killing road

På vägen hem återkommer meddelandet om att en älg rör sig innanför viltstängslet mellan Jönköping och Gränna. Själv tänker jag mest på hur skönt det skulle vara att slippa somna ensam en kväll som denna, när jag återkommer trött efter en lång dag på jobbet. Det krävs inte särskilt mycket från rätt person för att vända den trötthet som i en kall höstnatt, dränkt i den svala höstdoften, tvingats in i klarvaken bilfärd. En mjuk kram, lite vardagsprat och en gemensam kvällsmat, innan jag slutligen lugnar min skenande puls i hennes hår. Det är bra så.

Nu finns ingen mottagare av mitt trötta jag. Istället hör jag ett nytt trafikmeddelande. "Älgen vi återkommande rapporterat om - har nu blivit påkörd. Alltså en bilolycka i höjd med Vätterleden. En varningstriangel är enligt rapport utplacerad och polis är på väg till platsen..." Rösten låter uppgiven.

Kanske får någon mer somna utan sällskap ikväll.

Henke - bilmör

I nattens mörker

Tio i två står jag ensam och kikar in. Ut kommer en flicka som svävar fram, kramar om mig och viskar i mitt öra. "Ska du följa med?" Hon ser mig i ögonen. Jag bara ler och skakar lite på huvudet. Jag håller upp ringen på mitt vänstra ringfinger. Hon gör en plågad min som samspelar vackert med hennes gnistrande ögon i en ångande yttring av livsglädje. "Synd". Tio minuter senare ångrar jag mitt instinktiva avståndstagande. Flickan var ohyggligt söt, uppenbarligen modig och hon tyckte om vad hon såg. Varför gav jag henne inte chansen? Söker jag efter något större, eller har jag lagt ner sökandet? Frågan får stå obesvarad ett tag. Hur som helst så var händelsen en välkommen ego-boost.

Biggie är alldeles utmärkt stöksällskap. Horsehead Union är tuffa och/men oslipade. Wolfmother är bara för söt när hon minns såna där grejer, som att jag ju faktiskt älskar cocos.

Två av mina knogar har gömt sig under svullnaden som orsakade kaoset i min hall. Ny regel. Väck inte Estella när hon sover. Då blire blood on the dancefloor. Det var längesen jag var battered nog att droppa och lukta järn.

Det var mysigt att se farmor och syrran igen. De är två favoriter.

Jag har ingen mjölk hemma. Ni som känner mig vet vad det innebär.

Henke - vass

We the people...

Valet är avgjort.

Eftersom jag är en förutsättningslös anhängare av demokratin har jag inga starka känslor angående Sverigedemokraterna. Vill Sveriges befolkning ha dem i riksdagen så skall de finnas där. Om något ska tyckas så tycker jag att det är de sju riksdagsparternas som ska skärpa till sig. Samtliga 7 har glidit in i en mittfåra där de är svåra att åtskilja, och blockpolitiken har ytterligare minskat valmöjligheterna hos Sveriges röstande massa. Platon sa att demokrati är pöbelns diktatur över de som vet bättre. I dessa tidevarv kan jag instämma. Även om det är en sanning vi själva försatt oss i.

Viktigare är att elitserien är igång igen. FBK har en hygglig start med ett hyggligt lag och jag uppskattar att läsa om och kika på hockey av god kvalité igen.

Jag känner mig hyggligt frigjord från mycket tankar och jag förstår för första gången hur man kan lämna allt bakom sig och söka en ny vardag. Jag längtar dit nu. Jag tycker om mycket - men det betyder inget. Jag hoppas jag får chansen. De två platserna är vitt skilda, men kan erbjuda nya fina möjligheter.

Igår träffade jag en 15-åring som utklassar många av mina jämnåriga i social mognad. Det var en fin erfarenhet.

Nyfiket har Jönköpings överlägset finaste skagenmacka. Överlägset, I tell you.

Estella pissade på min lön idag. Det är fan inte okej.

Henke - utvald och invald

Woke up election day

Sky's gunpowder and shades of grey
Beneath the dirty sun
I whistle my time away
Then just about sun down
You come walkin' through town
Your boot heels clickin' like
The barrel of a pistol spinnin' round

Valdag!

Vaknade tidigt för att åka ner till stan och hänga i valstugan vid hamnparken. Har lite partikamrater på plats när jag kommer dit. Vi sätter oss och småpratar leendes. Ett par pensionärer kommer förbi och undrar vi har några karameller kvar. De berättar att de har röstat på mellanmjölken. På Socialdemokraterna. Vi hittar inga karameller. De gick åt inatt. Sofia lyckades tömma korgen ändå till slut, tänker jag. Hon hade det som mål. Jag ler lite till. Jag läser den fina brevväxlingen i dagens DN. Göran Greijder är skarp. Solen skiner.

I bilen på väg till min valkrets lirar Bruce. Waiting on a sunny day. Solen skiner ju. Det känns bra.

Ute på Råslätt frukosthandlar jag. Jag tappar bort min korg. Hittar den igen. (Precis som hönans ring förresten. Den låg i sängen. Nån inkräktande dam hade tagit av den i drömmen.) Jag letar efter dressingen. Jag vill inte fråga Åsa eftersom jag frågade henne om något annat jag inte hittade igår, och hon precis kommit tillbaka efter sin mammaledighet. På väg ut ur butiken möter jag Maria. Hon är 7-8 år och redan en stenhård tjej. Hon har sitt fotbollsställ på och väskan hon släpar på är större än henne. Har ni spelat match idag, undrar jag. Ja, vi vann med 5-1, säger hon men ser butter ut. Men du ser ju arg ut, undrar jag. Ja - de sparkade av mig benen, hon rynkar på näsan. Jag låter enfalden ta över och säger, men så spelar väl alla ibland? Hennes mörka syrianska ögon blixtrar till. Nej, vi spelar inte så, vi har klass. Hon kånkar vidare en bit innan jag vänder mig om och frågar, hur många mål gjorde du? Hon håller upp sina fem fingrar i luften, vrider på huvudet och flinar. Jag skrattar och känner igen den där kaxiga inställningen.

Henke - jag bor faktiskt här

One ring to rule them all...

I mitt förra inlägg skrev jag att jag inte tar av hönans ring. Idag fattas den mig. Var är den? Jag sörjer den. När tog jag av den? Vart lade jag den? Varför sitter den inte på mitt finger?

Annars har jag haft en fantastiskt fin dag. En dag full av tokskoj partijobb. Att fika med nyfikna obestämda väljare var smartare än jag förväntat mig. Att systematiskt knacka dörr är smartare och ger mer än det vi gjort tidigare. Att brygga kaffe med Gabriel på valfestivalen var så härligt. Han är en inspirerad ny svensk som älskar sitt Sverige och älskar friheten att få bedriva politik utan att jagas. Det gör mig lycklig. Nästan lika lycklig som att skänka bort korv på stan med SSU. Det är en skitskön grupp människor de har fått till nu.

Tidigare idag satt en nymfparakit på min hand. Det är mysigt att komma så nära djur. Tord ska se dimhöljda gorillor. Det avundas jag.

Jag älskar mina syskon, och jag är stolt över dem allihop. Även om jag går hårt åt dem ibland. Förlåt för det. Jag älskar er och förväntar mig massvis av er. Det är därför jag glömmer bort allt det ni oftast gör rätt.

Om allt går rätt i morgon kommer jag somna utan oro i kroppen. Annars får jag fyra års orolig sömn till. Det hade varit skönt att slippa behöva oroa sig för Sverige.

FBK - två raka. Keep it goin!

Jag drömde om henne. Hon ger mig ångest när jag inte vill åka hem.

Chris Thomas King - Red Mud Sessions. Den enda blues du någonsin kommer att behöva.

Henke - valarbetsglädjerus.

FÖR HELA SVERIGE

Jag är näst intill i Nirvana. De åtta ekrarna sammanstrålar i harmoni och jag andas lugnt mitt i stormen. Buddismen är min religion.

Jag saknar henne ibland. Men jag vet att det här är rätt. Jag lever i mindfulness, som kul nog inte bara är en grundpelare i buddismen, utan också inom IKEA. Jag tror det är tomheten i mig som jagar mig mer än tomrummet efter någon annan. För det är någon annan. När jag tänker på det vet jag att det speciella inte är speciellt. Jag skulle köpt det från början. Speciellt hittar mig. Inte tvärt om. Jag hittar trasigt. Trasigt har tagit mig hit, men jag tror inte att det tar mig längre. Nu ska jag ha helt. Dock fortfarande vasst, som skärvorna alltid varit.

Jag känner harmoni inför valet. Det kan göra eller förstöra Sverige, som är en förlängning av mig själv - men jag tar det med ro. Karman kommer ikapp. Allt sker i balans och slutar med lidande innan Nirvana. Världen, Sverige och jag kommer att landa i ro. Är det inte symptomatiskt att TV4 reklamar hellre än att visa Ohlys frieri? Under fackeltåget ikväll kände jag ro och glädje, värme och kärlek. Socialdemokrater är så fina och varma människor. Jag vet alltid vad jag får.

"Jag har aldrig förstått varför det är fel att Sverige äger, men rätt att Sverige ägs" - magi i ett citat.

Arsenal är igång och ser bra ut (6-0). Det gör mig glad. FBK är FBK igen och det gör mig också glad.

Jag rådiggade säsong tre av True Blood. Nästan lika mycket som jag rådiggar Halo Reach. Gör en film. Gör den nu. Och Bella hade rätt. Body Talk pt.2 är mysig (börja med Include me out).

Jag hade en trevlig kräftskiva. Det blev hårt så hårt, men trevligt, så trevligt. Skoj att se hönan igen. Hon är varm och mjuk. Den ringen tar jag inte av.

Kampanjen För hela Sverige är skitsnygg och smart. Facebook-appen tar över!

I veckan har jag verkligen gillat en kille på jobbet som jag traditionellt har haft jävligt svårt för. Det är bra att människor växer.

Det finns mycket att vara glad, passionerad och kärleksfull över.

Tack till er som ger utan att ta. Ni får hela skiten att fungera.

Henke - plockar upp

The ones that count.

Igår hade jag Bella Bambino i stan. Det är mycket få människor som får mig på så gott humör som den tjejen. Hennes konstanta garvande gör mig rakt igenom glad och parkeringsboten garvade vi bara bort, likaså trashandet av Hemmakvälls inredning och allt annat som eventuellt kunde vara dämpande. Hon blev kvar lite längre än tänkt men jag hade kunnat behålla henne ett tag till. Hon är en av de där som man måste träffa igen för att inse hur mycket man saknar dem när de inte är i närheten. Jag har insett att jag har ett par sådana. Precis på samma sätt som jag har motsatsen - människor som jag tror att jag saknar fast jag ändå mår bättre utan.

Mamma har hittat lite dagisfoton. Min barndomskärlek Hanna är med. Det skulle vara tokkul att träffa henne igen. Sen finns Jesper, Tommie, Viktor, Marcello. Många gamla godingar. 80-talsmodet kan dock ifrågasättas. Låt oss säga att min förkärlek för pastellfärgerna i excel numera är förklarad.

I morgon har jag tagit ledigt för att hinna med morgonbönen med 1200 muslimer som kliver ur ramadan. Fest!



Henke - remember (reach)

möblerar om

Jag har tröttnat lite på tillvaron och kastar därför om lite.

Jag har bland annat kastat min 101 på 1001-lista i sjön. Det skulle gjorts för längesen, men nu är det gjort. Den stressade mig - och det behöver jag inte. Tack Posh för påminnelsen. Och tack för din superinsats på jobbet. Starkt jobbat!

Kastar man ut något får man ta in något. Jag tar in Sessan (om hon vill). Hon har fattats mig ett tag. Jag vet inte varför, men jag har inte velat lämna henne ensam över åren. Det känns som om jag ska finnas här för henne. Jag ignorerar aldrig en hunch.

Jag gillade verkligen att vakna upp på Öster i helgen. Promenaden utmed Vättern, frukosten med min hund. Det kändes så hemma. Mer sånt!

Jag gillar Brandom Flowers. Men just nu gillar jag Katy Perry ännu mer.

Imorgon deltar jag i tv-debatt. Jag är fundersam, men inte nervös. Ska bli kul.

Och för er som funderar att rösta på mig. Jag förklarade fint för partiets ärkebiskopar att de kan stoppa upp partipiskan om de försöker vända den mot mig. Jag är bara sosse i andra hand, först och främst är jag bara Henke.



Henke - bara Henke

Machina me

Just nu är det lite mycket. Så det får som sagt bli Henke 1.0 igen. Det kändes förresten inte alls främmande när jag och Colle var de enda som höll natten ut i Skåne. Inte ens mobilen höll.

Filmfestivalpremiär ikväll. Med tre flitiga flickor från Folkets Bio. Det var också tredje året i rad för Henke. Jag börjar bli en premiärnörd. Filmen var såklart alldeles lysande och handlade om relationer, Asbergers och tja... rymden? I rymden finns inga känslor. Klart sevärd. Imorgon blir det Lebanon med snuten.

En galet efterlängtad premiär på en större venue:



Nittionio riddare var inte en så dålig sak som jag trodde. Jag ska ge dem lite uppmärksamhet framöver. Kanske är de något på spåren. Men logiken var inte helt lätt att komma in i. Det här måste smygas in. Bara så ni vet.

Jag läser Bokslut Reinfeldt och Dzjan på samma gång. En för att bittert och sorgset lära mig hur man bryter ner ett lands välfärd utan att någon märker det, den andra för att återställa hoppet i mig efter att jag läst den förra. Det är mörka dagar vi lever i. Sverige är på väg att förlora sin särart, sin stolthet och sin prägel. Vi blir ännu ett ruttet medelland där alla är för upptagna av att roffa åt sig för att våga bygga något tillsammans. Det gör ont i mig.

Jag behöver disciplin, eller tokstolleri. Jag har inte bestämt mig än.

Det enda jag är tröttare på än mig själv, är borgarna.

Veckans save: "You're my favourite starting all star left wing hat trick mother fucker. No depression will ever change that. So, bitch, shape up! xoxo"

Henke - landar återigen i mina kaosets systrar