
Vem kan stoppa mej, när jag bara rullar fram...
För att som vanligt få raljera kring SvD så tycker jag att dagens barometer på hemisdan angående partitillhörighet är helfestlig och intressant. 17 % av SvD:s läsare uppger att de skulle rösta på ett parti utanför riksdagen. 35 % skulle dessutom rösta på moderaterna. Kan man således säga att SvD ofrivilligt blivit en tidning som tilltalar främst extremister och råkapitalister eller har de bara en läsarskara som är så vida överlägsna den svenska opinionen att de inser samtliga riksdagspartiers oduglighet (med untagtag från mycket funktionsdugliga Moderaterna)? Jag tvivlar på att tidningens ledarblogg vågar ta upp det på egen hand, precis som den senaste opinionsmätningens resultat som visar 19,4 % övertag för oppositionen. Minsta lilla svängning i andra riktningen kommenteras dock kvickt. Skrattar bäst som skrattar sist är ingen läxa som SvD verkar ha tagit till sig. Kanske borde polisen, enligt Björklunds förslag släpa dem till skolan så de slutar skolka och tar till sig samhällets tydliga värderingar och tankar? Måste jag hitta något positivt så är det väl Carlgrens stopp av gasledningen i Östersjön. Han gav Gazprom bakläxa - gör om, gör rätt. Bra där.
Ett återförenat Rage against the Machine på Hultsfred. Ni som inte har har upplevt det, ta chansen. Oavsett musiksmak är det en upplevelse att dö för. 30.000 hoppande hårdingar ger utslag på seismografer, nöjesmätare och hud worldwide
I helgen åker jag till Umeå och kollar på Björklöven. Töfft! I veckan inhandlade jag Rihannas Good Girl Gone Bad, Metallicas Black Album och Robert Plant & Alison Krauss Raising Sand. Tur att jag är konsekvent i politiken, annars hade jag nog snabbt klassats som schitzofren.
Enligt Bertrand Russell är sökande efter kunskap, längtan efter kärlek och empatin med de som har det svårt det som gör livet värt att leva. Jag instämmer. Kalmar Högskola ger mig samtliga punkter just nu. Det är en härlig känsla.
Henke - trött på individualismen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar