girls i do adore

På bussen slänger jag iväg ett meddelande till en tjej som ligger o feberyrar. Hon är en pärla, och jag vill säga det.

Efter nån timme på tåg hamnar jag i Alvesta. På Pressbyrån jobbar två sköna tvillingar som säljer Sveriges godaste massproducerade kanelbullar. Vi skrattar tillsammans innan jag hoppar på tåget till min destination.

I Älmhult hänger jag med min nya vapendragare Jenny som har en härligt uppfriskande krass attityd och dissar människor på räls. Vi tar årets nyttigaste lunch till en dragning om IKEA:s position inom Forestry och allas vår egen Jungle Julia dyker upp och pratar strunt. Hon är speedad som en påtänd ekorre och jag gillar det. För mig är sån där fart förknippad med livsglädje. Och ja. Flickan ser fortfarande ut som Ursula Andress. Jag inser att jag saknar henne. Nästa vecka ska jag maila henne.

På tåget hem får jag en backlash när flickan framför doftar Mayqueen. Jag måste ju fråga om hon också sprayar Noa. Svar nej. Men hon heter Tyra, jobbar som socionom i Alvesta och kompletterar lite studier i Jönköping. Hon trivs i höstregnet och har ingen aning om vilka Sabaton är. Men hon tycker om rödvin och bra böcker. Hennes hår passar hösten. Kastanj.

I Juneporten ser Marie mig innan jag ser henne. Hon ler sådär härligt stort som jag tycker om. Vi pratar om min oförmåga att svara i tid och hur jobbigt det är att ha en massa helgtid som man inte kan stressa igenom. Osså stör vi oss på familjemänniskor - inte för att vi är bittra, utan för att vi är coola. Jag hoppas vi får lite tid i helgen. tjing!

Jag lyssnade ju på Tyra och inser att en ny bok kanske inte vore dumt. Akademibokhandeln kränger Keith Richards nya Livet för 125 spänn och jag plockar upp en Rocky-samling för att komplettera. I kassan briljerar Lotta med årets ordskämt och säger att det minsann blev Rocky'roll för hela slanten. En naturlig avspänd vänlighet som inte alltid når ut ur sinnet. Charmigt så det förslår.

På väg hem i bussen träffar jag en gammal vän. Hon har tunn mössa, träningsbag och näst intill perfekta kindben. En gång kysstes vi, men vi har nog aldrig förstått varför. Vi tycker båda att det är skönt att bussresan är så kort. Hon hoppar ju av vid Ljungarum. Det är inte obekvämt - men det enda vi får ut av det är en snabb resumé. Osså kindbenen, i mitt fall.

Ikväll ska jag på Sabaton och jag är säker på att jag kommer se nån söt tjej till som jag kort kommer fundera kring eller fascineras av.

Min främsta passion är och kommer nog alltid att vara tjejer. Ni är bara så jädrans fina allihop.

Henke - konstant fascinerad

the code is the law

"what? you seen it all, done it all. You survived. it's the trick, aint it?"

"it's not just about livin' forever...."

"the trick is, living with yourself forever"

To do it all, or to limit to exceed

Jag känner att jag gör lite för mycket på en gång för att verkligen göra något riktigt bra.

En bekant har en underbar blogg ifrån Kina som gör att jag ibland avundas hennes liv en aning. Kanske är det hennes känsla för kollage, kanske är det bara att varje dag innehåller så mycket nytt.

Jag skulle inte kalla mig oinspirerad. Men kanske lite för trött på rutinen just nu. Jag letar mycket efter något nytt som kan få fart på mig. Det gamla känns verkligen så gammalt. Det gör mig mest trött. Det gamla har bara tagit mig hit. Vad tar mig resten av vägen? Motion, sömn och regelbunden föda? I'm sorry, but fuck that.

Jag funderar på att börja med knattecoaching. Lära småkidsen skjuta hoops. Men det passar illa med mitt schema, och mina planer. Jag ska ju härifrån. Helst omgående. Jag söker ny tid och ny strid.

Jag vill få något gjort på djupet. Fixa mig.

Vad kan få mig inspirerad igen?

Henke - can't stop running

korgboll

Shit!

Jag är ju en hockeynörd ut i fingerspetsarna, men när jag idag hittade tillbaka till Huskvarna sporthall så kändes det verkligen som att komma hem. För en herrans massa år sedan spelade jag själv matcher där, men inte trodde jag att det skulle kännas så hemma än idag.

Brahes damer föll hårt, fast med huvudet högt. Jag gillar Elin och Elin, där nya Elin Gustavsson #14 kan bli precis så bra som behövs för att stjäla en plats i ett landslag. Ajnur spelade upp sig trots knäproblem och ena Persson gjorde en bra match efter en katastrofal första "kvart". All in all, dåligt skytte, stressat spel och halvdålig offensiv rörlighet. Defensivt okej. Men det finns talang i laget helt klart.

Behöver jag säga att samtliga Brahes hemmamatcher nu står inskrivna i min kalender?

dansar med vargar

Jag kommer på mig själv med att dansa i min egen hall. Och helt ensam. Då måste jag fundera lite på vad det är som händer. Va inte jag helt deppig, trött och näst intill suicidal nyss? (Suicide girls!)

I min långsamma söndagshjärna försöker jag hitta orsakerna. De är inte rangordnade nedan, men samlade.

1. Meningen med livet är återigen igång. Elitserien och NHL går på helfart och jag kan inte säga nog om det. Ska jag försöka sammanfatta landar det bara i jibberish. Prestberg i Karlstad! Kung Cammalleri knäcker pingviner igen! Pääjärvi-Svensson! Price! Kings i lila-gult! Seguin nätar direkt! Asså JAAAA! HOCKEY! Samtidigt innebär det att Jesper kommer hem igen. När det landar ett hockey-sms så vet man att han är sig lik. Om än upptagen.

2. Jag ska inte säga att jag är rehabiliterad från mina två åkommor. Men den ena har varit frånvarande hela helgen och den andra kan ha botats med kombinationen nattsamtal/söndagsfika. Jag har ett promiskuöst hjärta - men det finns alltid någon som äger en större bit. Nu är trenden bruten. Bra där.

3. Söndagsfika! Hur kan jag missat att jag har en så skön Sanna så nära mig?

4. Cee Lo Green - Fuck you. Årets låt. Ohotad. (Inte enbart för att de sjunger Ferrari och Xbox i texten, men därför också.)

5. P3. Jag har hittat tillbaka till min morgonpuls. Tack vare Martina, Kodjo och Hanna. Eller varför inte förfest med Lilla Al Fadji?

6. Jag är attraktiv på arbetsmarknaden. Blir kallad på intervju på varenda tjänst jag söker. Bra där!

7. Mamma. Alla säger att de har världens bästa mamma. Men min är fan bäst. Har ni invändningar har jag bara ett svar. Yo moma!

8. Mike. Denna gigant. Jag har så apsköna vänner så det liknar fan ingenting. Mike är kingen. Eller vår alldeles egen Zaint. oavsett så är han godsend. Precis som helgon och kungar är.



Henke - Fuck you, and fuck her too!

vägen framför andra

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.




Mitt hjärta slår inte längre av känsla, utan av vana


Henke - ibland snubblar man över vackra ting när man läser

If you knew better, you'd do better!

Jag har egentligen ingenting att skriva, men jag vet att en del av er oroar er om jag inte skriver. Så jag skriver ändå.

Just nu sover jag för lite, men jag trivs ändå rätt hyggligt med tillvaron p.g.a fina avbrott i vardagen.

Jag har haft en smärre crush på vilda västern de sista dagarna. Det kanske är därför jag rotat fram en gammal favorit som jag kan rekommendera. William Elliott Whitmore. Öde westernblues när den är som bäst. Börja med senaste plattan.

Lördagen innehöll två av världens bästa tjejer - tack Bella och Natta för att ni är helt underbara och smittar mig med er rena livsglädje, brinnande passion och hunger på livet.

När jag skriver mina personliga brev till diverse arbetsgivare funderar jag på vad som är mest fejk; de retuscheringar som modetidningar gör av modeller, eller de retuscheringar som arbetssökande gör i sina brev... Men jag är trogen den västerländska kärnfilosofin: Fake it til you make it!

Henke - hösthelgad

the days in which we live

Långa bilfärder och sena nätter har fått mig att tänka på evigheten. Inte i perspektivet helighet eller existensialism, utan ur perspektivet överlevnad. Jag fascineras av morgondagens natt och vår förmåga att överleva densamma.

Where will you be, the day after tomorrow.

Så lät en punchline till en söt hollywood-produktion. Frågan är större än filmen. När världen stannar och alla ställs mot varandra - vem är du då? Vad är du då? Är du kapabel att ta hand om dig själv till den spets där det blir på någon annans bekostnad? Har du en plan om vart du tar vägen, vem du ska ha med dig och hur du ska överleva? Få har den grundläggande utgångspunkten klar för sig. Därför förfaller civilizationer som korthus när basen slås bort. De flesta lamslås och dör i sinnet långt innan kroppen får chansen att följa med. Jag finner tanken utmanande.

Har du ens en batteridriven radio, en dunk för rent vatten och en ficklampa i ditt hem?

Henke - i predict a riot