Toronto

Osså var vi igång igen...

Min lista får ursäkta - men jag insåg ju nyligen att jag har en stående inbjudan till Toronto och att Canadiens möter Maple Leafs i Air Canada i april. *nickar leende* Flyg bara dryga 5 lakan. Hockeybiljetter $200 och så lite russel, boendet blir ju gratis hos Jen. Det kan fanimej gå!

Var ikväll på stadens nyårsrevy, eller ja generalrepetitionen. Älskar när det är sammanfattande och utfört efter bästa förmåga. Typiskt god Jönköpingshumor och en gnutta scenografi såg till att ICA fick en släng köttfärs, Arriva fick en tätortscrash och FRA fick vad den förtjänar. Mycket prisvärt helt klart, då det var gratis. Efter bästa förmåga var för övrigt också Carolines introduktion. Utan att vara överväldigad måste jag medge att flickan har en känsla för vad jag gillar. Sällskapet var... intressant.

Nu har Göteborg plötsligt dykt upp som ett alternativ för imorgon och vi får se var Henrik står när klockan slår. Huvudsaken är att Ivanhoe får avnjutas och att jag slipper sova ute.

Henke - still own it all, nu också en Nikon S700 :P

Reinfeldt Run Runaway

Viss musik döljer ett djupare budskap. Läs, lyssna och njut...

Rock. Frihet, jämlikhet och solidaritet. Vad betyder det för dig?

"I love black and white, dreaming of black and white"
Frihet för mig handlar om att alla människor ska ha samma villkor att kunna försörja sig på sina kunskaper, oavsett nationalitet. Alliansens bleka engagemang för att utjämna afrikanska handelshinder är inte frihet.

"All things to everyone"
Jämlikhet handlar om att alla medborgare i samhället ska ha lika rätt att tillgodogöra sig kunskap. Alliansens skolpolitik utesluter, det är inte jämlikhet.

"If you're in the swing - money ain't everything"
Solidaritet är att låta kunskap och arbetsförmåga spilla över på medmänniskor utan desamma. Alliansens tusenlapp är en muta för att ignorera individens ansvar. Det är inte solidaritet.



Tredje raka ikväll mot Lettland. Men jag är inte övertygad. Ska vi behöva vänta till april för min profetia?

Har efter lunch med en av mina starkare tjejkompisar insett nöjet av likasinnade och efter middag med mina hundar insett nöjet av oliktänkande.

Henrik - ko-misk bild på ansiktsboken.

The simplicity of hockey

Låg på mitt golv inatt och snurrade på en puck. Jag vet vad ni tänker, men jag var helt nykter. Det var en liten tankeceremoni för min kärlek till hockeyn. Och jag tänker bäst från golvet, och i utvecklande sällskap, som var fallet. Det är... intressant, när man kan beskriva allt i sitt liv i hockeytermer.

Sverige gjorde vad de skulle med Finland och JVM är igång. Jag fick som tur var lite sällskap trots att min evige vapendragare svek mig. En stjärna ersattes av en annan och jag lyckades tack vare henne hålla mig vaken.

Ett tips säger att Predators hamnar i Toronto. Hur galet hade inte det varit? Till Toronto har jag förresten en stående inbjudan. Måste göra nåt vettigt av den snart.

Jag njuter av min långledighet nu och tycker det är enormt skönt. Jag har tid till reflektion, bara en sån sak. Hjärnan segar förvisso ner lite grann, men jag tror att det är bra att jag har lite dötid. Mitt hjärta slår lite långsammare, åtminstone i ett hänseende. "Så lätt skräms du inte", sa hon och gav mig ett klockrent svar. Huruvida det var medvetet vet jag inte, men nu slipper jag förlora one to keep. Och det var det jag var aprädd för. Människor av den kalibern har jag inte råd att förlora.

Nu ska jag bara shaka den här satans förkylningen så jag kan åka skridskor resten av ledigheten. Men då måste jag ha lite självdisciplin och inte sänka gröna sköna med feber i kroppen. Lär bli hårt eftersom avsaknad av självdisciplin nästan definierar mig som person.

Sälen lockar, sällskapet gör det dock inte. Jag vill ha fler amatörer med mig. Annars blir jag en last, eller en fara för mig själv och alla kidsen i barnbacken. Inget av alternativen känns superbra, även om kidsen säkert skulle ha skitkul med mig, och jag med dem.

Jag måste klippa mig, gå på bio, kika på west wing och fixa de där två innestående fikorna jag har med.

Funderade lite kring nåt bra att sammanfatta livet med. Utgår från Hektor i Iliaden men skruvar lite - Älska din familj, hedra ditt namn och respektera det hela. Inte så dumt, men jag ska dra det några rundor till genom hjärnbalken. Utöver det vill jag innan jag dör bli omtalad som en människa jämförbar med en naturkraft, eller force of nature som det har sitt ursprung i. Eller kanske som grekerna sa, Henke hade pathos. Jag vill leva så att jag landar där någonstans... i människors hjärtan och tankar. Då dör jag leende, när det nu blir dags för det.

Henke - stillheten jagar mig mindre nu

Goodnight sweetheart

Får tacka 2008 och välkomna ett år som förhoppningsvis blir bättre.

2008 innebar stress för mig, mer än något annat. 2009 kommer avgöra om stressen knäcker mig, eller om jag knäcker den. To be continued således.

Ska jag sammanfatta 2008 så vill jag snylta på DN. Deras bildspel håller så ruskigt hög kvalité och sammanfattar min känsla angående året.

2008 kommer kanske minnas för sitt kinesiska OS - den röda drakens språng in i världsekonomin. En världsekonomi som på grund av skrupelfria individer och blundande bankchefer tog socialismen tillbaka in i tiden. En socialism som jag under 2008 stödjer trots bristande nationellt ledarskap. Det är visionen som är viktig, inte ledarskapet. Eller Demoskops procentsats.

På ett personligt plan innebar 2008 nya sköna vänner. Sofior, Maria, Ninor, Bella och Fredrik tillför nu mycket glädje i min lilla bubbla. Jag älskar er. Två gamla relationer får halv flagg efter åtta Gustav Vasa och en kväll på Olearys. Det var ett litet pris att betala för att äntligen få en tydlig signal. Som jag alltid sagt, "it's not in what you say, it's in what you do". Alla lyckönskningar till er - återkom om ni orkar.

Trendmässigt är facebook ohotad etta 2008, tätt följt av miljömedvetenhet. En personlig trend har varit berg-o-dal-banan. I Magic Mountains ödemark gav de mig total livsglädje, men i mitt liv utgör svängarna total avsaknad av balans. Nästa år ska vara mer balanserat. Det känns som om jag kommer att börja bra.

Bäst i år? Death Magnetic (skiva), Madagascar 2 (film), Fallout 3 (spel), Spawn - The best of Times (publikation), Mer krusbär (dricka), True Blood (serie), Morsan (person), Katrine Kielos (idol) och Newsmill (hemsida).

2009? Let me tell you. Ett stort terroristdåd på europeisk mark. Ett svenskt VM-guld i hockey. En död legend. Ett crashat imperium, ett annat återuppstått. En tappad boll i grön miljö. Kultur på den nationella dagordningen. En Henke med gnistrande ögon och en leende själ.

So speaks the lord of terrror, and so is it written.

Henke - blickar framåt

God save the Queen

And the Queen saves me. När jag faller längst ner i min egna mörka ravin så är det hon som plockar upp mig. Därför är hon alltid speciell för mig. Tack, idag var jag hel igen.

Vaknade dock upp på en trasig jordskorpa, så min Hopen förvandlades till en massage-Hopen. Tyngsta jordskalvet sedan 1904 skriver en del. För mig var det en händelse som återigen öppnade ögonen på mig och visade hur underbart pluttifierat Sverige är. Förtvivlade tanter gråter över sönderslaget porslin och hela landet samlas kring detta skakande event. Sverige är gulligt.

Mer skakande för mig är att Anders B pratar om skattesänkning hellre än skattehöjning, men dessutom väljer att göra ingenting alls. Socialdemokratisk politik under lågkonjunkturer har traditionellt handlat om att utbilda och att skapa statliga jobb. Moderat politik handlar om att göra ingenting. Föga förvånande av ett parti som har som mål att avveckla staten. De är sin ideologi trogna, frågan är om de är sina väljare trogna?

För att lätta upp stämningen, en julhälsning från ukraina:



Henke - tungviktskungen

War, war never changes

Postapokalyptiska Fallout 3 är årets spel, eftersom jag inte har spelat NHL 09 som alla tjatar så om.

Gå och köp dagens Dagens Nyheter. Ett mästerverk i stora delar. Artikeln om hårdrockens jubileum är kulturjournalistik när den är som bäst och Elis Hoffmans bilder är så bra att jag bara vill krama människan. Förbered sedan samvetet innan du läser dagens fokus "I terrorns Kongo". Återigen unikt levande bilder och gripande text. Så ska journalistik se ut. Tack Dagens Nyheter. Ni tillhandahöll en fantastisk produkt idag.

Idag lyssnade jag på Unga Örnars luciatåg under vårt föreningsmöte. Jag älskar barn. Det är nu officiellt. Fick en lika officiell förfrågan, så hmmm... vill jag bli ordförande?

Igår var det julfest. Henke var i galen form och sjöng Cornelis Wreesvijk-låtar och dansade vals och bugg så svetten stänkte. Jag älskar julfesters fascinerande förmåga att göra människor mer ödmjuka och öppna. Jag fick mycket kärlek igår, jag hoppas att jag hann att ge lite också.

Jag vet inte vad jag ska göra när Sahara Hotnights lägger av. Det kommer bli ett hålrum i min musiksjäl. En själ som just nu fylls med en massa enstaka låtar, om ni fattar.

Sahara Hotnights - In Private
The Outfield - Your love
Danny Elfman - The little things
Anders Glenmark - Båten
Otis Redding - Hard to handle
Metallica - My Apocalypse
Alicia Keys - Tell you something
Jace Everett - Bad things

Henke - Raven Rock in ruins

Hard to handle

Hade en svag stund av misströstan. Förlåt. Det ska inte upprepas. Det är inte värdigt en Henke.

Njuter nu av Dire Straits Walk of Life som är ett underbart arv av en av de få släktingar jag ser upp till. Vi bygger ett nytt arkivhus i stan och jag reflekterar över förmågan att ta till sig tider från förr. Det är en skam att inte ärva, att inte veta.

Linda-Li förgyller min lunch, Kattis förgyller mitt innersta och Hanna's United'piss får mig att le. Mitt arbete har ljusa stunder även om de oftast fattas mig.

Tung respekt till herr Dahlgren. Henke såg inte hans dragspelande storhet.

Henke - you do the walk, you do the walk of life...

Knowledge is power

TIMSS 2007 fastslår att svenska elever nu är ännu sämre än under förra mätningen 2004. Sedan 1995 har Sveriges elever försämrat sina resultat i matematik (enligt provet) med 48 %. Fyrtioåtta, fyra, åtta, procent.

Janne B's analys är lika förutsägbar som 1+1. DN frågar: "Hur mycket av de dåliga resultaten är ditt ansvar?" Janne B svarar: "Haha. De här resultaten vi ser nu beror på felgrepp på 1980-talet"

Jag tycker att killen borde ta de svenska elevernas studieresultat på allvar istället för att, för att uttrycka med hans egna ord "flumma" bort det. Janne B's lösning är ett nytt betygssystem, ny läroplan och en ny lärarutbildning. Kort, koncist och högst säljbart. Men för att citera en bättre skol/utbildningsminister (Bengt Göransson): "trams...".

Gör man en djupare analys av vad rapporten verkligen säger angående resultaten i matematik så framgår Janne B's fina strategis brister. De som står för den stora sänkningen i resultatet är de högpresterande eleverna. Det är de högpresterande eleverna som prioriteras bort i de större klasserna, där lärarinnor inte hinner med alla elever, eftersom hennes stödjande kollega rationaliserats bort då statens verksamhet inte får kosta pengar.

Nytt betygssystem, ny läroplan och ny lärarutbildning. Vi får således veta tidigare att lärarinnan har för lite tid. Hon får anpassa sig till ett nytt arbetssätt i skolan vilket kommer ta ytterligare tid från huvudverksamheten att utbilda våra unga medborgare och den nya lärarutbildningen kommer inte längre att innehålla stresshantering eller utvärdering av arbetsmiljö eftersom "flummet" skall tas bort från utbildningarna.

I samma intervju med DN säger Janne B att "...det tar många år innan det vänder". Jo, absolut. Det blir framförallt intressant när man tittar på tidsspannet. 1995 började Sveriges elever prestera sämre i skolan. Detta samtidigt som statens ekonomiska stålbad och faktiskt bara tre år efter att friskolorna fick sitt intåg på den svenska marknaden. Tre år, men va vad det Janne B sa... "det tar många år innan det vänder". Hos Lärarnas Riksförbund är man inte heller helt nöjda med Janne B's lösning:

- Jag beklagar att det inte finns några nya resurser till kommunerna i regeringens krispaket. Man borde förstärka med riktade statsbidrag så att att staten börjar ta sitt ansvar för en likvärdig rättvis skola, säger Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner.

Nu vill jag att ni resonerar lite, det visar rapporten nämligen att svenskar fortfarande är bra på, och beräknar sannolikheten, en annan av våra styrkor enligt rapporten, för att det hela vänder under den blågrå pekpinnen som dirigerar Sverige idag?

Det tar förvisso många år innan det vänder. Men det behöver inte ta längre tid än till 2010.

"There is no wealth like knowledge, no poverty like ignorance"

Henke - Trött på trams

Angel with the scabbed wings

Sömn är som vi båda säger överskattat, men att behöva knocka sig själv till sömns är väl bara för mycket?

Förresten, är ett val med två block värdigt Sverige? Det tycker inte jag. Men det var och är taktiskt råsmart av moderaterna. Måtte deras strateg sätta ett kycklingben i halsen snarast, för sossarna är strategiskt alldeles för folkliga i nuläget.

Hittade en vers i min senaste favoritlåt som är en del Jack White och en del U2; den definierar mig:

Let the headlines wait,

Armies hesitate.

I can deal with fate

But not the little things.

...som att två av mina tre Sofior är half the world away när jag behöver dem som mest.

Henke - kom igen dah!

2 weeks notice

Jag har två veckor som säkerhetstid på det mesta. En flicka från förr hade fyra. Hon var väl lite långsammare än mig. På två veckor tycker jag att man hinner ta till sig och reflektera över allt som kan vara värt att reflektera över.

De kommande två veckorna kommer bli ett helvete för mig. Det är de två sista veckorna innan julsemestern och tokmycket jobb och skola. Dessutom är mina två mest kvalitativa fikabuddies otillgängliga. En i Thailand och en så vansinningt långdraget sjuk.

För att orka med sväljer jag SvD med hull och hår nu när min favorit-Maria har hittat tillbaka. Den 2 december analyserar de svenska folkets åsikt om apoteket i sin ledare (Monopolet är inte givet av Gud):

"Enligt Svenskt Kvalitetsindex hyste 68 procent av svenskarna 2006 lojalitet med monopolet. Idag säger drygt 72 procent att de gör det. /../ Den opinionsyttringen när knappt halva mandatperioden har gått säger något om betydelsen av att regeringen skruvar upp tempot i avvecklandet av monopolet."

Är det bara jag som anser att siffrorna borde tolkas motsatt? Att svenskarna gillar monopolet mer och mer och att det därför vore klokt att lyssna på befolkningen och behålla det? Fast de 38 procent som vill avveckla monopolet tillhör måhända SvDs kärnläsare.

Nu är jag ju i luven på SvD förjämnan och kanske skulle belysa DN:s mindre kvalitativa sidor. Som deras förstasida måndagen den 17:e november som legat på mitt köksbord som allmänt nöje rätt länge nu. Irak kommer få skynda på lite för att få det klart till deadline.

Jönköping nattetid är ett zoo - jag är inte längre King Louie.

Henke - Igenkänningsfaktorn är hög

3rd time's the charm!

Jepp... idag var jag ÅTERIGEN i Älmhult. Sämsta vädret hittills och 3 nya travellers i bilen. Jag hoppades få slippa att framföra fordonet jag nu mer eller mindre vuxit ihop med, men så blev det inte. Jag körde dit, jag körde hela vårt grupparbete under dagen och jag körde hem. På Torsvik surade min bil till ordentligt eftersom jag varit otrogen tre dagar i sträck, så jag fick ge den lite elchocker för att få igång relationen igen. Ska köpa ett nytt batteri som försoningspresent imorgon tänkte jag.

Älmhult har varit intressant de tre senaste dagarna. Idag bjöd vår kvalitativa avdelning på två nya guldkorn. Först ett härligt original som J så läckert valde att kalla Van Helsing. En kille som påstod att han var siare, att han kunde driva ut spöken ur folk (och att det var därför han alltid hade med sig en bibel i bilen?) och som dessutom köpt en lägenhet där han enbart förvarar och leker med sina Märklintåg. Att sitta och sova i en timme under ett gruppmöte är rätt charmigt dessutom. Van Helsing är sig själv. Guldkorn nummer två hade två olikfärgade kristaller bakom perfekta kindben. Det ger mig en chans att ta ställning till om jag tycker mörka eller ljusa ögon är finast utan att få min åsikt förvriden av det övriga uttseendet - eftersom det är samma person! Tid till reflektion. Jag gillade tjejen dessutom. Hon blir nog en av mina nya favoriter i Älmhult framöver, om min vanligt goda magkänsla inte sviker mig. Fint namn med historisk anknytning dessutom. Respekt.

SMS 04-dec-08 17:48 "Dylan till Jönköping!" - Jesper vet vilka nyheter som är viktiga att förmedla till Henke. Jag saknar mina hundar. Det har blivit på tok för lite gemensamma stunder på sistone. Ska snygga till det framöver. There ain't Nothin like ma dawgs, nothin, I tell ya.

Färjestad sabba Lule's chans till klubbrekord. There ain't Nothin like ma wolfs, nothin, I tell ya.

Mitt sätt att besvara ovärdigheten från 3:39:



Henke - ...but not quite me.

Konsten att gifta sig vid 20

4 ways to hell avklarade. Fick idag faktiskt lite sms-stöd. Tack, det var oväntat och kul! Älmhult var okej tack vare Katja (tjejen gifte sig vid 20 års ålder, wtf!), yrkesframgångar och återigen riktigt god fisk.

Väl hemma igen så kidnappade jag morsan och släpade med henne till Jönköpings konserthus för det här:



Hon är en toksucker för The Refreshments och jag tyckte hon var värd det. Jag kan i efterhand medge att jag också gillade det (punkt 1, delsteg 8). Bra gung på scen, tyngre på läktarn. Men vad kan man vänta av medelålders-Jönköping? Enda gången de hetsar upp sig är om det pratas SMOT-hus, islam eller busspriser. Jag får haka på trivialitetstugget och gnälla på konserthuset. En inredningskopia av Pingstkyrkan helt utan inspiration. Var tog känslan alá Palau de la Música vägen? Lluís Doménech gråter i sin himmel. Hur fett hade det till exempel inte varit att låta John Bauers motiv klä väggar och pelare? I en sån usel värld är skönhet den enda sanna protesten.

Punkt 29's 9:e bok blev Inte om det gäller din dotter. Nr. 10 är en Marx-biografi. Heavy shit, men lärorik. Punkt 14 försökte jag, men crashade fort. Ska testa igen när jag är ledig.

Henke - världens näst mest elegant nergångna människa

seventh heaven or eight ways to hell

Åkte idag min första resa tur och retur till Älmhult. Sex resor kvar, sen är veckans eight ways to hell klara. Det kan bli mer allvar än fiktion om väderförhållandena fortsätter att vara så usla som idag och Henke fortsätter vara så sömnbenägen som idag. Messa gärna mellan 6 & 8 eller 16 & 18 för att hjälpa mormor i själavårdsarbetet.

Väl i Älmhult träffade jag bland andra min nya ryska kollega Katja. En blyg, påläst och vackert intressant upplevelse. Hon avslöjar helt omedvetet mina fördomar och min chef börjar bli bra på att läsa mig. Intressant som sagt. Lika intressant var årets nya styrdokument. Sådär 40 sidor papper som innebär sådär 40 veckors jobb. Låt oss säga att det här året kommer att gå fort...

Hotnights har ju äntligen lyssnat på mitt och andras gnäll och gjort riktig låt av sommarens livenummer:



Utöver det lyssnar jag mest på Britney Spears (i bow to her survivalskills) senaste pärla Amnesia, Thin Lizzy's hela och underbara Jailbreak och min gamla Pink Floyd platta som fick dammas av efter en påminnelse.

Jag ångrade mig förresten till Led Zeppelin's Stairway to Heaven. Hade situationen varit annorlunda hade jag frågat hon som känner mig bäst, eftersom jag ångrar mig konstant.

Henke - mamma köpte en choklad-adventskalender åt mig!

Visions of Johanna

Jag kastade ur mig frågan i samband med att vi såg Walk the line ganska nyligen. "Om du fick spela en låt för att sammanställa din tid på jorden. Vilken skulle det bli?" Hon landade alldeles nyligen i Pink Floyd's Wish you were here. Jag har massor tankar kring det valet.

Mitt eget val har snurrat kring en hel hög med låtar. Bortsett från självklara Keith Richards - Wicked as it seems, Bob Dylan's Shelter from the storm och Led Zeppelin's Stairway to Heaven finns också Bruce Springsteen's Devils & Dust, Rolling Stones You got the silver, Thin Lizzy's Cowboy Song och Oasis Slide away.

Till sist verkar jag dock landa i:



Dylan kan unikt sammanfatta sorg utan att för den skull göra det melankoliskt. Dylan blandar passion med rå insikt som likt förakt förkastar budbäraren och ögat som iakttar. Jag känner mig hemma utan att förstå. Men det är ju som alla vet, bara min åsikt idag. Jag är ju inte större skit än jag kan ändra mig.

På ett grundare plan är jag omringad av underbara vänner och jag rakade inatt äntligen av mig mustaschen efter avklarad mustaschfest. För er som inte förstod mitt förra inlägg kan jag sammanfatta kort: Jag är stressad, varma vänner bär mig fram, kärleken i mig gör mig obekväm och skamsen. Jag skickar en känga till Gud som är lite mycket puppeteer nu. Allt vackert draperat i Springsteens ovannämnda låt.

Henke - Pipes of Water

Devils and dust

Att träffa han som driver verksamheten i sin helhet. Att inse att jag ligger fyra veckor efter i skolan. Känner ni pressen, stressen och ångesten? Det gjorde jag också. Men jag lyfter.

Plågan är fiktiv. "I got God on my side"

Angelica kramar mig med saknad. Liksom Malin. Den nya flickan på O'learys serverar mig leende enligt önskan. Jenny mår bra för att hon har någon vid sin sida; likväl Maria förnekar sin känsla. Jag vet inte vilken av Ninorna som kramar mig med mest kärlek - men jag känner den strömma genom deras armar. Värmen omfamnar mig. Men jag saknar vishet. Kärleken handikappar.

Jag blir aldrig bitter. Jag är större än så. Jag är underbar. Men jag erkänner att jag vill ha.

"It'll take your Godfilled soul, fil' it with devils and dust. "

Henke - Jag ler hånfullt åt hans förakt

Tell you something...

Alicia Keys gör mig till en bättre människa. Eller så är jag bara bra. Men tack vare henne kom jag på att jag borde tala om för de speciella människorna i mitt liv att de är just speciella. Superlativus persona. Gamla och ny. I love you guys.

Spenderade mycket tid med Bella this time around. Hon imponerar på ett sätt som får rosso corsan att bryta igenom. Smarta frågor, oväntat tänk och som alltid konstant leende. Hon satt dessutom på svaret om Borås Pinocchio. Allt är tydligen en privat investerares fel.

På lördag natt cuttas skägget och jag kommer känna mig som Nelson utsläppt ur fängelset. En annan Maranelloflickas "OJ! Vilket schägg!" och "men vilken vuxen rock du har Henrik. Den matchar skägget..." var nog värst. Men jag tog det som en karl och fortsatte hålla upp dörrar och transportera väskor. EN flicka påstår att skägget är okej, men eftersom hon döpt sig själv till "ondskefull" efter "visdom" väljer jag att inte lita på henne i det här fallet.

Älmhults hotell är fullbokat nästa vecka vilket innebär fyra dagars pendlande för moi. Jag är sugen på att göra en Thailand och minimera gästantalet...



För att återigen låta Alicia tala: sure looks good to me...

Henke - Redo att döda för en kram eller en Tuborg.

Visioner

Långa rådslagsmöten och lika långa samtal om djupa ämnen får mig att inse betydelsen av visioner. Visioner ska sträcka sig längre än till verksamhetsårets slut, längre än till nästa mandatperiod och längre än nästa löning. Politiken är enastående på det sättet att ett enkelt begrepp kan samla miljoner människor under en fana. Det är så politiken förenklats och ibland fördummats. "Tidigare betyg", "En tusenlapp mer i plånboken" och "vårdval" vinner alliansen på, verkar det som. Eftersom idéerna är dåliga, är min slutsats att det handlar om att det röda alternativet saknar visioner. Saknar ett bättre svar.

Politiskt upplever jag att vi svarar för mycket, frågar för lite och vågar för dystert. Frågar du mitt parti om utrikespolitik, så vill jag att vi unisont svarar "Solidaritet utan gränser". Frågar du om kulturpolitik vill jag att vi svarar "folkburen kreativitet" inte "institutionaliserad förnöjelse". Frågar du arbetspolitik vill jag att vi svarar "vasst statligt ägande" och "tusenlappen från din chef". Nu frågar du, vad betyder det? Ja... tänk på det en stund. Kom på nästa möte din lokala sosseförening håller - och berätta det för dem. Din bild är lika rätt som min. Annars litar du på mig, röstar på mig, och jag lovar att ha en vision som är större än valet av symbol på din läkares rock, större än nån hundring mer i plånboken och större än betygspiskan över din understimulerade dotter.

Vissa saker sägs bäst med bild:

Mina fingrar somnar när jag kollar på film i SF:s nya lokaler. Det är tokjobbigt! Flickan använder psykisk krigsföring för att slå mig på göteborgsvarvet. Bilar är oemotståndliga - även under lock.

Henke - Behold, a Ferrari

connections

Sista dygnet har varit högst intressant.

Igår fick jag hämta min epileptiska syster i sin skola eftersom hon genomled ett anfall. Livet kommer lite på kant när någon jag bryr mig om plötsigt blir dålig. Jobbet som jag vanligtvis tillskriver såna enorma proportioner tappar fort sin relevans.

Kanske var det en bidragande orsak till att jag igår runt kl. 23 valde att hämta sällskap istället för att gå och lägga mig. Jobbet har ju ändå ingen relevans om jag inte får spendera livet med dem som gör livet värt att leva. Efterföljande 6 timmar blev sådana timmar som gör livet värt att leva. Jag ser i hennes ögon att hon går emot sin natur när hon öppnar sig och litar på mig. I gengäld ska jag hålla mitt löfte.

Idag fick jag ett brev på posten från Tele2. Ni som minns mitt tidigare inlägg vet att jag anade en hake. Idag anlände den. En låda bredbandstelefoni. Som jag under försäljningssamtalet tydligt deklarerade att jag inte ville ha. Efter 30 minuters telefonkö, 2 hjälpsamma callcentertjejer och 3 "var god vänta" med tillhörande enerverande jinglar så når jag Josefine. Josefine skrattar gott när jag berättar om min tidiga julklapp "har du hämtat ut det? Jaha. Har du öppnat det? Okej. Men då skickar jag en returneringsdekal osså tejpar du bara ihop skiten o drar iväg. Funkar det?" Såklart det funkar. Flickan är Tele2's odresserade version av mig under min tid på Max Hamburgeri. "Tja, de e Max, va sarrö ha?" och "Det är lugnt, nya strips comin up", fick mig avskedad. Tyvärr kommer säkert Josefine gå samma öde till mötes. Tråkigt, speciellt med tanke på att hon fick mig att bita mig i öronen efter 30 minuters telefonkö.

Henke - En timmes sömn är i underkant, men för själen... lätt värt det.

Socialdemokrati för mig

På mitt köksbord ligger en liten bok som heter "Vad är Socialdemokrati?". Jag har tittat i den snabbt för att försöka förstå vad det är som driver mig, vad det är som gör mig så arg över att det inte är vi som styr Sverige. Boken ger mig inga svar.

Men igår var jag i Karlstad med drygt 20 av mina vänner för att se Färjestad vakna till liv. Själv vaknade jag till liv på vägen hem. Götalands mörka vägar, bussens oförlåtande guppande och Oh Lauras Release Me strömmandes i öronen fick mig att inse vad socialdemokrati är för mig.

Jag vill förklara...

Föreställ dig att du ser en mor sitta vid sitt köksbord och gråta över månadens räkningar. Du ser Haitis svältande barn under ett 2 minuters inslag på nyheterna. Du hör Ahmets ansökan hamna i papperskorgen, ovanpå Gulistans, Samirs och Mehmets. Du hör Josefs tröstande röst som berättar att migrationsverkets senaste brev inte bar goda nyheter. Du känner Saras klump som innebär ductal cancer. Du känner värken i visdomstanden som Agda inte har råd att dra ut. Du smakar skolmaten, du känner doften av skolmögel och du känner skolsorgen lärarinnan med sina 40 elever bär dagligen. Den känslan... just den känslan. Är socialdemokrati för mig.

Det är känslan som utgör mitt innersta väsen. Känslan som säger att det här kan vi göra bättre. Det här inte bara vill jag göra, utan det här måste jag göra - för alla dem som förtjänar mer. En drivkraft som kommer inifrån men inte utgår från jaget. Det, mina damer och herrar -är socialdemokrati för mig.

Henke - Tänk vad 5-2 kan leda till.

Ta det tillbaka...

Idag hände en sak under min tretimmarspromenad downtown som får mig att tro att jag precis som vanligt kommer agera kärleksförmedling deluxe. Meningen med min närvaro är att placera tro, hopp och kärlek där den behövs. Så jag får bara skaka på huvudet, le och njuta vidare. Livet är ju trots allt underbart.

Böcker i lösvikt, ett kärt återbesök i Nemesisskolan PB och total avsaknad av Lovikkavantar var dock inte fy skam. Flickan är alldeles störtskön och vädret var förlåtande.

Tele2 sänker kostnaden på mitt bredband samtidigt som de höjer hastigheten till 24Mb/sek. När blev de sådana välgörare?

Och jag vidhåller... jag ska kunna skratta åt allt!

Henke - "Jag vill ha... slipade skridskor"

I'm all heart motherfucker

Borg vill sänka kostnaden för A-kassan, "socialisten" Obama rekord-vann valet i USA och halva väljarkåren lämnar partiet för att vi slutar kramas med vänstern. Är det bara jag, eller är det nutiden som Marx pratade om? Aldrig har de blå varit så röda, aldrig har jag hört det talas om Guy Fawkes och Marx med sådan respekt.

Är vår nuvarande partiledare lite tamare än den förra? Jag tycker tyvärr det. Än har inte Mona låtit såhär:



6 timmars arbetsdag i vården. Med samma ersättning. Så höjer man kvalitén på vården och så ger man hårt slitande svenskor det de förtjänar. Låt staten etablera sig på samtliga marknader där det råder konkurrensbrist och där det går att skönja ett missnöje bland medborgarna. Låt biblioteken i Sverige bli centrala platser för debatt, samhällsinformation och kulturella upplevelser. Eliminera inrikes personflyg. Skapa en agenda för global solidaritet utan avsteg. Skapa ett litet men effektivt försvar med valfri värnplikt. Låt bensinen kosta vad den kostade i somras och använd pengarna till infrastrukturella förbättringar som gynnar miljön. Att förändra skolan handlar om resurser, inte om betyg. Björklund blir inte smartare av att Sveriges Radio piskar honom med sann statistik. Det blir inte svenska barn heller. Precis som i fallet Björklund handlar det om att utbilda. Betygen säger lika mycket om det svenska skolsystemet som om barnen de ämnar bedöma. Tänk på det en stund.

Säg därefter gärna att jag har fel, men våga inte stå passiva, Sverige är för viktigt för det. Sveriges barn är för bra för det.

Sa jag förresten att de blå var röda? Nya moderaterna är precis som de gamla, även om de förstår hur fel de haft. Bevis? Kolla in ämnena för de rapporter som deras finansdepartement tagit fram sedan övertagandet. Ämne: bidragsfusk - 6 poster av 20. 3 av 20 har med miljö att göra. En av dem heter Miljöpolitik utan kostnader?, behöver jag säga mer?

Jag litar på Sverige och dess medborgare. Även i nästa val.

Hemma

Doften av våta löv och våt betong är doften av hem för mig. Hösten regn och ruskar om mig så jag vaknar och ser mer än jag gör på sensommarn. Hösten är speciell. Betongen är speciell. I förorten skakas ingen om av finanskrisen. Ingen har några aktier, några fonder eller några bostadsrätter som rasar i värde. En del har inte ens ett arbete att varslas ifrån. På så sätt är betongen immun mot lågkonjukturen. Här finns sorgen naturligt under löven på backen och bland räkningarna som dimper ner i brevinkastet. Här är förtvivlan och orättvisans nyckfullhet redan närvarande. Här lever redan rädslan och kärleken, sida vid sida. En blöt katt springer över gatan i regnet. En man står och pratar på något afrikanskt språk i telefonkiosken. Det är en plats där ingen är välkommen, där alla är välkomna.

Höst är mycket hockey och mycket film. Skellefteå leder elitserien.

När jag går på bio somnar alltid två av mina fingrar. Det är så vansinnigt irriterande. Lika irriterande var att Quantum of Solace var sämre än Casino Royale. Jag som hoppades på en ny fräshare era. Craig är dock bra. Jag tror på honom. Och det betyder något.

Henke - längtar hem

You're the voice

Jag börjar bli lite trött på långsamheten i det egna partiet nu. Det är lite veligt, lite yvigt och lite brist på självförtroende. Som Färjestad ungefär. Jag hoppas trots detta att parallellen mellan mitt parti och mitt lag fortsätter in i slutspelet. För i slutspelet höjer sig alltid Färjestad tre klasser, och det måste mitt, ditt och framförallt vårt parti också göra, trots idag överlägsna opinionssiffror.

En tjej som jag inte kan sluta hylla är Katrine Kielos. I senaste Tvärdrag skriver hon:

"En känsla för att människor som arbetar tillsammans kan och ska göra världen bättre. Det är vad socialdemokratin handlar om i grund och botten. Att människor har skyldigheter gentemot varandra liksom mot sig själva och att det goda samhället bör uppmuntra oss. Inte hålla oss tillbaka."

Kielos skriver alltid bra saker på Dagens Arena, som för övrigt också har andra riktigt intressanta krönikor om socialdemokratins framtid. Det handlar om att släppa läderrören och träklubban och dra på sig de nya laserslipade grillorna och fatta den nya kompositklubban.

För alla konservativt röda behöver det inte vara fel. Tvärt om. Det vi gjorde bäst under Palmes tid ska vi göra bäst nu också. Vi måste bara inse att det är ett helt nytt uppdrag, fast med samma klockrena uppdragsgivare. Arbetarna är kvar, och de behöver oss. Oss gamla socialdemokrater, med nya vapen och ny argumentation.

Hörde ni förresten Ingvar Kamprad i Rakt på ikväll? Hans nonchalanta svar angående vad han tycker om nu sittande regering säger allt: "de har säkert många bra grejer...". Ja... säkert.

Framöver kommer jag att roa mig med lite framtida valaffischer åt mitt parti och dessutom pumpa ur mig lite egna idéer och tankar så att ni förstår varför det är smart att rösta på mig. Jag kan ju inte hoppas på att ni alla gör det bara för att jag är så satans mysig.

Henke - Alla ska fanimej med - om det så blir det sista jag gör.

Demons in the comics, woods and heads

Punkt 19 är numera avklarad då det visade sig att de två sista tidningarna som jag trodde jag saknade bara finns i mitt sinne. 1996 släpptes bara fyra nummer av svenska Spawn. Samlingen är komplett. Wohoo!

Vargstammen i Sverige och Norge är numera begränsad till runt 180 individer enligt Naturskyddsföreningen. Jag har fler vänner än så på Facebook. Jag tycker det är otäckt, och det gör Börje Salming också. Alla våra stora rovdjur behöver hjälp. Hjälp till.

Tvingade mig nyligen igenom Serendipity igen. Fortfarande enastående, återigen plågsam. Tålamod och blicken mot horisonten. Det är en god strategi oavsett om man pratar om kärlek eller politik.

Henke - no quarter

frosseri

6 flaskor MER får återställa nattens högoktaniga intag. Frosseri är ingen personlig favorit, men idag förtjänar jag änglarnas piskrapp. Jag hade kunnat straffa mig själv med mitt nitbälte om den nyinflyttade inte hade valt att dra sönder det igår. Eftersom jag dessutom glömde min sjal på hans nyoljade hatthylla är jag näst intill accessoarlös. Casualties of party.

"I'm in it for the fuck and the beer", sa jag och fick en störtskön låt om ankor och Sverige som svar. Jag menade förstås inte ett ord av det jag sa. Jag är med i leken för kärlek, och enbart kärlek. En tjej älskade uppenbarligen sina boots, eftersom hon hade på sig dem inomhus - hela kvällen.

Var Bongo rökigt, eller var det bara mitt sinne?

Mammas soffa, mina underbara systrar och en äppelpaj är fullgott en söndag. Som topping snurrade Mel Brooks-matade Get Smart. Det var länge sedan Hollywood fick mig att skratta så.

"Var sak har sin plats", sa jag och gick. Ibland förstår jag inte ett skit.

I'll be the angel on your shoulder. My name is Henke. I'm your social worker.

Lill-Bruce

Håkan älskar Huskvarna, Huskvarna älskar Håkan. Igår kväll övertygade han på ett sätt som får mig att undra om det inte var årets bästa spelning för min del. Visst är Iron Maiden och Bruce Springsteen stora upplevelser, men de är samtidigt så förväntade. Håkan är ju bara en spenslig kille med skitful outfit, och ändå blir det så makalöst bra. Parallellerna till Bruce finns förresten. Bägge har en hög musikanter med sig som tillför ett organiserat oljud som förstärker. Bägge sjunger dessutom mer än gärna om sin stad och dess kärlek och förfall. Versionen av långa vägar var underbart rockig och på listan saknade jag egentligen bara ramlar. Mitt eget tema fattades mig dock inte då nivån var ruskigt hög rakt igenom. Både sett till publik och artist. Well done Håkan, well done. Well done Huskvarna, well done.

Sahara tillbaka i studion. Bra där! Småkul klipp på nya hemsidan dessutom. kolla kolla, som Nationalteatern sjöng. Glasvegas är mindre skrämmande än Las Vegas, men lika lockande.

Har ni tänkt på att öronproppar är ganska paradoxala? Varför skydda öronen när det samtidigt innebär att man inte använder dem?



Henke - och småpratade om dig...

Queen

Declaration of dependence times one and thousands, two and thousands, three and thousands...

Henke - som en nysprungen säck potatis

Mama told me not to cum?

Jaja... det är fel i titeln, men den blir bä3 så.

Minns min underbara mobillista back in the days. Innehållandes hungriga varginnor som villigt tog emot sena besök för sällskapets passion. Idag är det kärvare då mammor, karriärskvinnor och psykfall slåss på listan om att alla vara mest otillgängliga.

Allt jag vill ha är en midnattschat med skratt, kramar och leenden, obundna till löften. Where did all that go?

Ge mig tillgänglighet och jag ger dig trohet

Henke - livslust

It's all about the Ferrari

Insikten har sköljt över mig i veckan. Läskigt men i längden säkert fridfullt. First things first...

HV's nyförvärv Angell och Beech var kanonbra ikväll. Beech felfri och Angell hyggligt nära samma status. En dum grej på egen blå bara. Stillman imponerar igen och bibehåller min respekt. På pressläktarn satt Mårts och jag är ganska så övertygad om att det var #91 i Timrå - Pääjärvi-Svensson som lockade. Tillsammans med Åkerlund och Sundh den enda som gjorde vad han skulle hos de rödklädda ikväll. En grym talang att hålla ögonen på. När Hedström gjorde vad Thörnberg gör varenda match så sa #7 i HV tack och godnatt (se 7:19 in). Gammal är verkligen äldst.

Canadiens har börjat bra och Södertälje dåligt. Minns vem det var som sa att Aftonbladets "hockeyexperter" var ute och seglade. Enough hockey... for now.

Mycket "debatter" och lika mycket ärkefel av media nu. Visst är Sahlins halvpudel ett skämt. Men det är också den roll som media har tagit i den politiska debatten. Vart tog information och granskning ifrån mediernas pressutredning -72 vägen? När fick en svensk medborgare senast ut något av en tv-sänd partiledardebatt? När skötte sensationshetsarna senast sitt jobb?

Fredrik svarar jobb och Mona svarar rättvisa. Ja... VI VET! Vi vet också att politiken tappar fotfäste, att den blir betydelselös och att de korta svaren fördummar svenska folket. Vad vi inte vet är hur processerna fungerar, hur det riktiga tänket ser ut och vilken verklig agenda som ligger bakom. Jag avskyr och räds när fiktion är bättre än verklighet. Fiktion vs verklighet, fiktion vs verklighet. Det är tröttande och helt klart en pinsamhet för svensk media.

Ge mig sju djuplodande intervjuer, ge mig sju syner på världen och värden. Ge mig sju partiledare med sju långsiktiga ideologier. Ge mig hopp, ge mig värdighet. Ge mig information och ge mig granskning.

För övrigt är Oasis senaste platta bättre än kritikerna påstår samtidigt som deras favoritlåtar är sämre än de påstår. Utöver det är jag rejält fattig ur ett ekonomiskt perspektiv men samtidigt rejält stormrik på fantastiska människor. Mina chicks i Kalmar är verkligen så underbara att jag saknar dem så fort jag sätter mig i vår Ford Fikusen för returfärd.

En Ferrari är alltid en Ferrari. Jag har insett det nu. Jag har alltid skämtsamt sagt att en Ferrari är meningen med livet. Idag säger jag det med totalt allvar i rösten. Om du hittar din Ferrari bland världens alla människor så se till att aldrig sluta älska henne. Varför? För att en Ferrari alltid är en Ferrari.

Henke - Pavlovs dregglande kyrkklockehund på grönbete i Argentinska Pampas

Ireland got talent

Såg igår kväll Katie Melua i Lisebergshallen. Sist jag var där imponerade Deep Purple. Igår imponerade Katie. Flickan har ett makalöst musiksinne som sprids i gitarrspel, pianospel och framförallt i änglalik sång. Sista I Cried for you, fick mig att göra just det och On the road again, Mockingbird song, Nine million bicycles, I do believe in love och Thank you, stars var glimrande. Hon har en röst som bara Norah Jones kommer nära idag och hon jammar som om hälften av henne var tillverkad av Bob Marley och den andra hälften av Bob Dylan. Jag hade varit kär om flickan inte hade rört sig på scen på samma sätt som min mamma rör sig när hon är full. Det är för läskigt. Mama got talent?

Det blev den dyraste konserten ever då Fabo Kalisen (Polisen) tyckte jag körde för fort vid Jära och ålade mig 3 200 riksdaler i fortkörningsböter. Min reaktion, ett glatt skratt och total självinsikt, var nog en naturlig följd av att avräkningen på 3 km/h räddade mitt körkort. Nu landade min fart på 98 km/h istället för 101 km/h, vilket på en 70-väg skulle inneburit totalstopp för Henke i trafiken. Snuten som stannade mig var föredömligt trevlig och försökte verkligen hitta på någon ursäkt åt mig.

- Har du bråttom, var det de nya 100-skyltarna, kör du här dagligen så det blir rutin...?

- Naej... jag struntade helt enkelt i hastighetsbegränsningen, skrattade jag.

Grabben i mörkblå uniform garvade och skakade på huvudet. Jag skrev på föreläggandet.

- Men då betalar du och glömmer den här sen!

- Är det inte meningen att man ska komma ihåg den, undrade jag plirigt.

- Haha, jo så kanske det är. Synd att inte fler är som du.

- Nej då hade rikspolisstyrelsen klarat sig utan skattemedel. Men det är ju faktiskt såhär man lär sig, skrattade jag.

Han nickade, log och släppte iväg mig.

Jag skulle bjudit honom på min fest. Han hade nog varit först med att lägga en tia i min fortkörningsfond då jag betvivlar att han under dagen stötte på någon mer än mig som tackade och skrattade när boten stacks in genom rutan.

Jag ser förresten boten som välgörenhet riktad till Rikspolisstyrelsen i Kiruna och avklarar därmed punkt 43. *flinar*

Henke - I'm a highway star!

Under my thumb

I lördags såg jag en NHL-match och avslutade därmed punkt 22. Av en ren händelse visade sig dessutom Hotnights på en scen nära mig (i globen) och jag påbörjade punkt 67.

Ottawa vs Pittsburgh (3-1) påminde mig om hur mycket bättre NHL är. Runt 2-3 felpass på en hel match, stick handling beyond this world och en tydlighet i allt som skedde lyfter hockeyn till något som är mer än underbar idrott. Konst, kultur - kalla det vad du vill, men det är så vackert.

"I alla populationer om 23 är chansen 50 % att två individer fyller år på samma dag" Testad och verifierad i fredags. Intressant vad matematik kan förutse. Mina kemiska reaktioner under kvällen var dock helt oprognostiserade. I need a love, to keep me happy! Det doftar höst. Sorg och glädje i samma lövverk.

Nästa val väljs jag in i fullmäktige. Har jag sagt det?

På torsdag upplever jag den fenomenalaste sångfågeln världen har just nu.

70-talsfest på gång i helgen. Kan bli precis hur intressant som helst. Det trillade in 5 nya namn idag. Min lya kommer vara så packed att jag nog får öppna upp sovrummet för att människor inte ska stå på varandra.

Jazz

"Djaaaaaasssss...." Det måste sägas som av jazztoken till barnvakt i Jerry Maguire. Jazz har återtåg i form av Anna Christoffersson. Ville bara få det sagt, eftersom jazzen fattas mig. Dess känsla, dess tempo - fattas mig.

Jag jobbar för mycket och hinner inte tänka in mina steg.

"Virgins are good for getting fucked" War Inc. är apbra. Inte bara för übergrymme Cusack utan framförallt för den helcyniska samhällssynen som drar fram min mörka sida. Att bryta för House M.D är naturligt och obehagligt. House är Henke i extremform och Dr. Cameron påminner om någon jag tycker om. Canal+ föder mitt seriesinne nu. Otäckt att jag anser att jag har tid för televisionen.

Vi har en ny ung rekryt på jobbet som jag tror kommer att utvecklas till en favorit. En vass själ utan rädsla och respekt men med sinnet fullt av kärlek. Jag kan ha fel. Men det känns bra.

Färjestad är inte så bra som vi ser ut i tabellen, Montreal är bättre än alla tror och på söndag ser jag NHL-premiär. Hade det inte varit för hockeyn så hade jag inte haft så mycket att vakna för just nu.

Har jag förresten sagt att jag återigen har tokdominerat mig ur en ny monsterbotten ur mitt liv? Denna gång utan totalkollaps. "The Force, which is strong in me."

Henke - Fuck you i won't do what you tell me

Hollow

Dagen efter kopiösa mängder alkohol och kärleksfilm är ingen bra kombination. Fantastiska The Notebook fick mig att känna mig mer ihålig än på länge. Allt det jag fyller mitt liv med är meningslöst. Bortsett från hockeyn - såklart. Jag vaknade upp med ett vackert snirklat Färjestad i guldtext på armen och minns att bilresan igår innebar att jag klarade av punkt 92 (flertalet gånger), lyckades "låna" en skylt som jag kladdade ner och bröt av någonstans och dessutom lyckades driva med vår eminente chaufför om hans nya kärlek Olga. Det är dock skitsköna killar hela bunten. Love and respekt. Matchen var en fadäs och FBK måste upp en sådär 30-40 % om vi ska vara med i topp tre i år.

I Schweiz (punkt 72) åt jag dessert ur en strumpa och kände mig i Zürich precis så ensam som idag - då dock utan tårar. Livet är så tomt när ingen andas bredvid. Mekaniskt är ordet som bäst beskriver livet utan kärlek.

Jag tror jag läser för mycket. Prenumerar på en sådär 12 tidningar nu har jag kommit på. DN, SvD, AiP, Frihet, Illustrerad Vetenskap, Allt om Film, Level, Hem & Hyra, Kollega, Sveriges Natur, Position, Eko och Spawn. Blev visst 13. I gotta cut back on my reading. Blir ju dessutom en massa protokoll och politiska eländigheter toppat med studielitteratur och rena romaner. Börjes Blod, Svett och Hockey (punkt 29) susade förbi i ett flygplan och nu väntar Guillou igen. Skönt med lättsmält och underhållande text mellan varven.

Henke - eftertanke efterfrågas

I Tiden

Den 11 oktober har jag 70-talsfest. Elvis låt burning love kommer få en hedersplats på gästlistan efter att idag, sent omsider, ha upptäckts av mig. Hans sista stora hit enligt inlagan, hans första stora hit för mig. Det var bättre förr.

Idag fyller Johanna år. Grattis Johanna. När ni är 30 ska ni lägga ner, glöm nu inte det löftet.

Husqvarna borde göra en egen version av filmen 300. Där de sågar ner anställda med motorsågar i orange.

Färjestad har öppnat ungefär lika bra som... ja... ryska börsen de senaste dagarna? Jag hoppas de följer med i uppgången, även om jag tvivlar på det.

Enligt Nina ligger jag en vecka före med mina uppgifter i skolan. Hur coolt är inte det?

I Tiden skrev förresten Katrine Kielos om framtidens Socialdemokrater. Sant eller bara intressant? Bra är hon i alla fall.

Jo, jag läste ut Istanbul också. Läs den... i alla fall andra halvan. Pamuks bild av bosporen, barnslig lek och ungdomlig kärlek är vacker. Det blev dock lite för blödigt så nu plöjer jag Salmings biografi Blod, svett och hockey.

Henke - I tiden

Sann magi eller billiga trick?

På måndag är det uppståndelse på schemat. Elitserien drar igång. Min längtan är obeskrivlig. I år spelar Färjestad final. Antagligen mot Linköping eller Frölunda. So speaks the lord of terror, and so is it written.

På fredag släpps Metallicas nya. Vi som tycker att Pirate Bay är helt okej har redan tillgång och vet att den är precis så bra som alla hoppas. Ännu bättre är Volbeats Guitar Gangsters and Cadillac Blood som ni alla måste införskaffa direkt. Tredje plattan från det tajta danska bandet som tydligen inte kan misslyckas med sitt helt egna sound. Att låta som Mustasch och Elvis samtidigt är tufft.

Tankar annars rör så klart politiken i mångt och mycket och eftersom mitt parti dröjer med sitt bloggutrymme får jag peta in mina tankar här ett tag till.

160 miljoner i neddragningar i kommunens budget. Är det bara jag som tycker att det rimmar illa med att vi samtidigt har ett påstått rekordöverskott i statskassan? Det är inte svårt att hävda att privata aktörer behövs när man underfinansierar de statliga. 600 miljoner till vuxenutbildning är Björklunds kanin i hatten. Nästan lika mycket pengar som de drog in från samma vuxenutbildning vid maktskiftet. Björklund stoltserar således med att under två års tid ha stulit 600 miljoner från vuxenutbildningen. Tro inte på trolleri eller någon som påstår sig syssla med skolväsendet men inte inser att en underminering av svenska lärare enbart är dåligt för vår skola.

Igår lyssnade jag förresten på tidigare skolminister, utbildningsminister och kulturminister Bengt Göransson. Ett helt enastående sinne och en fenomenal talare. Det är inte svårt att se hur han, Palme, Eliasson med flera totaldominerade svensk politik under en socialdemokratisk fana på 80-talet. När jag ser och hör honom inser jag hur svensk politik har tappat i kvalité. Skarpsinnet har förlorats och ersatts av, som Bengt själv uttryckte det... "trams".

Jag har förresten lagt till lite länkar igen. Newsmill är ny och högst intressant, Pirate Bay en maktfaktor som ingen vet att hantera och Flashbacks forum är en levande demokratisk undergroundrörelse som skrämmer allt vad etablissemang heter. Jag tror på att verklig demokrati utgår från folkrörelser, oavsett hur den bekläs och formerar sig.

Henke - det är på hösten världen vaknar

Redistribute

Jag kommer fortsättningsvis hålla politik borta från den här bloggen för att förflytta den debatten till ett annat forum. Här hamnar därför framför allt framgångar i listan och allmänt dravel om hockey och annat vitalt. På tal om listan ja... på ansiktsboken finns nu en grupp vid namn "E-faktura för alla" som är en interaktiv och mysig protestlista mot alla företag som inte erbjuder e-fakturor. Se därför punkt 23 som påbörjad.

Henke - Filmfestivalseufori

Utbildning

"There is no wealth like knowledge, no poverty like ignorance."- Ali ibn Abi-Talib

Kielos har liksom Processutvecklarn' valt att lägga ner sin blogg. Båda två fortsätter dock sitt skrivande på annan ort. Kielos på underbara Dagens Arena där ni kan utbilda er i ifrågasättande och samhällskritik. Lika bra är Ordfront för er som vill ha mer lektyr. Tvärdrag är också vass men färgad i rött rött.

Reinfeldt och Bush har mycket gemensamt men en betydligt bättre amerikansk president än den sittande är inte överens med Fredrik och hans FRA: "Any society that would give up a little liberty to gain a little security will deserve neither and lose both." - Benjamin Franklin

Dead quote olympics? Javisst.

"When I give food to the poor, they call me a saint. When I ask why the poor have no food, they call me a communist." - Don Heldér Camara

Imorgon börjar filmfestivalen och jag ska dit direkt efter mötet med kulturnämnden. Många guldkorn. Nya Råslättsskolan verkar också bli bra, inte bara för att jag får E.D-vibbar utan också för att jag själv är med och väljer utsmyckningen.

Nu är det dock dags för Arn. Ske Guds vilja och låt dem släppa böckerna och filmerna på engelska (NTSC) så vi kan sprida lite Sverige-propaganda.

Henke - Red storm rising

Bushwacker

Är i de småländska skogarna söderöver och kopplar av. Har idag åkt båt ut till en ö och plockat svamp med syrran och farsan. Avkopplande och med underbara doftupplevelser, om än blött och kallt. Hur som helst så är ju två punkter till avklarade då svampplockning (punkt 56) och användandet av åror (punkt 80) finns med på listan. Gytt gytt. Ska i dagarna kolla upp möjligheten att hoppa fallskärm innan vintern... har ett par grabbar på jobbet som är sugna. Jobbet är förresten ett kapitel som får följas upp framöver. Mycket turbulens där nu.

Nu ska jag tillbaka till mina störtsköna syskon. Film och tacos it is. sho!

Henke - Wolves in the bushes

3 little piggies...

Tre saker till avklarade på min lista. Punkt 7 avklarades i lördags via Resa utan slut, en enastående pjäs om fördomar, Jönköping och barn. Den lilla prinsessan som spelade Lisa var fantastisk och helt klart värd allt det beröm som landade efter föreställningen. Jag kunde inte ta mina ögon från henne och fler på den snurrande läktarn viskade av beundran. Teater är förresten väldigt underskattat. Film kan ses när som helst, teater bara under ett visst antal föreställningar. Bara en sån sak.

Punkt 64 avklarades då jag sydde fast en knapp (det är ett stort steg för en syslöjdsföraktare som jag) på min favoritskjorta från staterna.

Punkt 41 klarades av under en lugn vecka då både Dawn of Sorrow och Warrior Within nöttes ned. Warrior Within satte sig djupt i mitt sinne då jag i natt drömde mardrömmar på samma tema, dock kanske till viss del orsakade av feberyrsel. Det var längesen jag hade mardrömmar så det var fascinerande att återigen få känna mig berövad på min egen mentala trygghet.

Henke - som Kallur aningen efter

Olympiad

Jag kan inte fokusera på så mycket annat än OS just nu. Dubbelsemin i tennis idag symboliserade precis det som är så underbart med OS. En rättvis kamp mellan två jämlikar. Det stod 4:45 på matchklockan strax innan den vinnande svenska matchbollen spelades. Pim-Pim säger att det är större än allt annat. Jag förstår honom. Vägen är allt.

Motsatsen är Aram & Aram som faktiskt skulle kunna tillagats av Verner och Verner. En riktig soppa. Nationelle Aram blev blåst på en final - igen. Jag håller med honom om det och jag håller med Esk om det han skriver. Lokale Aram blev kickad från en mossig grön klubb som luktar sumpmark. Jag håller med Culha helt i hans reflektion, även om jag liksom Culha måste tänka på att jag har en personlig relation med vår dissade bolltrollare. Hur som helst så betvivlar jag att han blir arbetslös länge. Mannen har kvalitéer. På och vid sidan av planen.

Tillbaka till OS. Vore det inte lite kul att ha ett politiker-OS? Jag tar gärna lite amatörboxning med Reinfeldt - eller tänk Maud mot Mona i bågskytte. Om Mona sätter en bulls-eye, kan en kokande Maud fokusera för att ens få iväg pilen mot tavlan? Eller hamnar den som en Amors pil i en handbollsspelande Borgs stjärt? Varför handbollsspelande? För att det är en sport som borde tilltala Borg. Tjuvnyp och skott från höften. Vår lokala talang Acko kunde ju bli simmerska. Det är bara simmerskorna som bryr sig om att sminka sig i OS nu för tiden. Att hålla sig till ytan är ju hennes adelsmärke och att identifiera sig med bassängens bristande djup lär ju inte heller bli ett problem.

Henke - *ding ding* Halvtid mot Alliansen

Människan version 2.0

Så står det i gul text på senaste Illustrerad Vetenskap. En av Sveriges överlägset charmigaste tidskrifter. I tidningen handlar det om människans nya förmåga att byta ut organ, ersätta gamla förmågor med nya och att med DNA stjäla det bästa naturen har att erbjuda. Människan version 2.0 är för mig, det här. Kanske är det för att OS klassiska toner påminner så mycket om temat till West Wing. Kanske är det för min traditinella tro att evolutionära och instinktiva onödigheter såsom konst och idrott är människans riktiga kvalitéer. Kanske är det för att alla gnällspikar till världens ledare någonstans ändå tog sitt förnuft till fånga och var med under invigningen. Oavsett så kryper OS in under huden på mig. OS sliter tag i mig och får livet att kännas underbart - trots tomhet, förslitningsskador, tristess, sjukdom och oreda. OS ger mig kortfattat hopp. Mer hopp än allt Holm och Vlasic kan prestera - även om de är delaktiga i att frambringa den känslan. OS är en av de finaste idéer vi människor har formulerat i verklig och fortsatt handling. Självklart ska Kina få vara med, bjuda in oss och få alla att förstå. En värld, en dröm. Det är bara så vackert.

Precis som invigningen, som var den näst snyggaste jag sett. Bara Aten var bättre. Mer flygande grejer där. Får jag lite perspektiv på den här så går den kanske om... Den var bra hur som helst, eller hur bra som helst om vi ska kasta runt samma ord en aning. Löparen med facklan på insidan av fågelboets tak, de blinkande trummorna som räknade ner den sista minuten, tai-chi ala dryga 8000 kineser. För mig är det konst. Stor konst.

Nu ska nån knösus till kapitalist bara komma på idén med att släppa alla OS på en grym samlingsserie också. Så är jag förlorad för alltid.

Henke - OSannolikt imponerad!

A dog in heat

Ikväll önskar jag vinter. Eller åtminstone hiskeliga skyfall. Jag är inte skapad för den här värmen. Mitt liv var tänkt för en kallare plats. Får se om det blir så tillslut. Vet inte om växthuseffekten fanns med i kalkylen under skapandet av mitt jag. Vet inte vad som fanns med i kalkylen om jag ska vara helt ärlig. Just nu känns jag främmande för mig själv. Intressant värre - med betoning på värre.

Henke - utanför sin biotop

One show, two faces part II

Jag var lite besviken efter Maiden på Stadion. Bruce var ju lite krasslig och publiken fick aldrig igång det där trycket som får pulsen att slå efter basen. Precis samma show 10 dagar senare har allt som saknades på Stadion. Bruce rosslar lite i första Aces High och Two minutes to midnight - men därefter sitter allt. The Trooper, Wasted years, The number of the beast och hellowed be thy name är tokbra. Rime of the ancient mariner (Hollywood skulle kunna göra film på den texten), run to the hills, fear of the dark och The Clairvoyant är ännu bättre. Enastående, exceptionella, utomjordiska och vad man nu mer kan finna för superlativ. Det är fantastikt att ha dryga 56.000 fans omkring sig som inte kommenterar att lirarna på scen har fler rynkor än nacken på en gris, att Harris byxor hör hemma i Tour de France eller att hårdrocken börjar kännas naturlig i Allsång på skansen. Rätt människor på rätt plats och sången dånar över hela Sverige. Ungefär som Statoils köer efter konserten. Statoil Österängen var full med Maiden t-shirts när vi gled in runt klockan 2. Ett intressant fenomen att en konsert i Göteborg påverkar Statoils försäljning i Jönköping.

Det här var bättre än Maiden 03. Och det betyder topp 5 ever. Said som krängde biljetterna till oss mellan nordstan och Ullevi ska ha stora tack. De 230 spänn per biljett som du tjänade på oss bjuder vi med glädje på. Avenged Sevenfolds cover på Panteras Walk var dessutom helt insane och mycket sköna Jönköpingsmänniskor fann vi. Spontanresor kan inte överskattas.

Henke - one show, two faces part III privat

frankerat och klart

Jag köpte lite serietidningar på tradera häromdagen (punkt 19, nu 34/36). De anlände nyligen i ett vitt välvadderat kuvert frankerat med en sisådär 40 gamla frimärken. Någon filatelist utsåg fel arvtagare och hans gröna kungamärke från -61 gick således hand i hand med en del andra klassiker ett bittert öde till mötes. Men mina tidningar kom fram - och grekerna talade om att alltings mål var att uppfylla sitt syfte. Vad är ett frimärkes syfte om inte att bli slickat, stämplat och skickat?



Mitt syfte är i sommar att se till att min ekonomi återhämtar sig bättre än den amerikanska bostadsmarknaden och den svenska börsmarknaden. Hittills är det under kontroll om än med en touch av snålblåst. Lite som vilken socialdemokratisk ekonomi som helst antar jag.



Sossar sitter i allmänhet och myser. Alliansen är så vedervärdig att vi inte ens behöver uttala oss för att få medvind. Almedalsveckan var bara passiv i år och det gynnar oss. Återhållsamhet står i stor text överst på mediestrategitavlan i högkvarterets källare och den strategin fungerar. Alliansen alienerar i stort sett varenda ungdom genom FRA och minimaliserar samtidigt sina mindre partier genom att göra dem åsiktslösa. Nästa val kommer innehålla en stor väljarskara som röstar emot Reinfeldt (inte för sossarna) och en ännu större väljarskara som röstar på ett parti som kanske inte når 4 %. Kd ligger runt 3,1 och C runt 5,4. Bägge i farozonen om den gemensamma politiken fortsätter. Carlgren återigen i blåsväder (klimatförändringen till tack?) efter sitt tal inför luftfartsverket nyligen. Framtiden stavas BANVERKET. Bara Tolgfors är mer skrattretande just nu. Eller ja, kanske Sabuni eftersom hon fortfarande inte gjort någonting. Glömde jag säga att Ackos vårdköer är längre nu än under sossarnas styre i Jönköping? Spåret utmed stranden ligger precis likadant och kommunens ekonomi har brustit. Är det bara jag som saknar symmetrin med det som utlovades inför valet? Att dessutom ha mage att norpa ära för Jönköpings nya klimatprogram är bara pinsamt. Dessutom ett slag i ansiktet på Ann-Mari Nilsson och Elin Lagerqvist som faktiskt i hög grad bidrog under utarbetandet. Tyvärr vinner inga sossar röster på att gå till kyrkan hyggligt regelbundet. Det känns lite som huvudrollsinnehavarens kyrkobesök i hyllade There will be blood. "Let's build some pipeline"



Eftersom agitation och interpellation verkar vara överflödig roar jag mig istället med mindre viktiga ting. Som att se Maiden i Göteborg och sova ikapp. En hes pilot och 4 sega gubbar rockade loss lika bra som alltid. Coolast i publiken var en liten 12-årig rocker som sjöng sig igenom hela can i play with madness, fear of the dark och run to the hills i sin jeansjacka och med lillfingret och pekfingret höjt mot den fina stockholmshimmeln. En sån ska jag ha när jag blir stor!



Roligast annars är Alvin och Vem vare som kastade (med alla remakes).



Henke - En ny hård vänsterkrok

One show - two faces

Har bevittnat Herr Springsteen och hans E Street Band två kvällar i rad nu. Det var en tankeväckande tillika medryckande upplevelse.

Fredagseftermiddagen gick i peppandets tecken och vi landade välförsedda i en välfylld park i närheten av Ullevi. Stämningen på topp och vädret i schack, bortsett från den lilla lilla regnskur som kom runt åtta (let it rain!). Jag rusade rusigt runt på arenan, tokglad och ivrig att dela med mig med eufori och extas lagrad under veckan. Som miljökoordinator tog jag mitt ansvar och såg till att alla folkölshandlande Brucelovers lämnade tillbaka plastlocken man av outgrundlig anledning fick med. What a waste!
Bruce kliver på, bara 2-3 minuter efter utsatt tid och öppnar med Born in the U.S.A. Massorna hoppar, skriker, gråter och kramas. Jag ryser, ler och säger till Colle B Bad att det här redan är en av de fem bästa konserterna jag sett... Två minuter sedan ångrar jag det. Resten av konserten blir en lång besvikelse. Visst, Bossen är bra. E Street levererar. Men den kollektiva glädjen och insatsen som krävs för att det ska bli sådär fantastiskt uteblir nästan helt. Publiken engagerar sig bara när de riktigt tunga låtarna spelas. Det finns en känsla av att besökarna tänker att "jag betalar så bra, behöver jag applådera? Den här låten gillar inte jag så mycket, så jag står här sålänge". Vi sätter inte refrängen i nya fantastiska Long walk home, vi bryr oss inte om att göra The Rising så fantastisk som den var 2003, vi super bort Mary's Place enorma potential och när American land avslutar blir bristen på engagemang bara pinsam. Det blir någonstans väldigt, väldigt moderat. Rätt hyggligt, enligt förväntan och bländande i sin glans - men ändå hjärtlöst och mediokert eftersom det inte är någonting vi gör tillsammans. Atlantic City är såklart fantastisk och får mig att tänka på både Las Vegas och Ådalen. Badlands är ju Badlands och Dancing in the Dark är ju så bra att inte ens vi kan supa bort den. Men jag lämnar ändå arenan med en känsla av att vara sårad, förnärmad och framförallt besviken. Jag funderar på om det är ett tidens tecken. Är människor nöjda med att bara få det de betalar för? Vill de inte dela, vill de inte älska alla och vill de inte släppa in världen? B Bad ler och tycker 4-5 plus. Henke muttrar och tycker att publiken skall brännas på bål och landsförvisas. Det ligger som alltid i betraktarens ögon och jag är trots allt en snuskigt bortskämd konsertvarg. För er som inte sett Bossen tidigare var det säkert en vågbrytare bland konserter.

Nu lördag, och förväntningarna uteblir och jag roar mig istället med långa danska ben, skepnadsbytande pizzor och tidtagning av toabesökare. Under ett svart parasol återställer jag min kropp från gårdagens sorg i goda vänners lag och med nationellt motstånds fanor vajande under en förvittrad, förbittrad och om ännu medveten säkerligen förvirrad före detta kung. Jag tänker mig att han funderar över huruvida detta var vad han kämpade för att bygga? Dock sällan med samma grund i sina funderingar som de välfriserade män som står nedanför dennes hästs fötter.

Då tiden för oss närmare konserten känner jag mig mer tyngd av spektaklet än lockad. Att återigen tvingas genomlida ett plågsamt uppvaknande i lektionen om samhällets förfall är inget som lockar. Jag grundar därför vidare i samma park i hopp om att dämpa verklighetens intrång. När B Bad sedan drar mig in genom Ullevis av 15-åringar välbevakade portar är det något som kittlar längst in. En liten känsla av att något är annorlunda, att han igår utsatte mig för en enkelstöt för att idag åter kittla mig i nacken med en fredsduvas vita fjäder.
Vi tränger oss längre fram idag, måna om att hamna bland hungrigare, äktare och mer leende fans. När kravallstängslen ses mellan tunna tyger 5-6 meter framför oss känner vi oss välplacerade.

Bossen är lite långsammare ut idag, kanske som jag, besviken över gårdagen men ändå fast besluten att göra vad han kan. Publiken är den här gången med från start och fortsätter sitt ljuvliga skanderande som pågått i en halvtimme genom att sjunga sig igenom hela Night. Jag är mest paff av att det kokar runt mig och när Lonesome day som tredje låt landar så börjar jag inse att lördagkvällen kommer bli så mycket bättre än fredageskvällen. Mer för oss som vill vara där tillsammans! Hungry heart och Summertime blues följer och min kropp har redan dansat, studsat och älskat mer än den gjorde under hela fredagen (förmiddagen, eftermiddag och natt inkluderat). Igår backade jag, köpte öl, småpratade och gick på dass - idag är det inte ett alternativ. Jag är i E Streets våld och greppet är mäktigt, oförlåtande (men ändå högst förlåtande) och totalt. Alla underbara udda val som landar därefter håller igång kroppens gung och eftersom jag saknar kunskapen att längre själv bestämma över min kropp börjar jag känna mig svimfärdig av törst, hetta och ja vafan - genuin tårögd socialistisk glädje! The promised land ger mig nationell stolthet, Backstreets får mig att tänka på utanförskap och Livin' in the future är ett vackert orkestrerat långfinger åt FRA. När han dessutom kutar runt med en Obama-skylt som nån smart åskådare fått med sig så blir det lika mycket sossemöte som konsert och jag finner mig stå och svamla osammanhängande om konsertens tydliga budskap. De långa snubbarna runt mig nickar instämmande och säger att de måste rösta rätt nästa gång. Jag bara ler och skakar på huvudet. Kollektivismen som saknades igår är tillbaka för att vråla sönder mina trumhinnor och hoppa sönder mina leder. Min kropp ger inte upp, eftersom den är byggd som min farfars, med en robust vilja och en kokande överlevnadsinstinkt - men det är inte långt ifrån att jag som killen bakom slår av strömbrytaren och faller ihop till allas förskräckelse. Efter att ha sjungit för hela Västergötland och Bohuslän i Waitin' on a sunny day skakar knäna först av mjölksyra men senare av rhytmen i favoriten Working on the highway (som för övrigt gått hela dagen i min stereo). Här någonstans borde en total konsert ta slut. Här borde jag inte kunna skriva mer om fantastiska låtar, svajande armar och körsång som skapar en effekt av rundgång i arenan. Men ikväll finns det mer. Ikväll är Mary's Place 9:47 lång (jag har den på mobilen där man kan höra mig tappa rösten), ikväll är The Rising sååå pampig (Även om Little Steven får rädda när publiken inte riktigt bär i mitten), ikväll är Long Walk home helt jävla otrolig (publiken kan plötsligt refrängen!) och Badlands och Thunder Road och Born to run... ja ni förstår. Ni missade nåt. (Försöker avsluta)

Förlåt, jag kan inte sluta kladda. Sensationen sitter kvar och vill ut genom fingrarna. American Land... yes baby - ge mig mer specialversion av The Seeger Sessions liksom. När Bruce trycker in swedes i texten exploderar det sådär lagom som det gör när egon blir tillfredställda. Avslutande Twist and Shout är lång, rättvis och definitiv. Ullevi har faktiskt den där publiken som Bossen är så kär i. De var bara inte här igår. De väntade till lördagen. Som tur var är jag korkad nog att betala för två konserter. Nu är jag lycklig men trött och döper den känslan till "Bruced".

Henke - Bruced and out

Jag är främling

E.S Lorenz mästerverk sjöngs av min farbror på min farfars begravning idag. Den får därför också namnge dagens inlägg. Jag kan någonstans på allvar identifiera mig i dess budskap - kanske för att det för mig någonstans går att relatera till grundläggande socialism och min eviga känsla av sorgsna men betydelsefulla ensamhet. Jag förstår dock inte hur min farbror kan framföra det så hedervärt en dag som den här. Vackert på fler än ett sätt för mig.

Begravningen var annars intressant. Det visade sig att farfar också var hedersmedlem i en orden där han varit medlem i över 50 år. Något jag aldrig vetat om. De höll en kort men respektingivande ceremoni, även om många saknar förståelse för deras verksamhet. Min systers befaran om att farfar hade varit med i maffian var roligast bland skepsisen. Jag gillar vanligtvis inte att gå på släktträffar - men idag kändes det som om vi hade en gemensam kärna någonstans. Bara en stor man, och i detta fallet hans bortgång - kan åstadkomma en sådan förening.

Olles Det gåtfulla folket till hoppande barn var underbart som återhämtning. Mina kusiners barn är för söta. Söt är inte samma sak som snygg, men det hävdades att jag var snygg idag. Tillsammans med kommentaren "du är så lik din far", vet jag dock inte vad det innebär. Men tack, i guess. Gött att veta att farsan är farsan, liksom.

För mig och Colle är den här nya trailern störst just nu. Men den här, den här och kommande Che konkurrerar hårt. Mycket bra film framöver med andra ord. Gött.

Annars blir det 2 gånger Bruce i helgen. Awesome. 5 av 6 i sällskapet är klara. Jakten på den sista deltagaren kvarstår, många nej har lett till långväga förfrågningar, men ombyte förnöjer som det heter.

Är det någon som har ett extra arbete som bådar snabb inkomst är jag förresten mer än villig att ta det jobbet nu. Let me know.

Henke - Standing on the shoulders of giants

Comitted to chaos

Ja tjenare. Jag är numera världsbäst på att övermöblera. Mitt vardagsrum har ungefär 1 kvadratmeter tom vägg just nu och golvytan vill jag inte ens börja räkna på. Att kasta morsans bokhylla var liksom inget alternativ - och när jag insåg att den var 2/5 större än min gamla så stod den redan i hallen. Att jag hittade en Hopen till på IKEA idag gjorde ju inte saken så mycket bättre. Sovrummet och vardagsrummet tävlar nu om att få plats med färst levande individer.

Annars försöker jag mest njuta av semestern från politiken och skolan. Jag är inte van vid att ha en massa tid över, men jag försöker utnyttja den till något positivt. Som att förälska sig i Adidas löparsajt, klara punkt 99 (shit, obey the power of Yamaha!) på listan och inhandla 3 nya växter (punkt 69) - varav den mest väldoftande höll på att grillas till döds i dagens solsken. Det blev förresten en... *upptäcker att de latinska namnen inte sparades på mobilen* får återkomma... bugger!

På jobbet sprang jag på två gamla favoriter vars kvalitéer fortfarande imponerar. Det känns som the good ol' days när jag springer på Anna i en skjutmastare och det känns som en skön nutid när jag lunchar med Nina. Två vardagsstjärnor vars UV-strålar träffar min mysgen.

Jag vet att det är semester, men såg ni att Reinfeldt fått tre gånger så mycket tv-tid som Sahlin? Reinfeldt som under ordförande Perssons styre gnällde över att fördelningen i tv var 55-45% mellan statsministern och honom själv. Sahlins "det är naturligt att statsministern får mer utrymme" faller mig mer i smaken. Hennes lugn kan i och för sig komma från att hon har 55 % stöd i en något viktigare undersökning. Aldrig förr har så många svenskar blivit (för)ledda av så få, så fel och så tafatt. När såg du Carl Bildt göra ett uttalande senast, när såg du Reinfeldt ha en åsikt senast och när såg du Andreas Carlgren över huvudtaget senast?

En rolig insikt är att DN tycker att Hans Blix analys av klimathotet är relevant.

"Men han sysslar ju nästan med kärnvapen... och liksom... kärnkraft! Seru
kopplingen? Och kraft handlar ju om koldioxid nu för tiden. Shit. Vi
måste ju få ett statement av Hans Blix om hur vi ska lösa klimathotet!
Varför har ingen annan tänkt på det!" - DN:s redaktion?

So you're a chef? Can you farm?, som Mitch Hedburg hade raljerat om han funnits kvar.

Störigast just nu förutom FRA-lagen och Moderaterna i största allmänhet är alla jävla pretentiösa semiintroverta översittare som stör sig på att bli addade av bekanta på facebook. Tycker ni att det är så jävla fel så stå för det och accepta inte friendshipen. Att gnälla i kolumner, forum eller på fikan med era "riktiga" vänner lär ju knappast hjälpa. Sugbulle - som Jonas säger.

Henke - "...vilket ben som är starkast? Kindbenet!"

Fighting fire with fire

Eller sleep now in the fire - som Hultsfreds bästa händelse i år skulle skanderat. Det jag hetsar upp mig över är såklart FRA-lagen. Vad fan har hänt medan jag har varit borta, ska man inte kunna lämna landet i två veckor utan att det spårar ur?

"Most common definitions of terrorism include only those acts which are intended to create fear (terror), are perpetrated for an ideological goal (as opposed to a lone attack), and deliberately target or disregard the safety of non-combatants." - Wikipedia

FRA-lagen skapar rädsla hos vanliga medborgare och är framtagen i ett ideologiskt syfte. Förslaget är alltså terrorism mot de egna medborgarna för att värja en påstådd terrorism som aldrig fått ett uttryck på svensk mark. Ett högst reellt hot för att värja ett inbillat. Hela förslaget är pinsamt. Jag instämmer inte alls i att hederliga medborgare inte behöver oroa sig då deras integritet krymper i sin omfattning. Frihet är ett av demokratins främsta mål och när demokratin handikappar friheten så har något gått snett. Jag kommer alltid vara emot sådana förslag.

Att vi, som alliansens företrädare under debatten påpåekade, i ett förkastande av lagen skulle sticka ut i världssamfundet ser jag inte som något dåligt utan snarare som något vackert och inspirerande. Sverige är ett av de länder där terrorism inte förekommer. Tänk över det en stund.

Prince - Raspberry Beret och The Hives - Try it again dominerar i nuläget men fem nya t-shirts, en ny live-DVD, en ny live-skiva och fyra glas cementerar min kärlek till Led Zeppelin i sommar. Mitt nya kanalutbud dominerar precis lika mycket i min TV. Al Jazeera, BBC och CNN is back! Så skönt att återigen passivt kunna matas med världsnyheter av bästa snitt förgyllt förpackade.

Sprang in mina skor i det svenska vädret idag. Sköna skor, sköna skor! Inte lika skönt tempo. Kilon har adderats over there, men ändå under kontroll. Återvändandet till miljölagstiftningstentan var värre än återvändandet till spåret.

Henke - Jetlaggad, fettlaggad och miljö(lag)gad.

Coming home

In a couple of hours my 30 hour trip back home will begin. I don't really look forward to the trip, but i can't wait to get home. I miss the people i love and the regularity of sleeping in my own bed.

The trip has been awesome of course, and today i spent my last Benjamins on a bunch of records i've wanted for a while. No reason to save any money, I'll be stuck at work for the rest of the summer anyways.

Watch Atonement. It's good for you. Put's things in place. I loved it. Perhaps I'm only sentimental and lonely... but still. It felt like a legendary flick.

After i get to unpack, if i ever get home - two days of hardcore studying awaits. So i hope you don't mind that i won't call around and talk my ass off as i usually do when i've travelled. We can sort it out over a beer (i miss european beer!) some hot summer night later this summer.

Oh and again. I love you guys.

Henrik - Take me home, cunt.

Guardian angel

Yeah - two last days left in the states. So what's on the schedule? Shoop, shop and compare! Some new outfits in the back. And some booze of course. Got the regular San Fran fog today. Decided to watch the soccer and go to the theater for Kung Fu Panda. Ska-deuche! My economy is in the basement but heeck - whatever. Money isnt really something to worry about. Todays fortune cookie at Panda Express (lots of Pandas today) said i will soon change my line of work. Interesting input, i'll see how i can make that one come true when i get back home. It dont really seem that far.

I don't really have the spirit to write that much today. Grandpa continued his journey yesterday and because of that im kinda mellow. But i've already handled that in a previous episode. Now he can watch over Sofia for me since we're all kinda worried about her. Todays teaching from a turtle: "yesterday is history, tomorrow is a mystery, today is a gift. That's why it's called present." I'm with my family, half the world away.

Henrik - Live for the living

Past Midway

Yeah... sorry i'm such a poor blogger at the moment. It's hard to energize myself into jotting all my adventures down on this homeless (actually thought about writing hopeless, but homeless was even better) MacBook. So what have i been doing since last time?

I am in San Diego now. Was downtown earlier and was on board of carrier U.S.S Midway. That was awesome. All kinds of naval aircraft was on the deck and i actually hugged the Tomcat. I also experienced a fighter jet simulator that took me for a 3 minute ride (mostly upside down!).

After that i was kinda dead on more demanding experiences so we ended the day with a movie. Prince Caspian. Enough said about that.

We are staying at Greg and Brittanie, both awesome although different characters with the most beautiful daughter named Maddie (Madison). I totally dig that little chick. If i could pack her, i'd totally steal her from them. They are living in this peaceful outskirt of SD called San Marcus. An awesome house with some other people staying at their upper floor. It's a cool way to meet new friends. Cheryl is wicked, and her and the others are starting to understand soccer! Holland did a good job inviting them. 

Yesterday we played bowling and i came kinda dead last, handicapped by Budweisers and Millers. Jonas was sober so his good result was pretty much cheating, but Brit, Rachel and Amy impressed me. We also visited Encinitas earlier, the place where all cool boarders come from. I could totally live there. Awesome beaches and nice bars. And loooong legs and looong hair. Nice scenery indeed.

The day before that we visited Sea World. An awesome way to spend a day. Shamu!!!! Im gonna get on your nerves with my new Shamu-moves when i get back home. That Orca was awesome. It was also cool to realize that they've actually trained our small-landish animal, the otter.

Did i mention Quiznos... it's still alive! And their Traditional is still awesome! I could eat like a hundred. And Cold Stones berry berry berry good is still fantastic. I've never enjoyed ice cream like that before. I did weight myself yesterday and is around 200 pounds. So it's not as bad as it sounds. hehe. 

Ah well, i dont have stamina to write any more. Stay cool peeps. I love you and miss you!

Henke - starting to miss Sweden (Sweden 2-0! YEAH)

Vanishing Vegas

Swedish music is everywhere at this place. Ceasars, The Cardigans, Eagle Eye Cherry, Ace of Base (people still like them???). Its insane and refreshing at the same time.

So... first half of the day i spent in bed of course, sorting the scrambled eggs following yesterdays mayhem. Jonas tried to wake me up at 10 or so but i couldn't really formulate a clear answer (probably not a clear thought) so he left me to my misery. Two hours later i woke up and hit the pool area. Its been around 100 degrees so its kinda hot, especially for a hung over pink pig as myself. But i survived until it was time for some cruisin. We hit our Toyota and visited some awesome casinos that we'd missed out on earlier. The Palms, with their Playboy thingies was fun. Behind the counter in the Playboy shop we found a swedish double D bombshell... typical huh? I found it quite hilarious. And at one point, everyone in the store except for this one Hillbilly was actually swedish.

After the Palms we hit Mirage, as i wanted to inspect the crime scene from my Kim experience 3 years ago. It was exactly the same and i remembered many of the scenes at it was yesterday. Our discussions in the bar, us switching to the second bar and finally my long goodbye chat out at the taxi. It felt good to still know that i have all the memories in my head somewhere. Waiting to be rediscovered. 

Then this amazing thing happens. I'd say it's someone sending me signals again. As me, Lasse and Jonas are running between the casinos, tryin to make it to our dinner on time, she shows up. Kim shows up! On the skywalk between Excalibur and Luxor she actually pass me on my left side. It's one meter between me and her and as i look into her eyes for a second - i know its her. The same intensity and glow as last time, with the same bitter dead glare. A soul made in such way that i cant resist it. Draped in a mainly red colour dress with rainbow details. Probably a few pounds heavier. My world stood still for a second, but it felt like hours. I almost tripped and fell but since we where in a rush i just kept going.  She lives. And she's the same. I don't know if that made me happy or sad. I still don't know how i feel about it. But i love her, with all of my heart. Kim and William. God bless.

After the dinner we rushed to David Copperfield. The show was alright and impressive although i did expect more. Christian and Linda watched Cirque de soleil's Ka instead and  i think i would have appreciated that one even more. But it'll hopefully still be here when i get back. But sure - mind reading the audience, making people and vehicles vanish and stuff fly and dance is quite cool. Too bad it aint for real.

Tomorrow we are leaving for San Diego and I'm actually quite happy about it. Four days in Vegas is hard on me. New adventures in California awaits. Take care of yourselves. I love you!

Henrik - Skywalk Success     

Void in Vegas

Hardcore time! If you don't like me in my hardcore mood. Stop reading. Cos day 3 in Vegas got out of hand.

First i went to the pool. Sunblockless. HARDCORE. Therefore i now have a decent pink tone on my back and legs. Not like Cambodia or Barcelona though. Just regular pink. When i was done fryin the bacon - we went shopping. For like 5 hours or so. 3-400 dollars wasted on shoes, jeans, shirts and stuff. HARDCORE.

After a quick shower we took a limo to Hard Rock Cafe. And that's where it really got out of hand. The guys started ordering shots, and you all know me, I aint backin out of that game. So a couple of beers, Samboccas, Jaegers, Purple Haze's later, I'm deep into the mist. After charming Heather, our waitress, she let me give a short speech to the entire cafe starting off our national anthem, as i found that suitable on our nationaldag. It was much appreciated and we got loads of applause. Later on i tried to charm Heathers clothes off but i was totally unsuccessful, especially since she turned down my offer to buy her transformers sweatband for $20. HARDCORE.

When the other guys left i stuck around for another beer and then started walking towards the strip. It's actually quite far but i mean, its something i tend to do when I'm tanked. Get some milage out of everything under the hood. HARDCORE.

Back at the strip, leaving my fellow walkers (some dudes from Boston) behind, i went to Luxors nightclub LAX. An awesome place with awesome company. Found myself a girl in Slayoms taste (read black) who's tiny ass i rocked for a couple of hours on the dance floor. Somewhere in between the constant dancing i bought some more beers, whiskey (they didn't have JD! But they had Glenfiddish, wtf is that?) and some $8 bottled water. Must have been angels tears or something in it. Somewhere after the dancing me and that girl who's name i cant remember passed out at a table which resulted in me getting thrown out and her chatting her way out of getting thrown out. 4 dudes escorted me to the outside, just as nice (but firm) as last time it happened three years ago. I mean, you gotta stick to your traditions. Especially since it's HARDCORE! I even got stamped "VOID", them making sure i wouldn't get back in. Oh, and yeah... i also broke my camera again. That's a DEUCE and I'm OUT! Hardcore style.

Enrique - say it with me.. HARDCORE!