Konsten att hoppa och inte falla

De senaste åren har jag sällan mått sådär riktigt riktigt bra. Prestationens ok i form av psykologiska hänsynstaganden tillsammans med materialistiska begränsningar gjort mig olyckligare. Igår upplevde jag en dag som var större än det där. Kalla det tillfällig sinnesförvirring, ett fullständigt åsidosättande av verkligheten eller bara konsten att bryta ihop utan att märka det - men igår mådde Henke enastående bra.

En grabb dränkt i arbete, existentiella funderingar och allmänna tvelaktigheter klev upp på toppen av sin tillvaro och hoppade handlöst ut i den hotfulla verkligheten som enbart väntar på misstaget som tillåter käftarna att slå om bytet. Att våga är att vinna, och igår vågade jag släppa allt och njuta av den fantastiska tillvaron jag lever i. Färjestad i Karlstad lyfter mig.

Richard, Andreas (som gjorde allting så rätt) och Micke - ni var klockrent sällskap i en buss fylld med tonårshets, högteknologi och satans avkommor. Skåne åt Danmark tyckte Stefan, skåningarna till Danmark tycker jag... Att stå och vänta på avtuppade flickor utanför McDonalds i Karlstad hade jag kanske gärna sluppit, men det var sköna upplevelser som roade, trots allt. Killen kliver på en helt tyst buss, sträcker sig upp i baggageutrymmet över sätet och plockar fram megafonen. Han sätter på den, håller den framför sin polares ansikte och rapar i den. Det var apkul. Sen får ni säga vad ni vill. Att hela bussen missade att pricka in slutresultatet var lika kul - för barncancerfonden, som får pengarna.

Lite om hockeyn kanske är på sin plats. Ward förtjänade 5 minuter för råsopen, inte matchstraff, Kåbergs utvisning fanns bara på Rådbjers näthinna. Det var långt ifrån snyggt när Mattsson och Pirnes gav sig på Jämtin bakifrån, det ursäktar dock inte dödshot som är ett ganska allvarligt lagbrott. Gesten upprepades minst tre gånger, sen kan hur många HV-supporters som helst påstå att det aldrig hände. Osnyggt. Matchen var annars ren från bök och jämnare än slutresultatet visade. Det känns bra att vi vann men jag oroas av den växel HV lade i under tredje periodens början. Den har vi inte sådan tur med i ett slutspel. Men well done killar - både på isen och på läktarn.

Mozarts Rondo alla turca är det enda musikstycket som behöver bevaras om vi går under. Oavsett kompetens och kunnande hos de som skulle hitta det så tror jag de skulle känna en rysande känsla av underlägsenhet. Fazil Say gör en skön Jazz-tolkning för er som är inne i sånt - men originalet är ohotat tidernas stycke. Bruce Magic är fortfarande kanon och nej, jag stör mig inte på att Sahara blev utan grammisar. Musiktävling - ni hör hur dumt det låter.

USA till sommarn, KLM har gratis öl och plåtar för dryga 5 lakan. Det är lite för bra för att vara på riktigt, men sen är det ju lite så mitt liv brukade kännas. Är det på väg tillbaka mån tro?

Jag kommer skriva om Kambodja längre fram, likaså om alliansens kärrdoftande politik och om min lista. Lugna er bara lite.

Henke - förlåt för att jag är bättre