 augusti till fröken... eller jag menar herr Borg. "12 procents arbetslöshet, so tell me, how does it feel?"



Tur i oturen är att kunna skylla på Amerika (det ska läsas högt med östermalmsdialekt för att få rätt genomslag), en världsdepression och allt annat som har med kapital att göra. Otur i turen är att svenskar tenderar att förstå att staten faktiskt kan skapa arbetstillfällen i lågkonjukturer, att alliansen nu inte gör det, och att socialdemokraterna har det som ett adelsmärke. På mitt Första Maj-märke står det "jobben först". Alliansen saknar både märke och liknande politik. Därför tycker jag att det är lite tårta på tårta att skriva en sån här rubrik. Reinfeldt-defekten... ja jo. We know... he is quite defect.



Hotnights gjorde ett A-spår bland B-spår i Yes he is. Jag tycker den är bland deras fem bästa.



Nästa år kan ni utlämna eventuella födelsedagspresenter och ge ett bidrag hit istället. Fadimes röst fattas Sverige, och hennes drivkraft saknas djupt av SSU.



Henke - Jag älskar att dela med mig.