Blazing stars in Starblazer

Jaha - så fick man äta upp sitt inbyggda Pesetförakt sedan ED-tiden. Lyndon Starblazer är imponerande, mycket imponerande. Trots stora förväntningar skapade av hela Jönköpings hyllningar, en rejält hes huvudrollsinnehavare och en besättning som borde vara trötta när de är inne på sista föreställningen så grävde sig historien om Lyndon djupt in i kroppen. Det finns ett liv i agerande ungdomar som etablerade artister aldrig kan uppnå - och det får skolpjäser att att bli speciella. Emma Lundgren som musa, Hannes Ek som Columbus, Josefine Fritsell som Cassie och Frida Brengesjö som Cleo är så lekfulla och karismatiska att deras starka röster ändå nästan drunknar i den glädje de förmedlar.

Musiken är genomgående bra och mitt ändå ganska kritiska öra hittade inte ens en enstaka miss, trots de improvisationer som tillades på slutet. Kostymerna är... genomarbetade, den grafiska produktionen nyskapade genom direkt interaktion med kulisser och sminket är stilrent men ändå vågat.

Produktionen kan kanske i vissa lägen anklagas för att vara stöld då många stycken är mycket lika mer klassiska musikala verk - men det dämpas lite av den vassa texten som driver med Jönköpings klassiskt konservativa kristna värderingar. Det tycks vara ett väl dolt ställningstagande för ett ungdomligt frigörande från föräldravärderingar där "Lyndon Starblazer är större än Jesus" och "Big Bang - varde ljus" är uttalanden som inte kan misstolkas. De ogillande mumlandena bakom mig får mig att ytterligare förälska mig i pjäsen som helt plötsligt också har ett tungt budskap.

Jag är helt enkelt överväldigad och beklagar att Lyndon Starblazer inte fått en större scen, en bredare publik och mer hyllningar. Min enda tröst är DVD:n som omgående skall införskaffas.

Henke - Punkt 6 klar!

Shine a light

Rolling Stones och Martin Scorsese. Kan det gå fel? Skivan är i alla fall superb. Lika superb är Thin Lizzy's Black Rose, där Get out of here är precis så medryckande som bara riktig rock kan vara. Tack Johanna Asplund för tipset.

Såhär i löneförhöjningarnas tid så skäms jag över att jag tjänar så mycket mer än en sjuksyster. Alla påstådda förklaringar om att vi inte har råd att betala bättre är bara snack. Våga ta ansvar, höj skatten (om det krävs) och ge våra systrar den lön de förtjänar. Jönköpings kommun beräknas förresten gå med förlust kommande 2 år. Det är inte bara i Mullsjö som det antisolidariska alternativet missköter sig. Rösta rätt, rösta rött - och kom gärna förbi tändsticksområdet den 1 Maj - kåkarnas själ väcker många idéer och tankar. Kanske hittar vi tillsammans lösningar på morgondagens nya problem?

Min lista är på g nu. Startkortet för göteborgsvarvet trillade ner i lådan i veckan, imorgon ser jag musikalen Lyndon Starblazer, nästa helg ser jag okända konserter på Popadelica (sambassadeur!) och jag har fikat 5 veckor i rad. Bara två månader kvar för Lindros punkt. Läste också ut Jan Guillous Fienden inom oss som jag tyckte var en av hans sämre. Nuvarande kvällslektyr i form av Strindbergs Hemsöborna ligger på en annan nivå.

Inatt styr Canadiens mitt liv. 01:00 sitter jag vid TV:n.

Henke - Kärlek är svårt

Day of Defeat

Grattis HV, grattis Jönköping. Ert största fan sitter i Milano och trots att jag vet att han tycker det är skitkul så lider jag lite med honom. Hans tunga ögonlock hade regerat i nattens mörker.

Jag var 450 meter ner i marken igår och fick delvis sällskap av hockey-Andreas namne Carin Jämtin (som också vann ett slutspel idag då Olin kastade in handuken) i min granskning av hur svenskt kärnbränsle bör förvaras i 100 000 år. I kattsand visade det sig. Intressant värre att kattsand är lösningen på energifrågan; speciellt då man ser det ur ett perspektiv som innefattar en istid, kontinentaldrift och terroristhot. Min respekt för kärnkraft växte och jag ser det idag som ett mycket naturligt drivmedel. En kovändning jag står för. Jag är inte större skit än ja' kan ändra mig, som mormor sa.

Intressant annars är såklart de föreslagna åtgärderna om att kommunens personal skall kunnas flytta kors och tvärs, lyftas ut ur verksamheten mot kortsiktiga betalningar och få utbildning i utbyte mot avsked. Privatisera mera är alliansens politik trots dalande ekonomi där riksbankens ränteförändringar enligt analytiker redan ligger ett år för tidigt än om en mer återhållsam ekonomisk politik hade fått råda.

Enough politik, jag blir bara förbannad. Som vanligt - rösta rött - rösta rätt. Jan Eliasson är förresten min senaste idol efter träffen i Aneby. När man får inside information om Palmes tankar kan man inte annat än att le.

Jag saknar en del personer som inte längre är lika nära. Sessan, Johan, Anna, Hanna. Shit, livet är för kort för att missa tid med er. Speciellt då man går in i nya tider med nya utmaningar. Det är inte alltid lätt, men ibland nödvändigt. Fina minnen består och fruktbara (Stefans favorituttryck) strategier för framtiden kan visa sig vara hållbara även om de mest känns som galenskap till en början. Det är tungt att att inte kunna styra känslor med tankar.

Mina chicks i Kalmar är enastående. De är mina fab 5 och så bra så man ibland inte förstår. Nina, Pia, Isabäll, Nadja och Niddi. Såklart utan inbördes ordning - men ur olika aspekter helt otroliga. Ni ger mig så sjukt mycket energi och jag älskar er för det.

Min bil är numera döpt till Rosalie. Efter Lizzy-låten såklart.

Henke - Morgondagens Tabergsbestigare

Spridda skurar

De flesta skribenter brukar få lite sådär såsigt utrymme på fredagar. Jag tar mitt nu eftersom min chefsredaktör och ansvarige utgivare är något frånvarande.

En svårfunnen butik i stan som säljer arbetskläder har en vansinnigt mysig första tjej bakom disken. Hon borde vara mer välbesökt... jobba på MQ eller så. Fast då hade hon kanske inte varit lika mysig? Världen är förunderlig.

Jag var ute på fel dag för mitt möte men hittade den eftersökta lokalen, en present till en andra mysig tjej (punkt 71!) och lite stuff till mig själv. KT Tunstalls Drastic Fantastic bland annat - som jag såklart rekommenderar varmt. Hon har för övrigt världens snyggaste hemsida. Definitivt H-märkt, som jag sa för sådär 10 år sedan när jag precis lärt mig vad KRAV-märkning var och ville ha något liknande.

På lördag åker jag på distrikskonferens och hinner kanske inte hem till ett halvt kasinos spelning på Bongo Bar. Min supercharmiga Opel (ännu utan namn!) får ta mig hem fort fort. Efter att ha fyllt på spolarvätska insåg jag förresten varför den var tom. Strålen missar allt och besprutar mina medtrafikanter mer än vindrutan. Återigen - helcharmigt.

Hon fångar min blick tillfälligt. 0-1 till henne. Hon följer mig intresserat men vill inte visa det. Så blicken vänds demonstrativt bort när hon passerar. Men gillandet. 1-1. Sudden death. Jag vrider på huvudet och ler när hennes steg plaskar till i vattenpölen bakom - snart kommer det. Hon vänder på huvudet för en sista titt och rodnar när hon ser att jag vet. 2-1 till mig. Så mysigt.

Kate Beckinsale röker, inte lika mysigt. Det är många hjärtan som försvinner på livmätarn ur Zeldaperspektiv.

Jag är förresten älskad och inte ännu bortglömd. Tack David, Martina, Otto, Jorma, Kate, Louise, Fia, Mamma, Matilda, Syster Sofia, Helena, Ida, Ninni, Sandra, Posh Sofia, Nomie, Terese, Åsa, Anton, Johan, Colle, Zaintafan, Micke G, Anne, Biggie, Lena, Richard, Anna B, Lego-Malin, Therise och Webessfolket i Helsingborg. Ni är för mysiga.

Nu ska jag köpa fikabröd. Va rädda om er. Henke älskar er.

Henke - Hanna är ett klipp! Jag måste hitta henne.