Hemma

Doften av våta löv och våt betong är doften av hem för mig. Hösten regn och ruskar om mig så jag vaknar och ser mer än jag gör på sensommarn. Hösten är speciell. Betongen är speciell. I förorten skakas ingen om av finanskrisen. Ingen har några aktier, några fonder eller några bostadsrätter som rasar i värde. En del har inte ens ett arbete att varslas ifrån. På så sätt är betongen immun mot lågkonjukturen. Här finns sorgen naturligt under löven på backen och bland räkningarna som dimper ner i brevinkastet. Här är förtvivlan och orättvisans nyckfullhet redan närvarande. Här lever redan rädslan och kärleken, sida vid sida. En blöt katt springer över gatan i regnet. En man står och pratar på något afrikanskt språk i telefonkiosken. Det är en plats där ingen är välkommen, där alla är välkomna.

Höst är mycket hockey och mycket film. Skellefteå leder elitserien.

När jag går på bio somnar alltid två av mina fingrar. Det är så vansinnigt irriterande. Lika irriterande var att Quantum of Solace var sämre än Casino Royale. Jag som hoppades på en ny fräshare era. Craig är dock bra. Jag tror på honom. Och det betyder något.

Henke - längtar hem

You're the voice

Jag börjar bli lite trött på långsamheten i det egna partiet nu. Det är lite veligt, lite yvigt och lite brist på självförtroende. Som Färjestad ungefär. Jag hoppas trots detta att parallellen mellan mitt parti och mitt lag fortsätter in i slutspelet. För i slutspelet höjer sig alltid Färjestad tre klasser, och det måste mitt, ditt och framförallt vårt parti också göra, trots idag överlägsna opinionssiffror.

En tjej som jag inte kan sluta hylla är Katrine Kielos. I senaste Tvärdrag skriver hon:

"En känsla för att människor som arbetar tillsammans kan och ska göra världen bättre. Det är vad socialdemokratin handlar om i grund och botten. Att människor har skyldigheter gentemot varandra liksom mot sig själva och att det goda samhället bör uppmuntra oss. Inte hålla oss tillbaka."

Kielos skriver alltid bra saker på Dagens Arena, som för övrigt också har andra riktigt intressanta krönikor om socialdemokratins framtid. Det handlar om att släppa läderrören och träklubban och dra på sig de nya laserslipade grillorna och fatta den nya kompositklubban.

För alla konservativt röda behöver det inte vara fel. Tvärt om. Det vi gjorde bäst under Palmes tid ska vi göra bäst nu också. Vi måste bara inse att det är ett helt nytt uppdrag, fast med samma klockrena uppdragsgivare. Arbetarna är kvar, och de behöver oss. Oss gamla socialdemokrater, med nya vapen och ny argumentation.

Hörde ni förresten Ingvar Kamprad i Rakt på ikväll? Hans nonchalanta svar angående vad han tycker om nu sittande regering säger allt: "de har säkert många bra grejer...". Ja... säkert.

Framöver kommer jag att roa mig med lite framtida valaffischer åt mitt parti och dessutom pumpa ur mig lite egna idéer och tankar så att ni förstår varför det är smart att rösta på mig. Jag kan ju inte hoppas på att ni alla gör det bara för att jag är så satans mysig.

Henke - Alla ska fanimej med - om det så blir det sista jag gör.

Demons in the comics, woods and heads

Punkt 19 är numera avklarad då det visade sig att de två sista tidningarna som jag trodde jag saknade bara finns i mitt sinne. 1996 släpptes bara fyra nummer av svenska Spawn. Samlingen är komplett. Wohoo!

Vargstammen i Sverige och Norge är numera begränsad till runt 180 individer enligt Naturskyddsföreningen. Jag har fler vänner än så på Facebook. Jag tycker det är otäckt, och det gör Börje Salming också. Alla våra stora rovdjur behöver hjälp. Hjälp till.

Tvingade mig nyligen igenom Serendipity igen. Fortfarande enastående, återigen plågsam. Tålamod och blicken mot horisonten. Det är en god strategi oavsett om man pratar om kärlek eller politik.

Henke - no quarter

frosseri

6 flaskor MER får återställa nattens högoktaniga intag. Frosseri är ingen personlig favorit, men idag förtjänar jag änglarnas piskrapp. Jag hade kunnat straffa mig själv med mitt nitbälte om den nyinflyttade inte hade valt att dra sönder det igår. Eftersom jag dessutom glömde min sjal på hans nyoljade hatthylla är jag näst intill accessoarlös. Casualties of party.

"I'm in it for the fuck and the beer", sa jag och fick en störtskön låt om ankor och Sverige som svar. Jag menade förstås inte ett ord av det jag sa. Jag är med i leken för kärlek, och enbart kärlek. En tjej älskade uppenbarligen sina boots, eftersom hon hade på sig dem inomhus - hela kvällen.

Var Bongo rökigt, eller var det bara mitt sinne?

Mammas soffa, mina underbara systrar och en äppelpaj är fullgott en söndag. Som topping snurrade Mel Brooks-matade Get Smart. Det var länge sedan Hollywood fick mig att skratta så.

"Var sak har sin plats", sa jag och gick. Ibland förstår jag inte ett skit.

I'll be the angel on your shoulder. My name is Henke. I'm your social worker.

Lill-Bruce

Håkan älskar Huskvarna, Huskvarna älskar Håkan. Igår kväll övertygade han på ett sätt som får mig att undra om det inte var årets bästa spelning för min del. Visst är Iron Maiden och Bruce Springsteen stora upplevelser, men de är samtidigt så förväntade. Håkan är ju bara en spenslig kille med skitful outfit, och ändå blir det så makalöst bra. Parallellerna till Bruce finns förresten. Bägge har en hög musikanter med sig som tillför ett organiserat oljud som förstärker. Bägge sjunger dessutom mer än gärna om sin stad och dess kärlek och förfall. Versionen av långa vägar var underbart rockig och på listan saknade jag egentligen bara ramlar. Mitt eget tema fattades mig dock inte då nivån var ruskigt hög rakt igenom. Både sett till publik och artist. Well done Håkan, well done. Well done Huskvarna, well done.

Sahara tillbaka i studion. Bra där! Småkul klipp på nya hemsidan dessutom. kolla kolla, som Nationalteatern sjöng. Glasvegas är mindre skrämmande än Las Vegas, men lika lockande.

Har ni tänkt på att öronproppar är ganska paradoxala? Varför skydda öronen när det samtidigt innebär att man inte använder dem?



Henke - och småpratade om dig...

Queen

Declaration of dependence times one and thousands, two and thousands, three and thousands...

Henke - som en nysprungen säck potatis

Mama told me not to cum?

Jaja... det är fel i titeln, men den blir bä3 så.

Minns min underbara mobillista back in the days. Innehållandes hungriga varginnor som villigt tog emot sena besök för sällskapets passion. Idag är det kärvare då mammor, karriärskvinnor och psykfall slåss på listan om att alla vara mest otillgängliga.

Allt jag vill ha är en midnattschat med skratt, kramar och leenden, obundna till löften. Where did all that go?

Ge mig tillgänglighet och jag ger dig trohet

Henke - livslust

It's all about the Ferrari

Insikten har sköljt över mig i veckan. Läskigt men i längden säkert fridfullt. First things first...

HV's nyförvärv Angell och Beech var kanonbra ikväll. Beech felfri och Angell hyggligt nära samma status. En dum grej på egen blå bara. Stillman imponerar igen och bibehåller min respekt. På pressläktarn satt Mårts och jag är ganska så övertygad om att det var #91 i Timrå - Pääjärvi-Svensson som lockade. Tillsammans med Åkerlund och Sundh den enda som gjorde vad han skulle hos de rödklädda ikväll. En grym talang att hålla ögonen på. När Hedström gjorde vad Thörnberg gör varenda match så sa #7 i HV tack och godnatt (se 7:19 in). Gammal är verkligen äldst.

Canadiens har börjat bra och Södertälje dåligt. Minns vem det var som sa att Aftonbladets "hockeyexperter" var ute och seglade. Enough hockey... for now.

Mycket "debatter" och lika mycket ärkefel av media nu. Visst är Sahlins halvpudel ett skämt. Men det är också den roll som media har tagit i den politiska debatten. Vart tog information och granskning ifrån mediernas pressutredning -72 vägen? När fick en svensk medborgare senast ut något av en tv-sänd partiledardebatt? När skötte sensationshetsarna senast sitt jobb?

Fredrik svarar jobb och Mona svarar rättvisa. Ja... VI VET! Vi vet också att politiken tappar fotfäste, att den blir betydelselös och att de korta svaren fördummar svenska folket. Vad vi inte vet är hur processerna fungerar, hur det riktiga tänket ser ut och vilken verklig agenda som ligger bakom. Jag avskyr och räds när fiktion är bättre än verklighet. Fiktion vs verklighet, fiktion vs verklighet. Det är tröttande och helt klart en pinsamhet för svensk media.

Ge mig sju djuplodande intervjuer, ge mig sju syner på världen och värden. Ge mig sju partiledare med sju långsiktiga ideologier. Ge mig hopp, ge mig värdighet. Ge mig information och ge mig granskning.

För övrigt är Oasis senaste platta bättre än kritikerna påstår samtidigt som deras favoritlåtar är sämre än de påstår. Utöver det är jag rejält fattig ur ett ekonomiskt perspektiv men samtidigt rejält stormrik på fantastiska människor. Mina chicks i Kalmar är verkligen så underbara att jag saknar dem så fort jag sätter mig i vår Ford Fikusen för returfärd.

En Ferrari är alltid en Ferrari. Jag har insett det nu. Jag har alltid skämtsamt sagt att en Ferrari är meningen med livet. Idag säger jag det med totalt allvar i rösten. Om du hittar din Ferrari bland världens alla människor så se till att aldrig sluta älska henne. Varför? För att en Ferrari alltid är en Ferrari.

Henke - Pavlovs dregglande kyrkklockehund på grönbete i Argentinska Pampas

Ireland got talent

Såg igår kväll Katie Melua i Lisebergshallen. Sist jag var där imponerade Deep Purple. Igår imponerade Katie. Flickan har ett makalöst musiksinne som sprids i gitarrspel, pianospel och framförallt i änglalik sång. Sista I Cried for you, fick mig att göra just det och On the road again, Mockingbird song, Nine million bicycles, I do believe in love och Thank you, stars var glimrande. Hon har en röst som bara Norah Jones kommer nära idag och hon jammar som om hälften av henne var tillverkad av Bob Marley och den andra hälften av Bob Dylan. Jag hade varit kär om flickan inte hade rört sig på scen på samma sätt som min mamma rör sig när hon är full. Det är för läskigt. Mama got talent?

Det blev den dyraste konserten ever då Fabo Kalisen (Polisen) tyckte jag körde för fort vid Jära och ålade mig 3 200 riksdaler i fortkörningsböter. Min reaktion, ett glatt skratt och total självinsikt, var nog en naturlig följd av att avräkningen på 3 km/h räddade mitt körkort. Nu landade min fart på 98 km/h istället för 101 km/h, vilket på en 70-väg skulle inneburit totalstopp för Henke i trafiken. Snuten som stannade mig var föredömligt trevlig och försökte verkligen hitta på någon ursäkt åt mig.

- Har du bråttom, var det de nya 100-skyltarna, kör du här dagligen så det blir rutin...?

- Naej... jag struntade helt enkelt i hastighetsbegränsningen, skrattade jag.

Grabben i mörkblå uniform garvade och skakade på huvudet. Jag skrev på föreläggandet.

- Men då betalar du och glömmer den här sen!

- Är det inte meningen att man ska komma ihåg den, undrade jag plirigt.

- Haha, jo så kanske det är. Synd att inte fler är som du.

- Nej då hade rikspolisstyrelsen klarat sig utan skattemedel. Men det är ju faktiskt såhär man lär sig, skrattade jag.

Han nickade, log och släppte iväg mig.

Jag skulle bjudit honom på min fest. Han hade nog varit först med att lägga en tia i min fortkörningsfond då jag betvivlar att han under dagen stötte på någon mer än mig som tackade och skrattade när boten stacks in genom rutan.

Jag ser förresten boten som välgörenhet riktad till Rikspolisstyrelsen i Kiruna och avklarar därmed punkt 43. *flinar*

Henke - I'm a highway star!

Under my thumb

I lördags såg jag en NHL-match och avslutade därmed punkt 22. Av en ren händelse visade sig dessutom Hotnights på en scen nära mig (i globen) och jag påbörjade punkt 67.

Ottawa vs Pittsburgh (3-1) påminde mig om hur mycket bättre NHL är. Runt 2-3 felpass på en hel match, stick handling beyond this world och en tydlighet i allt som skedde lyfter hockeyn till något som är mer än underbar idrott. Konst, kultur - kalla det vad du vill, men det är så vackert.

"I alla populationer om 23 är chansen 50 % att två individer fyller år på samma dag" Testad och verifierad i fredags. Intressant vad matematik kan förutse. Mina kemiska reaktioner under kvällen var dock helt oprognostiserade. I need a love, to keep me happy! Det doftar höst. Sorg och glädje i samma lövverk.

Nästa val väljs jag in i fullmäktige. Har jag sagt det?

På torsdag upplever jag den fenomenalaste sångfågeln världen har just nu.

70-talsfest på gång i helgen. Kan bli precis hur intressant som helst. Det trillade in 5 nya namn idag. Min lya kommer vara så packed att jag nog får öppna upp sovrummet för att människor inte ska stå på varandra.

Jazz

"Djaaaaaasssss...." Det måste sägas som av jazztoken till barnvakt i Jerry Maguire. Jazz har återtåg i form av Anna Christoffersson. Ville bara få det sagt, eftersom jazzen fattas mig. Dess känsla, dess tempo - fattas mig.

Jag jobbar för mycket och hinner inte tänka in mina steg.

"Virgins are good for getting fucked" War Inc. är apbra. Inte bara för übergrymme Cusack utan framförallt för den helcyniska samhällssynen som drar fram min mörka sida. Att bryta för House M.D är naturligt och obehagligt. House är Henke i extremform och Dr. Cameron påminner om någon jag tycker om. Canal+ föder mitt seriesinne nu. Otäckt att jag anser att jag har tid för televisionen.

Vi har en ny ung rekryt på jobbet som jag tror kommer att utvecklas till en favorit. En vass själ utan rädsla och respekt men med sinnet fullt av kärlek. Jag kan ha fel. Men det känns bra.

Färjestad är inte så bra som vi ser ut i tabellen, Montreal är bättre än alla tror och på söndag ser jag NHL-premiär. Hade det inte varit för hockeyn så hade jag inte haft så mycket att vakna för just nu.

Har jag förresten sagt att jag återigen har tokdominerat mig ur en ny monsterbotten ur mitt liv? Denna gång utan totalkollaps. "The Force, which is strong in me."

Henke - Fuck you i won't do what you tell me